Återvinning är Lagundas modell

– När kyrkans resurser krymper, krävs ett nytänkande för att vi ska kunna utföra de grundläggande uppgifterna. Genom att fråga sig: ”Vad har vi som vi kan använda på nytt?” eller ”Vill någon skänka det vi behöver?” hålls kostnaderna nere. Vi är ingen rik församling utan måste hela tiden fundera över kostnaderna, säger kyrkoherde Carin Åblad Lundström.

Lagunda församling i Örsundsbro, två mil nordost om Enköping, har utvecklat idén om återvinning i både vardagen och i flera byggprojekt. I november invigs församlinghemmet som delvis byggts nytt efter en större vattenskada, men där mycket också är återanvänt.

En del av huset dömdes ut av arbetsmiljöskäl men transformerades till redskapsbod och garage i stället för att rivas för dyra pengar. I ett lagerutrymme står ett bord med mängder av skänkta kaffekoppar. Kopparna används bland annat vid uppvaktningar då jubilaren föräras med en planterad blomma i kaffekoppen.

Som en del av församlingsverksamheten drivs Repair Café av vaktmästare och diakoniassistent. Dit tar man sina trasiga saker för att ge dem nytt liv. Verktyg, kunskap och en del material finns. Och kaffe för att komma i god stämning.

– Vi har tur som har en sån idérik kyrkoherde, säger Christina Wässman Lundberg, kyrkorådets ordförande, och skrattar när listan över vad som är på gång visar sig vara ... lång.

Gemensamt för det mesta är återvinning. ”Recyclad församling” som kyrkoherden säger.

– Trakten präglas av flera kulturer, kronogård, adelsgods, storbönder och en inflyttning av stockholmare på 70-talet. Vi har levt länge med omvärldsanalys och frågan: Vad behöver församlingen betjänas av just nu? 2020 vet vi vad vi behöver.

Förutom de tio medeltidskyrkorna och Andrum, den nya mobila kyrkan, finns tre församlingshem. Lägergården i Långtora ligger just nu ute till försäljning. Lokalförsörjningsplanen har församlingen jobbat länge med, just för att frågorna varit aktuella under många år.

Huset där vi befinner oss är ett av de tydliga exemplen på återvinning. Nysätra församlingshem var från början skola och lärarbostad. När bygdeskolorna stängde och undervisningen i stället centraliserades till Örsundsbro blev skolsalen församlingssal med kök och lärarbostaden hyrdes ut som lägenhet.

– Men vi ville ha ett nav för verksamheten i den här delen av församlingen som är livaktig med gudstjänster, syförening och kulturevenemang, sånt som kan utvecklas ytterligare. När den sista hyresgästen lämnade, kände jag att det var dags, säger Carin Åblad Lundström.

I samma veva lämnade kommunal- och kyrkopolitikern Olle Burell sina uppdrag i Stockholm för att helhjärtat ägna sig åt sin arkitektverksamhet.

– När jag hörde det, tog jag direkt kontakt med honom. Nysätra församlingshem blev hans första uppdrag, säger Carin Åblad Lundström. Han var helt med på noterna och tillsammans tänkte vi ekonomiskt och verksamhetsmässigt. I stället för de två tidigare dörrarna fick vi en central bred entré, vi fick ett riktigt kök, en neutral begravningslokal, samtals- och förberedelserum samt vackra samlingsrum.

Hur ljuset togs in i huset, hur pärlspontsbröstningen blev genomgående i alla rummen och hur begravningssalen vändes, präglas av arkitekt Olle Burells finess. Liksom valet av tapet med Lutherrosor.

Strax under en miljon kronor kostade renoveringen, varav hälften kommer från begravningsavgiften.

Men hur skulle den nya fina lokalen möbleras? En arbetsgrupp bestående av kyrkvaktmästare Stina Smibacker och församlingspedagog Judit Nymansson Warpe, med särskilt kulturarvsansvar, fick i uppdrag att dammsuga varje vind, varje förråd, varje krypin på lämpliga möbler. Facebook och kontakter i verkliga livet användes. I stället för en samling udda stolar och bord, skapades en stil med färgkoordinerat, enhetligt och tidstypiskt möblemang, som i princip inte kostat någonting.

Tanken att återanvända saker i Lagunda församling har fördjupats de senaste åren, men här finns också en vana vid att ta emot. Idéer har bytts med vänförsamlingen utanför Cardiff i Wales. Church of England har knappare resurser än Svenska kyrkan och vet hur det är att leva på gåvor och donationer.

– Laguna församling har en lång tradition av givande, se bara på syföreningarnas arbete. När vi hade konfirmationsläger i somras bad jag att föräldrar skulle ansvara för fikabrödet. En sådan sak vänjer barnen vid att bidra, dessutom kände de sig stolta den dagen just deras föräldrar hade bidragit.

Nyligen kom en stor donation till Kulla kyrka, 200 000 kronor, för att bevara kyrkan.

– Pengarna kom väl till pass när vi ställer i ordning dopkoret längst ner i kyrkan. Här har en medeltida baldakin suttit och som nu kommer tillbaka i canvasform, en återanvändning av historien. Överblivna kyrkbänkar som passar perfekt har Olle Burell hittat i Dalarna. På dopfunten kan en silverbricka läggas och där kan kyrkkaffet serveras, enligt engelsk modell.

Ett annat sätt att använda resurser på flera sätt är att cirkulera personalen. På förmiddagen exempelvis arbete med minioner, på eftermiddagen trädgårdsarbete.

I församlingen finns Giresta kyrka vars musikstiftelse bildades redan 1989 med finansmannen Anders Wall, uppvuxen i församlingen, som initiativtagare och störste donator.

Stiftelsen har gjort det möjligt att köpa in fina instrument, som en Steinwayflygel, en cembalo och en ny orgel, och varje år arrangeras ett antal välbesökta musikkonserter.

– Jaså, kan man köpa sig en kyrka, är en kommentar jag får ibland. Det är så tröttsamt, säger Carin Åblad Lundström som berättar om glädjen i att ta emot gåvorna och pekar upp mot tegelfasaden på Nysätra 1400-talskyrka där två vapensköldar från ätterna Bonde och Sparre suttit. Adelsfamiljerna bekostade kyrkbygget när det begav sig. Gåvorna till kyrkan kan knappast ses som något nytt, säger hon.

– Gemensamt bär vi fram detta. Vi är stolta över att tillsammans bygga församlingen. Tänk dig att få se din gamla soffa som du inte har plats för hemma pryda församlingshemmet. Jag tror den tanken bär mycket längre än att vara för fin för att ta emot.

Som utbildad gymnasieingenjör arbetade Carin Åblad Lundström ett och ett halvt år i byggbranschen innan hennes kallelse tog henne till teologistiderna i Uppsala.

– Jag sökte mig inte hit till församlingen för att jag som kyrkoherde ville driva byggprojekt. Men när det visade sig att det var mycket som behövde göras med fastigheterna, tror jag att Gud skickade mig hit av en anledning.

– Att gå in i och ur byggmöten gör jag gärna. Jag har lätt att förstå vad det handlar om. Men jag glömmer inte vem jag är, jag är inte byggare eller entreprenör utan kyrkoherde.

Att kyrkorådets ordförande Christina Wässman Lundberg arbetade många år som säljchef på verktygsföretaget Bahco är heller inte så dumt.

Carin Åblad Lundström:

– Det är lätt att vara kyrka med mycket pengar, men vi är rikt välsignade med annat, som kreativitet, idéer, ärvda möbler och kaffebröd i mängd. Vi gör vårt bästa av alla situationer.