Psalmer för den moderna människan - vad betyder det?

Häromdagen hörde jag på radion ett program om arbetet med en ny psalmbok. Journalisten framhöll att det i den borde finnas psalmer för ”den moderna människan”, ”vår tids människa”. Genast vaknade mitt intresse. Finns denna moderna människa överhuvudtaget?

Är inte vår samtids människor mycket olika? Var finns ”dagens människa”? Ge mig en adress! Saken fick ytterligare en aspekt, när Per-Olof Nisser intervjuades angående den förra psalmboken. Han berättade hur det var, när förslaget äntligen var färdigt och överlämnat till kyrkomötet. Dagen efter insåg han: ”Detta psalmboksförslag är redan föråldrat.” Så måste det vara. ”Dagens människa” blir ju mycket snart gårdagens människa – om nu ”dagens människa” alls finns.

Jag har en tanke om detta. ”Dagens människa är alltid likadan – ”utan hopp och utan Gud i världen”, som S:t Paulus skriver. Den Helige Ande är alltid också likadan, kärlekens Ande, oavlåtligt verksam för att förbereda människor till att ta emot Jesus Kristus som sin personlige Frälsare. På latin kallas det gratia praeparans – den förberedande nåden.

Psalmer skall tala till och ge ord åt människor som är påverkade av den Helige Ande. Psalmer är en del av gudstjänsten, av liturgin. Gudstjänsten är ett tjänande av Gud med lovsång, bön och offer. Det innebär att orden i gudstjänsten talas till Gud och inför Gud.

De är ett svar på hans ord till oss genom Bibeln och Andens verk i Kyrkans liv. Hans ord till oss ger nivån på hans ord till honom. Vår gudstjänst är gudstjänst tillsammans med Kristi Kyrka i alla tider, över hela jorden och i himmelen. Denna stora gemenskap gestaltar vi också i vår egen gudstjänst, på vår egen plats, genom att använda ord, former och toner från hela Guds folk, över hela jorden, i alla tider – och i himmelen. Då blir det en gudstjänst som bejakar och prisar den gemenskap vi bekänner oss till – ”en helig, allmännelig och apostolisk kyrka”.

Men om nu ”den moderna människan ” finns, hur skall vi då nå henne med ordet om Jesus Kristus? Vi når henne inte, för hon är ”utan hopp och utan Gud i världen”. Men den Helige Ande känner vägen till hennes hjärta, och när Anden nått fram, kan vi medverka något litet. Till dess kan våra liv – förvandlade av Guds Ande genom mötet med Gud i gudstjänsten – bli till hoppets tecken för människor ”utan hopp och utan Gud i världen”.

Christian Braw