Nödläge för världen – ödestimma för Svenska kyrkan

Vart ska vi ta vägen om Svenska kyrkan säger nej till sin så viktiga skogsutredning? Om den kyrka vi tillhör inte vill se och höra hur skapelsen i vår tid suckar och våndas? Vi ser kosmos som Guds skapelse. Vi tror att livet och kärleken är mer värdefullt än något annat. Vi hör Guds kallelse att ge utrymme och lämna ifred, att vårda och restaurera. Och vi erfar hot mot livet, som världen aldrig tidigare sett. Så vart ska vi ta vägen, om den kyrka där vi lever våra liv beslutar att inte ändra sina handlingsmönster för livets skull?

Den mer-än-mänskliga skapelsen har ett omätbart värde oberoende av människans behov och begär. Som människor har vi att välja livet och stå i kärlekens tjänst. Vårt gemensamma uppdrag är att förvalta den värld som vi inte äger men är en del av. Och vi överlever bara i samklang med livet omkring oss. Det gäller jordens alla delar och självklart även skog och mark. Så kan biologiskt rika skogar aldrig ersättas av trädplantering, liksom fiskodling aldrig kan ersätta myllrande liv i hav.

Vi förstår att det finns kunskap om hur skog ska brukas för att på kort sikt ge största möjliga ekonomiska avkastning. Och vi vet att det finns en stolthet hos kyrkan över långa tider av effektivt skogsbruk. Men tiderna har förändrats. Så länge det traditionella skogsbruket rymdes inom jordens ramar kunde vi använda avkastningen till att predika och bedriva diakoni. Men idag måste vi bruka skogen med hänsyn till arternas samspel och urfolkens rätt och begränsa vårt uttag för att inte skogsbruket ska överrösta predikan och stå i vägen för kyrkans omsorg.

Det vi avstår och ger tillbaka till skogen och investerar i framtiden är mycket mindre än det som skogen har gett genom åren och ännu bidrar med. Det dribblas en hel del med siffror i den debatt som pågår. Men enligt Svenska kyrkans egna uppgifter utgjorde uttaget från skogen åren 2021-2023 i genomsnitt 2 procent av Svenska kyrkans samlade intäkter (1,5 procent 2023). Så även om ett naturnära skogsbruk de första åren skulle sänka intäkterna från skogen med 50 procent skulle Svenska kyrkans resurser inte minska med mer än 1 procent. Med solidarisk fördelning skulle ingen församling förlora mer än så.

Så låt oss inte skrämma varandra med olika siffror. Det är både oärligt och ovärdigt en kyrka som vill kalla sig kristen. Jesus sa aldrig att vi ska sätta pengarna först för att ha råd att tjäna Gud. Och den barmhärtiga samariern i Jesu liknelse sa inte att, om jag gör god vinst på min resa så ska jag betala mer för den slagne mannens vård på vägen tillbaka.

Bibeln har däremot en hel del att säga om nödläge och ödestimma. Livet var hotat också på Jesu tid, även om hoten då var mer lokala och regionala, medan vi idag påverkar allt större ekosystem och hotar hela den jord vi lever på. Därför är Bibelns ord om befrielse för hela skapelsen och fred och försoning för allt i himlen och allt på jorden högst relevanta i vår tid.

Och då kan inte en kyrka vara sist med att lyssna till ropen. Därför finns ett samband. Det är nödläge i världen. Och en ödestimma för Svenska kyrkan.

KG Hammar, ärkebiskop emeritus
Petra Carlsson Redell, professor
Sven Hillert, församlingspräst