Naturvetenskapen har sitt ursprung i tron på en skapare

I vår samtid dominerar tron att materien i sig själv innehåller förutsättningar till uppkomst av liv, efter tillräckligt lång tid och utan någon utomståendes medverkan. Lars Åke Holmgren uttrycker den tron i sitt inlägg i Kyrkans Tidning nummer 41/19.

Som organisk kemist delar jag inte alls den uppfattningen. Organisk syntes handlar om att foga samman enkla molekylära kolbaserade byggbitar till större enheter. När en byggbit adderats till en enhet, behöver produkten oftast renas upp inför nästa steg.

Likaså behöver det klarläggas att man fått önskad produkt. För detta har bland annat en variant av magnetkamera en stor betydelse.

Syntes av relativt små molekyler går att få till utan större svårighet, med rätt utbildning och utrustning. Att däremot komma upp i de storlekar av molekylära aggregat som det handlar om inom den molekylära biologin är ytterst krävande, för att inte säga oöverstigligt.

Till detta kommer att dessa molekylära aggregat bryts ner relativt snabbt i vattenhaltig miljö. Tiden är alltså inte en vän utan en fiende i det här sammanhanget.

Ändå är man långt ifrån den målinriktade samordning av biomolekylära aggregats insatser, som kan iakttas i allt levande.

Till bilden hör för övrigt, att organisk syntes förutsätter en utomstående, en kemist som har ett syfte med sin insats.

Till den judiskt-kristna förståelsen av Gud hör detta, att hans förmåga och makt kan anas och förstås genom hans verk. Att världen är skapad rationellt, och att det därför är möjligt att studera skapelsen, och hitta rationella lagar, samband.

Detta är en förutsättning för utveckling av naturvetenskap. Tron på en skapare står inte i motsättning till naturvetenskapen.

Hans Malmberg
Karlskoga