Tyrberg borde bli konkret i sin vision

Peder Thalén professor i tros- och livsåskådningsvetenskap
Ett grundproblem i Svenska kyrkans verksamhet är att mycket av det som sägs i gudstjänsten blir religiösa fraser, menar debattören.

Ett grundproblem i Svenska kyrkans verksamhet är att mycket av det som sägs i gudstjänsten blir religiösa fraser som inte landar i den verklighet åhörarna befinner sig i. Johan Tyrbergs vision för ett andligt ledarskap riskerar att drabbas av samma öde, anser debattören i en replik.

I ett inlägg presenterar biskop Johan Tyrberg en vision om andligt ledarskap i kyrkan, en vision som gäller alla medarbetare men i synnerhet kyrkoherden. Enligt Tyrberg ska en andlig ledare leva nära Kristus. Det handlar om ett tjänande ledarskap med Jesus som förebild, ett ledarskap som kan inspirera andra till efterföljelse.

Vem kan inte hålla med om detta? Problem uppstår dock när man funderar över hur målet ska uppnås. Vilka medel föreslår Tyrberg? Man behöver enlig honom leva i bön och lyssna på förkunnelse, samt ”leva av och med sakramenten”. Men om lösningen är så enkel att det bara handlar om att intensifiera det egna religiösa engagemanget, varför ser det inte redan ut på det här sättet i Svenska kyrkan?

För att se närmare på de föreslagna medlen kan vi börja med förkunnelsen. Jag har själv undervisat i homiletik (predikokonst) några år vid ett svenskt universitet. Som material i undervisningen använde vi oss av publicerade predikningar. Det var lätt att göra en katalog på felaktigheter.

Att någon av dessa predikningar vid ett muntligt framförande skulle ha kunnat ha den kristusformande effekt Tyrberg ser framför sig förefaller inte troligt. Däremot var det betydligt svårare att ange fungerande alternativ. Här nådde vi inte ända fram.

Och hur mår sakramenten? Nattvardsritualen har ofta en innerlig karaktär. Själva genomförandet är också i regel oklanderligt utfört och välregisserat. Tyvärr räcker inte det. Så länge församlingsmedlemmen inte kan greppa, förstå på djupet, vad det är hon tar emot i samband med utdelandet av brödet och vinet, förvandlas nattvarden i bästa fall till en fin stund, ett ögonblick av förtätad andlighet. Visst kan sådana stunder ha ett värde, men det är något annat än att ”leva av och med sakramenten”.

Bönen rymmer särskilda svårigheter, vilka sammanhänger med att det i dag blivit oklart vad det innebär att omfatta tron på en personlig Gud. Vem ber vi till? Den gamla synen på Gud som en personlig makt som enväldigt styr över människans huvud och ställer till rätta vad vi fördärvat har mist mycket av sin trovärdighet. Är det nedärvda kyrkliga språket överhuvudtaget lämpligt för att odla något som skulle kunna kallas för en personlig relation?

Ett grundproblem i Svenska kyrkans verksamhet är att mycket av det som sägs i gudstjänsten blir religiösa fraser som inte landar i den verklighet åhörarna befinner sig i. Johan Tyrbergs vision för ett andligt ledarskap riskerar att drabbas av samma öde. Om man inte på ett trovärdigt sätt kan ange hur en sådan vision ska förverkligas, blir den mest vackra ord.

Sett ut en annan synvinkel skulle man också kunna säga att visionen är för begränsad. Andligt ledarskap i dag förutsätter att man vågar ta tag i och föra upp till ytan allt det i kyrkans egen verksamhet som hindrar människor från att närma sig en gudstro, att man benämner den typ av svårigheter som här räknats upp. Först då kan nytt andligt syre bildas.

Vad som behövs är en djupare omsorg om kyrkan.

Peder Thalén
professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Högskolan i Gävle

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

0 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

8

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Stockholms stift
Göteborgs stift
Västerås stift
Uppsala stift
Göteborgs stift
Stockholms stift