Skogsutredningen är ett dyrt avlatsbrev

Skogsutredningen föreslår att 20 procent av skogsmarken ska avsättas för biologisk mångfald genom avsättningar för naturvårdsändamål. 

Detta är fyra gånger mer än kravet för certifierade skogsägare (5 procent). Blädning eller hyggesfritt föreslås omfatta 25 procent av skogsmarken jämfört med nuvarande nivå på knappt tre procent. Trakthyggesbruk, kalhuggning, bedrivs idag på det allra mesta av skogsmarken, men enligt förslaget ska dess andel begränsas till 47 procent samtidigt som det ska ”anpassas”. 

Anpassningen innebär bland annat att skog ska stå kvar längre innan den avverkas samtidigt som hänsynsytan utökas till 15 procent. I hälften av den återstående arealen ska skogen stå kvar ytterligare cirka 20-25 år. För åtta procent av skogsmarken ska skogsbruket anpassas för rennäringens behov delvis som en ursäkt till samerna för historiska försyndelser. Detta gynnar cirka 10 procent av samerna, men inte övriga.

Genomförs förslagen innebär det en mycket kraftig förändring av kyrkans skogsbruk. 

Förslaget om en övergång till blädning eller hyggesfritt för 25 procent av skogsmarken ger särskilt stora effekter. I maj i år publicerade SLU rapporten Skogen och klimatet – vad säger forskningen?. På sidan 26 i denna kan vi läsa:

” … flera försök pekar på att hyggesfria brukningsmetoder har 10-20 procent lägre tillväxt jämfört med trakthyggesbruk. En omställning från dagens skogar, anpassade för trakthyggesbruk, till fullskiktade skogar anpassade för blädning, kommer enligt en studie att sänka tillväxten i den svenska skogen med en tredjedel under 50 år”.

Skogens tillväxt och upptag av koldioxid minskar alltså långsiktigt med 10-20 procent vid en övergång till hyggesfritt. Men än större effekter uppstår under en lång omställningsfas som är minst 50 år, men troligen oftast 100 år. Detta diskuteras i en annan rapport från SLU från i mars, Hyggesfria skogliga fältförsök i Sverige. 

I rapporten redovisas tre pågående försök av just omställning från traditionellt skogsbruk till hyggesfritt. I dessa har SLU uppmätt en genomsnittlig minskning i tillväxt och koldioxidupptag på 36 procent efter cirka tio år. Vi kan alltså konstatera att tillgänglig information tyder på kraftigt negativa effekter för skogens upptag av koldioxid vid en övergång till blädning eller hyggesfri skogsskötsel.

Samtidigt föreslås i Svenska kyrkans utredning att kyrkans skog ska stå kvar längre innan den avverkas. Detta ger temporärt en positiv effekt på upptaget av koldioxid förutsatt att skogen inte drabbas av större insektsangrepp, svamp- eller vindskador. Gamla träd innebär ökad risk för skador. Äldre träd är också längre, vilket ökar risken för stormfällningar. Samtidigt är tillväxten och upptaget av koldioxid)för träd i åldern över 120 år bara ungefär hälften jämfört med träd i åldern 40-80 år, detta ensligt Skogen och klimatet, sid 34, figur 17.  

Detta samband kan beskrivas med bilden ”träd är som tonåringar – de äter mest när de växer upp”.

Vi har alltså två motverkande faktorer. En övergång till blädning/hyggesfritt skogsbruk minskar kraftigt skogens tillväxt och upptag av koldioxid. Samtidigt föreslås att skog på en mindre areal ska stå kvar längre innan den avverkas. För skogen som står kvar ökar upptaget av koldioxid, men denna positiva effekt blir mindre än den negativa effekten av övergången till blädning/hyggesfritt. Nettoeffekten blir att klimatet skadas.

Minskad skoglig tillväxt är dåliga nyheter för klimatet i två bemärkelser. Dels minskar upptaget av koldioxid, dels minskar mängden skogsprodukter som kan ersätta fossila råvaror. 

Personligen är jag skrämd av utredningens långtgående förslag. Svenska kyrkans skog sköts idag väl. Skogen växer snabbt och motverkar klimatförändringarna samtidigt som biologisk mångfald gynnas kraftfullt. 

Ett sätt att tolka dessa förslag är därför att se dem som en reaktion på ett dåligt samvete för mänsklighetens synder mot naturen – en typ av modernt avlatsbrev. Förslagen är missriktade och dessutom mycket kostsamma. Vi bör i stället vara stolta över Svenska kyrkans välskötta skogar. 

Kyrkostyrelsen bör inte gå vidare med utredningens förslag!

Alexander Nilson, nationalekonom, skogsägare och medlem i Solna församling