Rätten att skyddas mot diskriminering

Att skyddas mot diskriminering är en mänsklig rättighet. Med de orden inleds förarbetet till den gällande diskrimineringslagen. Förbud mot diskriminering finns såväl i svensk lag som i flera internationella konventioner. Det råder ingen tvekan om att de flesta samhällen anser diskriminering vara fel och skydd mot detta något man har rätt att påkalla.

Men som med många universella rättigheter, är tillämpningen problematisk. Framförallt för att starka rättigheter är svåra att kombinera med ett starkt skydd, utan att inskränka andra rättigheter. Särskilt svårnavigerad är användningen i ett värderingsbaserat sammanhang som Svenska kyrkan.

Två motioner till kyrkomötet hävdar att vägran att viga samkönade par utgör diskriminering. Just utifrån respekten för att begreppet har ett omfattande rättsligt skydd, hoppas vi att debatten reflekterar över vad som kan vara diskriminering.

Begreppet är enligt oss av den typ som riskerar att få en mycket bredare användning än vad som är avsett. Självklart är vi för nyanvändning av ord, men en breddad och otillräckligt genomarbetad användning av rättighetsbegrepp riskerar bli ett problem om inte begreppets skyddsmekanismer följer med i den breddade användningen. Reglering som kan ge någon en förmån på annans bekostnad, måste vara försedd med skydd för båda parter.

I diskrimineringslagen definieras diskriminering som att direkt eller indirekt missgynna någon genom att behandla denne sämre än andra i en jämförbar situation och att detta missgynnande beror på någon av diskrimineringsgrunderna. Lika fall ska behandlas lika. Olika fall ska inte behandlas lika. Begränsningen av jämförelsegruppen är av betydelse.

Diskrimineringsombudsmannen beslutade också i mars att det inte innebär diskriminering att kräva obligatorisk närvaro vid andakt eftersom kravet tillämpades lika för alla anställda i församlingen. Som tillhörig gruppen troende kristen var det inte heller svårare för den anställdes grupp att närvara vid andakt än gruppen icke-kristna.

Diskrimineringslagen är en sammanläggning av sju tidigare lagar om diskriminering och en anpassning till EU-rättsliga direktiv. Det arbetsrättsliga inslaget är påtagligt. De olika lagarna känns igen i de situationer som lagen omfattar. Tillsammans med lagens olika undantag är därmed lagens tillämplighet begränsad. Det är inte så konstigt. Lagen är i sig en avvägning mot andra viktiga principer.

I motionen om Obehörighetsförklaring av präster som diskriminerar (Mot 2022:83) föreslås diskriminering som en obehörighetsgrund. Motionärerna hänvisar till förbudet om diskriminering vid yrkesmässigt tillhandahållande av tjänster. Läronämnden har utan motivering påpekat att motionens användning av begreppet diskriminering inte är förenligt med diskrimineringslagens.

Vi tror att läronämnden har rätt. Vigsel är förmodligen inte ett yrkesmässigt tillhandahållande av tjänst, även om ideell verksamhet ansetts omfattas av brottet olaga diskriminering. Men vi tycker att läronämndens knapphändiga motivering inte motsvarar nämndens ansvar. Det hade till exempel varit intressant om läronämnden förtydligat sin syn på om vigsel vid en allmän sammankomst kan utgöra diskriminering. Istället hänvisar läronämnden till kyrkoherdens ansvar att organisera arbetet så att ingen person möts av en präst som inte viger samkönade. Detta även fast jämförelser vid en diskrimineringsbedömning får göras med hypotetiska personer.  

Läronämndens yttrande över motionen Prästvigning av kandidater som inte viger samkönade par (Mot 2022:71) är ytterst kortfattad. Yttrandet innebär inte ett klargörande om läronämnden anser vägran att viga samkönade vara förenlig eller inte med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Och ifall detta därmed kan tänkas vara en del av prästernas religionsfrihet.

Att skyddas mot diskriminering är en mänsklig rättighet. För ett varaktigt skydd av mänskliga rättigheter krävs att begrepp som diskriminering inte oförsiktigt breddas. När nu frågan har väckts om det utgör diskriminering att inte viga samkönade par och läronämnden genom att yttra sig gjort diskrimineringsfrågan till en lärofråga, hade ett tydligare vägledande från läronämnden varit önskvärt. Detta för att förhindra en intern värdeförskjutning av begreppet som riskerar att också gå ut över oss som är för vigsel av samkönade par.

Kristian Lillö, kyrkoherde och kontraktsprost Helsingborgs pastorat

Elin Ax, kanslijurist Helsingborgs pastorat