– Vår viktigaste uppgift är att bidra till en positiv berättelse om Sverige, som är både mångfaldig och rättvis. Sverige växer och blir bättre för varje människa som känner att detta är hennes hem.
Mattias Irving har varit mer eller mindre aktiv i Tro och Solidaritet under ett tiotal år. Han säger att han lärt känna en rörelse som fungerat som en brygga mellan två kyrkor. Dels arbetarrörelsens kyrka ”med sina egna trosdokument och heliga skrifter”, dels den breda kyrkligheten i Sverige.
– Misstänksamheten inom partiet mot troende, som gjorde att rörelsen en gång bildades, har minskat. Men den är inte borta, säger Mattias Irving.
Många talar om mytens och berättelsens återkomst i politiken, och om hur Socialdemokratins problem bottnar i att partiet saknar en sådan. Mattias Irving delar analysen. Han är bekymrad över att partiet inte lyckat sätta en ”ideologisk kappa” på sina beslut och förslag.
– Vi skulle behöva återuppfinna folkhemstanken och tänka in perspektiv som funktionsrätt, ursprungsbefolkningars rätt liksom den judiska befolkningen, som blir allt mer utsatt.
Hur kan man verka politiskt som troende?
Mattias Irving lyfter fram en händelse 2014 där han själv deltog och som påverkat honom: När kristna protesterade mot en nazistdemonstration i Jönköping genom att sjunga psalmer.
– Det lärde mig att man kan inspirera väldigt många människor genom att vara sann mot det man tror på, även om man inte är i majoritet i samhället.
Vad säger du till den växande andel svenskar som anser att tro och politik inte hör ihop?
– Jag skulle be dem fråga sig själva vad det är i tron som de vänder sig emot och fråga dem med vilken rätt de rangordnar andras engagemang och övertygelser.
