Vart är Svenska Kyrkan på väg, del 2

I min debattartikel Vart är Svenska kyrkan på väg, uttryckte jag en stark oro för Svenska kyrkans plats och roll i dagens samhälle, dess ledarskap och vad jag tror måste vara vägen framåt.

Det kom ett svar från en högt uppsatt företrädare på min text dagen efter publiceringen att citat ”det är ett arbete som pågår, så sent som förra veckan möttes kyrkostyrelsens arbetsutskott och samtliga presidier i våra stiftsstyrelser, för att tala om kyrkan i framtiden”. Förra veckan i detta avseendet var alltså vecka 11, 2023.

Sex månader efter min förra debattartikel är det dags att reflektera kring det jag skrev då. Det är förvisso inte så länge sedan, men mycket kan ändå hända på sex månader. Både positivt och negativt. Det kändes bra att höra att ett arbete pågår för att tala om kyrkan i framtiden, men vad har detta arbete lett fram till?

Jag har en relativt god inblick i vissa verksamheter inom Svenska kyrkan, och känner många företrädare i olika roller. Det som framgår med stor tydlighet är hur vissa personer har en förmåga att skapa en fruktansvärt nedbrytande tillvaro på den arbetsplats som de verkar. Istället för att lyfta, uppmuntra och lyssna till sina medarbetare, trycker man ner medarbetarna och håller fast vid sin egen uppfattning som den enda sanningen.

Arbetsmiljön riskerar att bli näst intill ohållbar. Väl fungerande, kreativa och framåtsträvande människor som vet och förstår att kyrkans roll måste följa med samtiden blir förminskade till ingenting. Det är med stor frustration, ilska och ledsamhet jag ser och hör detta hända.

Angående det arbete som pågår i kyrkostyrelsens arbetsutskott och samtliga stiftsstyrelsers presidier om kyrkan i framtiden, har jag en del frågor. Vad innehåller detta arbete? Vad har man för mål med arbetet? Hur vill man förändra arbetet inom kyrkan och vilken roll vill man på högsta nivå att kyrkan ska spela i det samhälle och den tillvaro vi lever i idag? Har man fattat några beslut? Inser man att farten mot framtiden är snabb? Detta är inget lätt område utan kräver såklart omfattande förändringar. Jag kan ställa mig till förfogande i arbetet för att bidra med en omvärldssyn som kanske saknas. Som en medlemsrepresentant.

Den inblick jag har i vissa verksamheter i kyrkan har visat att saker kan förändras till det bättre. Man kan lyckas få in personer med driv, optimism och framåtanda. Personer med en solid trygghet, öppet sinne och en förståelse att kyrkan ständigt måste förändras och förnyas för att hänga med och vara en naturlig del i samhället. En naturlig del i människors vardag.

I de fall man lyckas få in den typen av personer finns det en stor möjlighet att arbetsmiljön förbättras ganska omgående. Nya vägar kan hittas för att nå ut med budskap. Man kan tänka utanför boxen på ett helt annat sätt och på så vis uppnå saker man inte trodde var möjligt. Men dessvärre finns det fortfarande kvar en en hel del traditionalister inom kyrkan som vägrar anpassa sig till samtiden. Här måste en förändring ske och det raskt.

Sveriges kung har varit i sitt ämbete i 50 år. När han tillträdde som kung 1973 valde han sitt valspråk ”för Sverige i tiden”. Han hade ambitionen att vara en modern monark. Jag tänker inte diskutera monarkins vara eller inte vara, för det kan man ha olika åsikter om. Liknelsen jag dock vill framföra är att jag tycker att kyrkan borde etablera ett framåtriktat valspråk, liknande det som kungen gjorde för 50 år sedan. Varför inte ”Svenska kyrkan i samtiden”.

Jörgen Pettersson, Göteborg,
Medlem i Svenska kyrkan, med mångårig ledarerfarenhet från både närings- och föreningslivet, samt mångårig körsångare i körer med koppling till Svenska kyrkan