Undvik inte Gud och Jesus på barnrytmiken

”Alla sedda, alla så ända in i hjärteroten älskade! I Faderns och Sonens och den helige Andens namn!”

Så börjar rytmikstunden i den lilla Kvarterskyrkan på Liljeholmskajen i Stockholm. Det är ingen tvekan om att besökarna som kommit är i Svenska kyrkan. De möts av präst, diakon och pedagog som i olika konstellationer leder rytmikstunderna några gånger i veckan. Rytmikstunden bygger på gudstjänstens olika delar och varje gång får deltagarna med sig ett gestaltat bibelord och en förbön med uttryck för tacksamhet. 

Artikeln I Lundby församling är barnrytmiken början på en lång relation till kyrkan (Kyrkans Tidning 12 april) presenterade ett gediget och fint arbete med barnrytmik. Men vi reagerade på att det inte sjungs om Gud och Jesus, och att bön ses som något vi bör undvika. 

Även vår församling har låga trösklar, men vi tror att om vi som jobbar i kyrkan är trygga i vår tro så blir det en naturlig del i våra verksamheter. Rytmiksamlingarna är en fantastisk ingång för människor att möta kyrkan och öppna upp för tankar om tro. Trots att vi är väldigt tydliga med vår kristna profil och formar samlingen som en gudstjänst så har vi på alla år aldrig fått höra några kritiska kommentarer utan har full kyrka varje vecka. 

Rytmikstunden har en blandning av nya och gamla kristna sånger och mer traditionella barnsånger. Prästen som leder samlingen får varenda förälder och alla barn, som är stora nog att hänga med, att göra i rörelser i sånger som tydligt visar på att Gud är mitt ibland oss, här och nu: ”Gud är här, vi är här, nu är livet nära. Jag är här, du är här, Gud vill vi nu ära”, eller ”Vi har en hemlig kompis som vi inte kan se, som är med oss alltid. Det finns många namn, man kan kalla kompisen för Gud.” 

Rytmiken är en liten del av ett förmiddags- eller eftermiddags-långt öppet café där människor i alla åldrar är välkomna. De som inte vill vara med och sjunga kan fika eller prata med volontär eller annan anställd under tiden. Före, under och efter rytmiken finns utrymme för att lära känna andra i samma situation och att prata livet med besökare, volontär och anställd. Ett viktigt forum för många. 

Kyrkan bygger på relation. Men också en tydlighet i vad vi står för. Hur ska människor som kommer till oss få en bild av vad det är för en gemenskap de kan vara del i om vi inte är tydliga? 

Christina Öjhagen, präst i Svenska kyrkan Hägersten

Sara Blomén Power, diakon i Svenska kyrkan Hägersten