Vad som händer eller inte händer när den engagerade lämnar

Det var tydligen comme il faut att ta till orda i frågan om minnesord och rekrytering av ideellt arbete, vilket skedde i senaste numret av Kyrkans Tidning. I KT den 12 november hävdar nämligen Ideellt forum att idealiteten behöver få mer plats i Svenska Kyrkan. Samtidigt tillkännager kyrkostatistik att antalet engagerade minskar dramatiskt. 

Det kan kanske ha samband med vad som händer, eller inte händer, när den engagerade medarbetaren lämnar verksamheten.

Ett minnesord har dels en anständighetsaspekt, dels en reproduktionsaspekt. Det är anständigt att sprida berättelser om vad idealitet och hängivet arbete värdeskapar inom sociala verksamheter. Det vill säga sådant som inte ges plats i myndigheters och organisationers verksamhetsplaner och budgetar. 

Detta gäller särskilt tydligt på områden där den enskilde individens exklusiva behov i den privata sfären är närvarande. En nonchalant attityd till att offentliggöra resultat av frivilligt värdeskapande är inte ett effektivt tillvägagångssätt om man önskar spontan anslutning till den typen av aktivitet. Detta torde framstå som självklart på kyrkans område. Behov och önskemål om nyrekrytering existerar ju och uttrycks i form av kampanjer och upprop.

Som vän av ordning funderar man därför, på förekommen anledning, över logiken i en attityd som lokalt formaliserats till rutiner, vilka syftar till att civila frivilliginsatser och dess utövares eftermälen inte skall tillkännages officiellt för allmänheten. Man frågar om denna policy är lokalt kreerad eller om den får inspiration från högre nivå.

Ingmar Lindahl