När stunden i kyrkan skymde det Pride står för

Prästen Erika Ersholt delade i Kyrkans Tidning (nummer 41) med sig av en stund i Heliga Tre­faldighetskyrkan i Gävle en augustidag i år, då Gävle pride ägde rum. Det gjorde hon sedan hon läst min redovisning av det som Pride i verkligheten, och tillika starkt dokumenterat, står för samtidigt som hon markerar att hennes upplevelse var starkt känslomässig. Hon befann sig ”där stunden dallrar” och på ”helig mark” och där blev påmind om ”Guds villkorslösa kärlek” i det ”trygga rum” som Priderörelsen ”vill tillhandahålla”. Men var också noga med konstaterandet att texten inte är en replik till mig, vilket den naturligtvis i prak­tiken dock är.

Därför detta svar på repliken, som på intet sätt är ett ifrågasättande av hennes upplevelse. Den är starkt personlig och respekteras till fullo. Kanske var Erika Ersholt heller inte ensam i kyrkan om den.

Problemet är bara att det som hon kände för stunden skymmer allt det som Pride står för och som jag gav några exempel på bland många andra: den tot­ala sexualiseringens tema med – som ingick i programmet för World pride-arrangemangen i Malmö och Köpenhamn i år – offentliga samlag, gruppsextävlingar med alkohol som priser, ett ifrågasättande av alla familjenormer och en skrämmande nonchalant attityd till känslor och försiktighet.

Denna motbjudande bild förstärks ytterligare i en rapport 2018 från Claphaminstitutet som heter Det färgglada mörkret och som handlar om innehållet i Stockholm pride året dessförinnan, 2017.

Rapportförfattarna, på kristen grund, fann i sin sammanfattning att detta var ”djupt förskräckande”. Prideprogrammet bejakade droger, prostitution, våld, sadism och självskadebeteende. De summerade, föga överraskande, att Pride ingalunda är den goda kraft som många hävdar.

Inställningen till, och fjäskandet för Pride, präglas av obegriplig naivitet – inte minst då hos Svenska kyrkan. Guds ”villkorslösa kärlek” och heligheten är naturligtvis inte avhängiga Pridenärvaro. Detta vet förstås Erika Ersholt om någon som förmedlare av Guds äkta kärlek och omsorg och vilken är raka motsatsen till den som speglas i Prideaktiviteternas verklighet.

Men vi måste våga och ­vilja se den verkligheten bakom regnbågsflaggans färger!

Bengt Olof Dike