Vi riskerar ett kyrkoval där alla röster inte räknas

På kyrkomötets bord ligger ett märkligt förslag från kyrkostyrelsens majoritet – en spärr på minst 3 procent för att en nomineringsgrupp ska få mandat i kyrkomötet. Förslaget är märkligt av flera skäl. Ett är att Svenska kyrkans kyrkostyrelse nyligen fastställt direktiv för en demokratiutredning i kyrkan. Den behövs. Avsikten är att bland annat genomlysa frågor som direkta och indirekta val, kyrkovalens praktiska genomförande och kostnader.

Frågan om en procentspärr till kyrkomötet borde självklart höra hit. Men så blir det inte. I stället påskyndas frågan på ett märkligt sätt. För det är ingen liten fråga. En demokratifråga av sådan dignitet borde självklart ha bearbetats på ett mer genomgripande sätt men så har inte skett. Beredningen har snarare varit nästan provisorisk eftersom främst de partipolitiska grupperna ansett att beslutet måste fattas i år. Vid kyrkovalet hösten 2025 ska de nya reglerna gälla.

Vilka blir då konsekvenserna? Om man ser till det direkta utfallet av kyrkovalet 2021 skulle det innebära att 6,55 procent av de röstande, totalt 57 915 personer, skulle bli utan representation i kyrkomötet. De nomineringsgrupper som inte skulle kommit in är Alternativ för Sverige (AfS) med 1,26 procent av rösterna, Fria Liberaler i Svenska kyrkan (FiSK) med 1,61 procent, Gröna kristna (GK) med 0,23 procent, Himmel och Jord (HoJ) med 0,6 procent, Kristdemokrater i Svenska kyrkan (KR) med 2,73 procent och Kyrklig Samverkan i Visby stift (KysV) med 0,12 procent. Det är små grupper som nu har sammanlagt 15 mandat i kyrkomötet.

Kanske kan dessa nonchaleras? Kanske förändrar de ingenting i praktiken? Eller är det tvärtom? Att till kyrkan hör mångfalden mitt i enheten, de många rösterna i samverkan? Men om man även räknar de båda grupper som har marginellt mer än 3 procent riskerar även Miljöpartister i Svenska kyrkan De Gröna (MPSKDG), som fick 3,26 procent av rösterna och Frimodig kyrka (FK) med 3,47 procent att sakna mandat. Alla dessa grupper tillsammans fick vid valet 2021 117 387 röster, det vill säga 13,28 procent.

En grov skattning säger att vid en treprocentig spärr skulle mellan 58 000 och 117 000 röstande ha röstat förgäves. Att exkludera så många från att ha mandat i kyrkomötet är både ogenomtänkt och faktiskt odemokratiskt. Risken är att vi får en kyrklig odemokrati. Nu skulle en del av problemet kunna lösas genom valsamverkan, vilket BA och KR redan aviserat. 

Men risken är att gruppernas program blir mer otydliga. I en kyrklig demokrati måste varje röst, varje medlem räknas. Spärren måste därför vara betydligt lägre, eller möjligen ingen spärr alls (däremot måste en grupp då ha tagit minst ett fast mandat i någon valkrets). Därför har vi som ledamöter i kyrkostyrelsen reserverat oss mot beslutet på 3 procent och yrkat på 2 procent. Jämfört med valet 2021 betyder det att 3,7 procent av de röstande fördelade på fem nomineringsgrupper skulle sakna kyrkomötesmandat.

Demokratin är viktig för Svenska kyrkan. I Lagen om Svenska kyrkan heter det: "Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet", vilket även Kyrkoordningen betonar: "Den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst har gemensamt ansvar för att bedriva en verksamhet i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära".

Kyrklig demokrati byggs annorlunda än statens demokrati. Där går nationen före regioner och kommuner, där är riksplanet överordnat det lokala. Men i kyrkan är det lokala basen för det nationella. I staten byggs demokratin ovanifrån, i kyrkan byggs den underifrån. I kyrkan är församlingen grunden för organisationen, medan nationell nivå bara är en hjälpstruktur.

Kyrkan är både det mest lokala och det mest internationella. Men inte nationell. Utan hon är Kristi kyrka i alla tider och överallt.

I en demokrati är det frestande att välja ett system som gynnar den egna partigruppen, i det här fallet riksdagsgrupperna. Med en spärr på tre procent, som (S) och (C) driver, stärks partipolitiken i kyrkan. Argumenten är att alla grupperna i kyrkomötet ska vara representerade i utskotten, där ärendena bereds inför plenarmötet, men det kan som hittills lösas smidigare. I realiteten handlar treprocentspärren om att grupper utan större valorganisation och ekonomiska resurser ska få svårare att komma in. Små inomkyrkliga grupper riskerar att hamna utanför. Detta är kyrklig odemokrati ovärdigt vår kyrkosyn.

Trosbekännelsen definierar Kyrkan som en enda, helig, allmännelig och apostolisk. Att hon är en enda är väsentligt, hon är enhet i mångfalden, hon är inte enhetlig, enformig eller konformistisk, utan rik i sin variation. Varje människa – och i kyrkovalet varje röstandes röst – räknas och inkluderas i en mångfacetterad enhet. Det är inte enkelt, det är inte bekvämt. Men det är en fascinerande rikedom.

En spärr på tre procent skulle exkludera somliga. Spärren skulle inte bara stärka (S) och (C) utan också enhetligheten och konformismen. Men kyrkans sanna djupa enhet skulle bli lidande. Svenska kyrkan behöver en demokrati som främjar hennes identitet som Kristi kyrka, som helig och apostolisk. Inte en odemokrati präglad av partipolitiskt inflytande.

Berth Löndahl, ledamot för Frimodig kyrka i kyrkomötet och kyrkostyrelsen
Nils Gårder, ledamot för Posk i kyrkomötet och kyrkostyrelsen