Reducera prästers studieskulder och kräv anställning på orten

Som kyrkopolitiskt aktiv i ett pastorat i södra delen av Linköpings stift med cirka 9 000 kyrkotillhöriga, vill jag lämna några synpunkter på rekryteringsfrågor.

Det är gott och väl att ansvariga i kyrkans ledning ser behovet av att lägga manken till att försöka fånga människor för prästyrket.

I vår sekulariserade värld finns trots allt ett stort behov av andligt sökande efter tro och välbefinnande, som man inte kan få via världsliga ting.

Så långt allt väl.

Men problemet handlar inte enbart om att få människor att vilja utbilda sigVar ska de tjänstgöra?

I vårt pastorat har vi i flera år försökt få präster att söka de lediga tjänster vi utlyst men med magert resultat.

Vad gör vi för fel som inte kan locka de nyutbildade och unga ut i landet att tjänstgöra i en mindre tätort eller på rena landsbygden?

Saknas det för många bekvämligheter på de mindre orterna, som gör dem mindre attraktiva att bo och tjänstgöra på?

Jag vill inte tro det.

I en mindre församling får man som präst ganska snabbt både kontakt med lokalbefolkningen och verksamheten på orten. Man får en nära upplevelse av människors vardag och helg, som aldrig en storstad kan ge. Man blir känd och respekterad och känner sig välkommen.

Livet går i en lugnare takt än i storstaden. Man får kännedom om många sidor av prästyrket som jag tror aldrig en storstadsförsamling kan ge.

Därför önskar jag att utbildningsansvariga ser över prästutbildningens olika delar.

En av dessa delar ska bestå av ovillkorlig provtjänstgöring ute i en landsortsförsamling, som haft svårt att rekrytera, under cirka ett år.

När denna provtjänstgöring ska förläggas i tiden för den totala utbildningstiden måste utbildningsansvariga bestämma.

Jag kan också tänka mig föreslå att denna tjänstgöring till viss del ska arvoderas av mottagande församling, som får en tillgång till den blivande prästen i fråga.

Tidigare har förslag framförts om att locka lärare, läkare, sjuksköterskor och andra högutbildade ut på landsorten med att reducera deras studieskulder förenat med ett krav på ett antal anställningsår på orten.

Något liknande tycker jag även kyrkans ansvariga kunde begrunda.Det kanske inte blir någon kontinuitet, men det kan leda till att någon präst tänker om och stannar på orten.

Det är angeläget att kunna locka människor ut i vårt avlånga land att vilja tjänstgöra på mindre orter.

Morgan Sävetun