Vi kräver nu stiftsstyrelsens avgång, med undantag för biskopen och de ledamöter som reserverade sig mot biskopens uppsägning.
Det är med lättnad vi kan konstatera att biskopsstriden i Härnösands stift avgjorts. Överklagandenämnden klargör att en stiftsstyrelse inte kan avskeda en biskop. Ett besked som mottagits med öppna armar av medlemmar, förtroendevalda och anställda i Svenska kyrkan.
Nu börjar det svåra försoningsarbetet i ett stift där förtroendet för stiftsstyrelsen tyvärr inte längre finns. Detta då stiftsstyrelsen i biskopsstriden visat på bristande kunskap om den kyrkoordning, bekännelse, tro och lära som är konstituerande för Svenska kyrkan. En brist på ödmjukhet för överklagandenämndens bekräftande av kyrkans ordning. En brist på ansvarstagande för de många sjukskrivningar som personalen på stiftskansliet drabbats av. Brister som blir särskilt tydliga i Kyrkans tidnings intervju med stiftsstyrelsens vice ordförande.
För när man står med facit i hand efter biskopsstriden duger det inte att en vice ordförande i stiftsstyrelsen skyller på kyrkokansliet för stiftsstyrelsens beslut. Inte när en enkel genomläsning av kyrkoordningen visar just det som överklagandenämnden konstaterade. Vidare är det märkligt att kyrkokansliet åtog sig uppgiften att assistera i handläggningen av stiftsstyrelsens sak mot en vald biskop och föra fram en orimlig tolkning av kyrkoordningen. Vems ärenden gick man då och med vilket mandat?
Det duger inte heller att en vice ordförande i en stiftsstyrelse kommer med direkt felaktiga påståenden om att en biskop inte kan avskedas. Detta är reglerat i kyrkoordningen där det konstateras att en biskop kan avskedas, men att det inte är ett mandat förtroendevalda äger. Mandatet ligger organisatoriskt på ansvarsnämnden för biskopar. Detta för att säkra att biskopen, som har i uppdrag att utöva tillsyn på stiftets förtroendevalda, inte ska kunna sättas ur spel av dem. Om så vore fallet skulle den gemensamma ansvarslinjen och kyrkans maktdelningsprincip mellan ämbetsbärare och förtroendevalda slås sönder.
Det duger vidare inte att en vice ordförande för en stiftsstyrelse söker argumentera utifrån erfarenheter i andra styrelser när Svenska kyrkans arbetssätt och biskopens roll som ordförande är unikt och avsevärt skiljer från både företagsvärlden och kommunal förvaltning. Det verkar snarare som att erfarenheter från andra styrelsesammanhang felaktigt förts över till Svenska kyrkan, där biskopens roll i stiftsstyrelsens ögon förminskats från att vara demokratiskt vald ämbetsbärare med tillsynsuppdrag på resterande styrelse till underställd och anställd tjänsteman. En skillnad som varje högt uppsatt förtroendevald i Svenska kyrkan förväntas känna till.
Det duger inte heller, som ytterst arbetsmiljöansvarig för anställda som drivits in i sjukskrivning efter ett systematiskt ignorerande av de egna skyddsombud, att först under galgen börja tala om försoningsarbete. När makt har missbrukats och förtroenden förbrukats handlar försoning om upprättelse och sanning för de utan makt som farit illa. Upprättelse för den maktlösa personal som körts över och in i sjukskrivning. Upprättelse för de församlingar vars stödbehov inte kunnat besvaras i den värsta pandemin vi sett på drygt 100 år.
Det som behövs när stiftsstyrelsen drivit ett helt felaktigt beslut till sin spets är det som vi representanter för vigningstjänsten i Härnösands stift krävt i flera månader. Vi uppmanade stiftsstyrelsen, att innan det var för sent, ta biskopens öppna hand i försoning, och låta biskopen vara den yttersta chefen på stiftskansliet, eller ställa sina platser till förfogande. Nu står vi här, skadan är skedd och det är för sent.
Vi kräver nu stiftsstyrelsens avgång, med undantag för biskopen och de ledamöter som reserverade sig mot biskopens uppsägning. Vi kräver även att biskopens roll som yttersta ledare i stiftet ska återställas i enlighet med kyrkoordningen genom att biskopen insätts som högste chef för stiftskansliet med en underställd stiftsdirektor som operativ chef.
Vi har redan sett hur en ledamot tagit sitt ansvar och avgått, och därmed öppnat för försoning och återupprättat förtroende för sin nomineringsgrupp och kyrkans förtroendevalda. Detta förtroende måste nu återupprättas även för övriga nomineringsgrupper. Vår kyrka är både episkopal och en folkkyrka där de demokratiskt förtroendevalda har ett för kyrkan omistligt uppdrag. Ett gemensamt ansvar med vigningstjänsten att styra och leda för att förkunna evangelium.
Komminister Ulf Söderlind Arnäs, Gideå och Trehörningsjö pastorat
Präst Kerstin Strömberg, Jämtland
Kyrkoherde Andreas Sundström Sköns församling
Diakon Tova Hellström Själevad, Mo och Björna pastorat.
Organisatörer för namninsamlingen ”Vigningstjänsten i Härnösands stift som stödjer Biskop Eva Nordung Byström”
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.