80 är det nya 60, säger man. Fast äldre blir vi ju alla förstås, oavsett siffrorna. Frågan är väl vad vi gör med våra år?
Hur tänker du kring åldrandet, Lars-Göran Lönnermark?
– Det har förunnats mig att vara väldigt frisk. Jag har kunnat vara i gång och har känt mig yngre än mina år ganska länge, säger han. Fast när åren blir allt fler inser man plötsligt att tiden man har kvar blir allt kortare och i det ligger ett visst vemod och allvar.
Blir man egentligen pensionerad som präst?
– Från yrket blir man ju det men inte från kallet. Det insåg jag redan som nyutexaminerad när jag mötte pensionerade präster som fortfarande var i tjänst. Kanske har de blivit något färre på senare år i takt med att gudstjänstutbudet har minskat.
Du är fortfarande aktiv?
– Jadå, men vad det gäller förrättningar så har det blivit allt mer av begravningar. Jag är kvar i Skara och det innebär att jag då och då tjänstgör i domkyrkan också. Innan jag blev biskop här arbetade jag under många år som församlingspräst i Skövde som ligger nästgårds.
Men jag räknar med att det framöver blir mindre och mindre av uppdrag och mer tid för familjen.
Blir det mer tid över till barnbarnen nu då?
– Det är klart. De bor i Göteborg och Borås så det är inte långt att åka när längtan efter dem sätter in. De yngsta två är kusiner och tre år och de gör anspråk på mig och räknar intensivt med mig, mer än syskonen som har börjat växa upp.
– Samtidigt som det är roligt känns det också som en viktig uppgift att vara mitt i det. Man lever verkligen fullt ut i nuet med barn.
Att bli äldre innebär väl också att man sammanfattar?
– Så är det ju. För mig liksom för andra präster blev det kanske annorlunda än avbrottet många andra upplever med att lämna en intensiv yrkeskarriär. Jag fick uppdraget som överhovpredikant när jag varit pensionär i två år, så riktigt bortkopplad har jag aldrig varit.
– Men jag räknar med att det framöver blir mindre och mindre av uppdrag och mer tid för familjen. Min hustru och jag har en rik vardag tillsammans och den hoppas jag fortsätter.
