En svensk skattkista med folkdräkter i Köpenhamn

– Det händer något med en utlandssvensk som tar på sig en svensk bygdedräkt. Det blir så påtagligt, det svenska. På julbasaren bär alla som jobbar folkdräkt och jag har hört fler än en gång: ”Jag blir så svensk när jag har folkdräkten på mig”. Det är ett rikt kulturarv vi har här och det gör något med oss som församling.

Som julbasarsgeneral ser Anna Bayer till att var och en som ­arbetar i Gustafskyrkan under de tre intensiva basardagarna i november bär en folkdräkt som passar. En pärm full av information om de olika dräkterna har kompletterats med vilka ideella som brukar bära vilken dräkt. Ett intrikat nät av information som Anna Bayer ägnat år att sammanställa.

Saknas en del dräkter

Här finns uppgifter om varifrån dräkten härstammar, vem som har skänkt den och när, vad den är värderad till och så en komplett genomgång om vad som ingår i dräkten, från smycken till hätta. Numret i pärmen motsvarar ett nummer på den vita dräktpåsen som sytts av Bodil Asmussen, också ideell.

Rad efter rad fyller dräkterna garderoben i källaren. Av de dryga 100 dräkterna är tolv Sverigedräkter, 26 är barndräkter och åtta herrdräkter. Övriga är kvinnomodeller och representerar många landskap.

– Men vi saknar ännu några och skulle gärna ta emot dräkter från Gästrikland, Hälsingland, Gotland, Öland, Dalsland, Värmland, Närke, Härjedalen och Jämtland, säger Anna Bayer som, förutom att vara ansvarig för julbasaren, även är medlem av kyrkorådet och sedan 2012 ansvarig för församlingens inventarielista inklusive alla folkdräkter.

– Ibland har jag köpt någon dräkt när tillfälle getts, men dräkterna har blivit allt dyrare. En dräkt som jag kunde hitta på auktion för 400 kronor på 90-talet kostar kanske 1 200 kronor i dag. Och en riktigt fin dräkt kan kosta betydligt mer än så.

Dräkterna har blivit allt dyrare. En dräkt som jag kunde hitta på auktion för 400 kronor på 90-talet kostar kanske 1 200 kronor i dag. Och en riktigt fin dräkt kan kosta betydligt mer än så. Anna Bayer

Flest dräkter från södra Sverige

De allra flesta dräkterna har skänkts av utlandssvenskar som flyttat till Danmark, kanske testamenterat dräkterna till församlingen eller skänkts av släktingar till någon som avlidit. De flesta folkdräkterna kommer från södra Sverige, som Skåne och Småland. Mellan en och tre dräkter kommer in varje år.

Förutom av hyras av privatpersoner, kommer dräkterna till användning i olika sammanhang. När norska dramaserien Atlantic crossing skulle spelas in ringde produktionsteamet till församlingen och ville hyra dräkter till ett midsommarfirande i serien. Ryktet om garderoben har börjat sprida sig i vidare cirklar.

Men det stora evenemanget för folkdräkterna är julbasaren som i år arrangeras för 110:e året i rad. Förberedelserna är redan i full gång.

– Den svenska kyrkoavgiften stannar oftast i Sverige. Vi försöker påminna om att medlemsavgiften här i församlingen är avdragsgill i det danska systemet. En utlandsförsamling försöker alltid dryga ut kassan och tänker ständigt på extra intäkter, säger Thomas Stoor, kyrkoherde i Svenska Gustafsförsamlingen.

– Det blir allt tydligare nu när vi fått uttalat att församlingarna i Skut ska bära sina egna kostnader. Uthyrningen av folkdräkter är ett litet men välbehövligt tillskott, fortsätter han och berättar att de tre julbasarsdagarna är den största intäkten på hela året.

Tar tid och kostar pengar att vårda

En utlandspräst är till sin grundkaraktär ofta flexibel och van att hitta lösningar i situationer som uppkommer snabbt, och Thomas Stoor tvekar endast en bråkdel av en sekund innan han på fotografens uppmaning tar på sig en folkdräkt. Han väljer ut en dräkt från skånska Vemmenhög som Barbro Persson skänkt.

Anna Bayer tar den som hon brukar bära på basaren, från Harjagers härad i Skåne, en dräkt som skänkts av Betty Blom. Som svenska boende i Danmark sedan många decennier, är Anna Bayer mån om att hålla det svenska i sig levande. Ett sommarhus i Skåne och engagemanget i svenska församlingen gör sitt till.

Att vårda en folkdräkt tar tid och kostar pengar. Att laga ett dräktsmycke är dyrt. Vid varje tillbakalämning av en dräkt ska skjortorna vara tvättade, vilket går att göra i maskin på fintvättsprogrammet, förklarar Anna Bayer som kärleksfullt går i genom de olika dräkterna, omsorgsfullt hängda på trägalgar. Hättorna vilar i askar med tunt papper runt och dräktsmyckena, som silverbroscher, ligger inlåsta i lådor.

Äldsta dräkten från 1897

Den äldsta är från 1897 och är från Värends socken i Småland. De flesta barndräkterna är från Rättvik. Anna Bayer visar en vacker dräkt från halländska Breared, från 1946. En dräkt från Torne härad i Skåne kom 1917.

– Det vore roligt att någon gång kunna ställa ut alla dräkterna i vår stora samlingssal, säger Thomas Stoor. Frågan är hur vi får tag i så många provddockor som behövs. Tänk vad mycket vi skulle kunna göra med alla dräkterna, kanske be någon komma och före­läsa. Det vore roligt att få visa vår skatt för många fler.

– Utlandskyrkan är ett skyltfönster för så mycket.