Prästkragen bör inte användas politiskt

Karolina Tängmark Roos präst i Vellinge-Månstorps församling

Birgitta Ed och statsminister Ulf Kristersson på Natomöte tidigare i somras. Foto: TT

Att bära prästkragen när vi representerar ett politiskt parti är att sammanblanda rollerna på ett sätt som riskerar att skada kyrkans trovärdighet.

Prästkragen är den kanske främsta symbolen för prästämbetet och rollen som företrädare för Svenska kyrkan. När vi bär prästkrage bli vi synliga representanter för vårt samfund, och i förlängningen den världsvida kyrkan. Vi bär den inte för vår egen skull, utan för att visa andra vad vi har för ämbete och vilka vi representerar.

Det finns inga regler för om präster som också har andra offentliga uppdrag ska kunna bära prästkrage i deras offentliga sammanhang. Jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att vår statsministers fru bär prästkrage under Nato-möte och Pridemingel i Sagerska palatset, där hon närvarar i sin roll som statsministerfru och inte som präst. Här är inte Svenska kyrkan avsändare, utan kragbäraren representerar ett specifikt parti, en regering och hela Sverige.

Jag är rädd att prästkragen börjat användas för att främja andras intressen än Svenska kyrkans. När officiella personer, som också är präster, bär prästkrage i sin officiella tjänst – ja, då kan förvirring uppstå. I internationella sammanhang kan Sverige uppfattas som ett land där kristendomen har en särställning, på grund av att statministerfrun bär prästkrage.

Givetvis ska vi präster också få engagera oss i politiska partier och ta på oss politiska uppdrag. Det är dock viktigt att vi då tydligt skiljer på när vi uttalar oss och agerar i vårt ämbete som präst och när vi gör det i vår politiska roll. Att bära prästkragen när vi representerar ett politiskt parti är att sammanblanda rollerna på ett sätt som riskerar att skada kyrkans trovärdighet.

Just nu ser vi en utveckling där Sverige går en auktoritär väg. Vår regering samarbetar och delar vårdnad om Rosenbad med Sverigedemokraterna vars företrädare regelbundet gör rasistiska och islamofobiska uttalanden. Dessutom twittrade nyligen en företrädare att Pride sammankopplas med pedofili.

Samtidigt gör regeringen allt vad de kan för att de ska uppfattas som allierade med Pride, även om de inte avbryter det aktiva samarbetet med Sverigedemokraterna som öppet hånar HBTQI-personer och vill ta ifrån dem deras rättigheter.

Vad ger prästkragen legitimitet till när den sammankopplas med regeringen, och Sverigedemokraternas rasism och HBTQI-fobi?

Karolina Tängmark Roos,
präst i Vellinge-Månstorps församling

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

23 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

BGOL
Så länge statsministern och regeringen tycker det är helt ok, vore det väl förmätet av Svenska kyrkan att hävda något annat. Sträck på er istället och gläds att ni får synas i de stora sammanhangen!
Karin
Bra och redigt skrivet! Jag uppskattar speciellt formuleringarna om att vi bär kragen för andras skull och inte vår egen, och hur kragen, kanske omedvetet (?), används på ett sätt som gynnar andra intressen än svenska kyrkans.
Representation och integritet
Är det förmätet att ha integritet? Är inte kyrkan skild från staten?
Håkan
Och vad vill skribenten göra åt den sammanblandning som består i att politiska partier bestämmer åt kyrkan?
Per
Vilket dravel. Sverige går inte alls en "auktoritär" väg - det är ett politiskt narrativ som hör hemma i vänstern, så här har vi klart en person i prästkrage (artkelförf) som tycker det är okej med politik och prästkrage när det är det egna lagets politik som lyfts fram. Det är bra om borgerligt sinade präster visar krage - bra motmedel mot den nu allmänna uppfattningen att SvK är en vänsterorganisation. Mao: stenkastning i glashus från artikelförfattaren.
Två frågor
Oavsett politisk färg: 1. Är det bra att en statsministers äkta hälft markerar tillhörighet till ett trossamfund i sammanhang där hens roll är att representera statsministern, regeringen och Sverige som nation? Vad skulle vi tyckt om vi hade en statsminister som hade en rabbin till äkta hälft, eller en imam? Skulle vi tycka det var lämpligt att personen då bar ämbetssymboler på ett internationellt möte där hen företrädde Sveriges regering och Sverige som nation? 2. Vad skulle samfunden själva tycka om en enskild imam eller rabbin agerade så? Det är två intressanta frågor. Men kanske hade statsministerns äkta hälft ett officiellt uppdrag att företräda Svenska kyrkan på det aktuella toppmötet. Det vet vi inte. I så fall kommer ju saken i ett annat ljus.
BGOL
Nu har ju H H Biskopen välsignat det hela, så vad finns mer att diskutera? Vänstervridna präster brukar ju ta på sig kragen och synas i andra sammanhang...
Två frågor
Det finns alltid saker att diskutera och samtala vidare om, inför framtiden, i alla möjliga olika frågor. Det är ju så ett samhälle, människor och organisationer utvecklas.
Mats Rimborg
Frågan vad prästskjortan signalerar och när det är lämpligt att bära den är intressant. Prästämbetet är, liksom dopet, livsvarigt, och prästlöftena gäller i lika hög grad på fritiden som under arbetstid. Om prästskjortan bara visar vem som är prästvigd måste den kunna bäras när som helst. I det här fallet verkar det som om Birgitta alltid bär prästskjorta när hon visar sig i samhället, och uppdraget att vara medföljande vid NATO-toppmötet faller inom ramen för det. Jag ser inget uppenbart problem med det synsättet. Självfallet har kristendomen en särställning i Sverige. Successionsordningen, som är en del av vår svenska grundlag, säger att kungen eller drottningen ska tillhöra den evangeliska läran enligt Augsburgska trosbekännelsen från 1593. Det finns yrken där man inte får bära sin uniform när som helst, men såvitt jag vet gäller inga sådana restriktioner för präster. Det som jag tidigare har funderat mest över är alla präster, även från min egen nomineringsgrupp, som använder prästskjorta i kyrkomötets talarstol. Det tycker jag signalerar att de uttalar sig som något utöver övriga representanter för sin nomineringsgrupp, och det är jag tveksam till.
Två frågor
Det är verkligen en fråga man kan se på ur olika perspektiv. Eftersom en prästvigd person alltid är präst per definition - alla tider på dygnet - finns det väl ingen anledning att bära prästkrage i alla sammanhang? Prästkragen tar man väl på sig för att markera att man är i tjänst? Det skulle vara intressant att veta syftet med att denna markering gjordes på toppmötet. Vad hade det för innebörd för de inblandade? Vad var det de ville säga och åstadkomma med det? Och vad signalerade det de facto till de andra som var där? Och till alla andra människor över världen som fick se det i sina nyhetskanaler? Vad var det egentligen som blev sagt, och vilka effekter fick och kan det få - här hemma i Sverige, och i Europa och världen - att vår statsministers äkta hälft hade ämbetssymboler på sig vid Natotoppmötet?