Nollvision går emot all kunskap om abort

REPLIK

I en debattartikel i KT 25/2 efterlyser fyra debattörer från Claphaminstitutet en nollvision från Svenska Kyrkan i relation till frågan om abort och förespråkar samtidigt att ytterligare inskränka rätten till abort i Sverige. De minns med värme 1950- och 60-talens låga abortsiffror, vad de verkar ha glömt är att under denna period utfördes 10-20 000 olagliga aborter per år i Sverige. Även under 30-talet låg siffrorna på samma nivå, då dog i snitt två kvinnor i veckan till följd av osäkra aborter. En striktare abortlagstiftning är med andra ord inte en lösning för att färre aborter ska ske, aborter har skett och kommer fortsätta att ske oavsett lagstiftning.

Grunderna till att förespråka gällande abortlagstiftning är inte någon falsk bild av idyll, som debattörerna insinuerar, utan grundas istället på en vilja att rädda kvinnors liv samt att värna om kvinnors självbestämmanderätt. Varje människa är skapad till Guds avbild, med det kommer en frihet att själv få bestämma över sitt liv. Valet att fullfölja en graviditet, måste vara just det; ett val. Den som är gravid är den enda som har full insyn i den egna situationen och är därför den enda som kan avgöra om en graviditet är något som hon vill, eller ens kan, genomgå just då. Att ändra abortlagstiftningen tar bort kvinnors valmöjligheter och inskränker kvinnors agens.

Jag delar debattörernas önskan om att färre aborter ska ske, det skulle innebära att färre kvinnor ställts inför det många gånger svåra beslutet att avsluta en graviditet. Däremot vänder jag mig starkt emot idén om att detta kan uppnås genom att ytterligare inskränka aborträtten till att likna de övriga nordiska ländernas abortlagar. Under de senaste 25 åren har antalet aborter stadigt legat på samma nivå, ändå har det skett stora förändringar. Bland annat har antalet tonåringar (15-19 år) som genomgår en abort halverats sedan 2009 och antalet unga kvinnor (20-24 år) som gör abort har minskat. Socialstyrelsen menar att orsaken till dessa minskningar är att preventivmedel tillgängliggjorts och subventionerats för just tonåringar och unga.

Statistiken visar också att den stora majoriteten av kvinnor som genomgår en abort gör det så tidigt de kan, från 1996 till 2019 har antalet aborter som utförs innan vecka 7 ökat från 13% till 59%. Jag dristar mig därför till att anta att de sena aborter (efter vecka 12) som sker gör det av annan anledning än att abort är lättillgängligt som debattörerna verkar tro. Gissningsvis sker dem till största del av hälsoskäl hos antingen den gravida kvinnan eller fostret. Att ytterligare inskränka rätten till abort skulle alltså inte i praktiken motverka sena aborter annat än på papper, eftersom kvinnor som är i behov av abort hittar sätt att avbryta sin graviditet oavsett om det är lagligt eller inte.

Att anta en nollvision som debattörerna uppmanar Svenska kyrkan till, och på så sätt aktivt motverka att aborter sker skulle gå emot all kunskap vi idag har om aborter. Det skulle också gå emot den kunskap vi har om hur beslut om abort tas. I en studie från 2002 framgår det att beslutet kring abort varit svårt för de tillfrågade kvinnorna, och att 97% av de tillfrågade hade diskuterat beslutet med en vän eller partner. I samma studie uppgavs dålig ekonomi som den främsta orsaken till att ha valt att avsluta sin graviditet.

Precis som debattörerna påpekar så är Svenska Kyrkan väl förtrogen med de svårigheter som kan uppstå i beslutet om abort, det är mot den bakgrund som vi ska fortsätta att ge stöd till de som överväger att avsluta en graviditet. Stödet ska inte grundas i ett försök om att övertala kvinnor att genomgå en abort, inte heller i ett försök om det motsatta. Stödet ska grundas i en kunskap om komplexiteten i abortfrågan och i en förståelse att en person som i sitt innersta vill fullfölja graviditeten ändå kan välja att genomgå en abort eftersom de ekonomiska eller sociala förutsättningarna för att bli förälder inte finns just då.

Jag vill med detta uppmana debattörerna att omvärdera sitt ställningstagande kring en förändring i abortlagstiftningen. Istället vill jag uppmuntra till att hänge sig åt att förbättra de ekonomiska och sociala förutsättningarna för kvinnor att de som vill ska kunna fullfölja sin graviditet. Samt att arbeta för att preventivmedel tillgängliggörs och subventioneras för alla. Det är genom dessa metoder som vi kan hjälpa till att förebygga oplanerade graviditeter och därmed också sänka aborttalen.

Sofia Proohf
Master of Theology
Prästkandidat Stockholms stift