Öppet brev till Svenska kyrkans biskopar

Svenska kyrkan måste värna om sina medlemmar och planeten jorden. Speciellt nu när problemen börjar bli mer allvarliga med ständigt ökande CO2-halter i atmosfären.

Klimatproblemen är en följd av att vi människor inte lever på ett hållbart sätt och detta måste vi ändra på. Min erfarenhet är att det är svårt att få igenom några förändringar inom den kyrkliga verksamheten.

Det är viktigt att följa med sin tid och ta intryck av det som händer i vår omvärld. Det kristna budskapet måste anpassas till den tid vi lever i. Kyrkan måste inse att vi måste göra allt vi kan för att förstå kopplingen mellan klimatkrisen och vårt sätt att leva. Det är alldeles uppenbart att vår västerländska livsstil inte är hållbar. Man kan ju undra vilken organisation som är mer lämpad än Svenska kyrkan att kommunicera detta etiska problem?

Livets mening måste vara att vi ska kunna leva ett rikt liv och det kan vi bara göra genom att leva ett hållbart liv och värna om våra medmänniskor. Detta budskap måste kyrkan ge uttryck för. 

Kyrkan måste också inse:

1. Att vi i grunden måste förändra det mått på välstånd och framgång som BNP-värdet utgör. Det är inte rimligt att ett mått på den ekonomiska utvecklingen också ska utgöra ett mått på människors välstånd och lycka. Kyrkan måste påverka beslutsfattare för att en mer realistisk måttstock tas fram.

2. Att vi måste lära oss att bli mindre egoistiska och verkligen finna den glädje som det innebär att hjälpa andra människor till ett bättre liv.

3. Att alla människor, företag och föreningar vinner på att ha en målsättning som gagnar inte bara dem själva utan i lika hög grad deras medmänniskor. Vi måste komma bort från allt egoistiskt tänkande.

4. Att vi alla har ett ansvar för vår planet och därför måste vidtaga åtgärder för att införa ett hållbart leverne. Här har Svenska kyrkan gjort ett bra arbete genom att ta fram en Färdplan för klimatet. Tyvärr finns det församlingar som inte följer denna färdplan. Eftersom vi befinner oss i ett krisläge borde samtliga av kyrkans pastorat tvingas följa färdplanen. Jag har tyvärr hört präster säga att detta har vi inte tid med!

5. Det viktigaste för oss män­niskor är, att vi kan känna en samhörighet med andra män­niskor, en samhörighet med naturen och känna hänförelsen av att alla drar åt samma håll. Då får vi också känslan av att vara en del av något större.

Jag har under en stor del av mitt liv arbetat med utveckling och detta kan jämföras med att plantera en sättpotatis. Man får en idé och planterar den där man hoppas att den kan växa sig stark. Utvecklingsprojekten ska bära frukt så småningom. Utan sättpotatis kan företagen inte överleva. Jag tror att det är på samma sätt med kyrkan, den måste förnya sig, den måste sätta några potatisar som kan bära frukt. Kyrkan måste visa att den goda viljan finns att skapa ett hållbart samhälle.

Anders Svensson