Johannes gravkor blev församlingens nya mötesplats

Ett rum att samlas i, ett rum med värdighet. Ett rum där det är varmt och gott.

– Tänk dig själv. Du har varit på begravning och känner dig ledsen, lite ruggig, ängslig och kissnödig. Tänk så skönt att bara kunna gå från begravningsgudstjänsten, nedför trappan och in i värmen och omsorgen i Johannessalen, säger kyrkoherde Catharina Segerbank.

– Jag har varit präst i 37 år och har samlat på mig lite erfarenheter som jag omsatt i praktiken. Vi har en nyvald biskop som talar om levd teologi och tankarna kring Johannessalen är ett uttryck för just det. Vi är kyrkan mitt i stan och här vill vi samla alla aktiviteter i anslutning till kyrkorummet.

Helighet, hopp och helhet är den värdegrund som S:t Johannes församling vilar på. Orden präglar även den nya Johannessalen under trappan till den nygotiska tegelkyrkan från 1890, signerad Carl Möller. Möten, mingel och middagar ska fylla lokalen och ge liv åt området som under många år lidit av kvällars och nätters dunkla aktiviteter på kyrkogården.

Uthyrningen ska även generera intäkter i en tid då församlingens självständiga framtid är osäker.

Förutom tillställningar som dop- och begravningskaffe, konfirmandsamlingar, kyrkans eget läxhäng för gymnasister och andra träffar i församlingens regi, kommer alla som vill att kunna hyra Johannessalen. Är man församlingsmedlem blir kostnaden rabatterad, medan ett företag eller icke-medlem betalar ett något högre pris. Här ska företagsevent blandas med studentmottagningar och födelsedagsfiranden, föreläsningar och konferenser.

Det hela började 2009 då församlingen sålde en fastighet för 57 miljoner kronor. Pengarna placerades i fonder och aktier, och försågs med en klausul: de skulle inte användas till den löpande verksamheten utan enbart till fastigheter och allra helst en ny samlingslokal. I snitt växte pengarna med 4 procent per år.

– Sedan tidigare har församlingen Stefanssalen vid Stefans-
kyrkan och vårt kansli är inrymt i våra lokaler borta på Frejgatan, förklarar administrativa chefen Maria Lifbom.

– Men vi ville ha något här, en samlingslokal till den stora kyrkan mitt i hjärtat av själva Stockholms city där vi inte hade någon egen sal. Vi budgeterade väl och har haft både styrgrupp och projektgrupp som följt upp varje steg i processen.

Den stora utmaningen bestod i att bevara S:t Johannes kyrka samtidigt som ett funktionellt behov i församlingens verksamhet skulle lösas. Projektet var komplext. Fastighetssamverkan Norr var en viktig aktör liksom generalentreprenören M3 Bygg. Men kanske allra viktigast var en kreativ arkitekt, med blick för annorlunda lösningar.

– Jag kom tidigt in i bilden, säger Lone-Pia Bach som för 30 år sedan lämnade ett Danmark i byggkris för en tillvaro i Sverige –som ännu inte gått in i det tidiga 90-talets lågkonjunktur.

Den första idén som församlingen hade, var att inreda kyrkans vind till både samlingslokal och kontor. Ett projekt som visade sig vara både dyrt och svårgenomförbart.

– Det gick helt inte att få ut de nödvändiga kvadratmetrarna på vinden, förklarar Lone-Pia Bach.

... plötsligt såg jag det bara. Det var helt självklart. Det östra och västra gravkoret skulle byggas ihop och här, under stentrappan, skulle den framtida församlingslokalen ligga.
– Lone-Pia Bach, arkitekt

En annan plan var att avdela kyrkorummet i två delar.

– Men det kändes verkligen inte bra. Johannes kyrka är ett allkonstverk, ett nygotiskt underverk med 23 meter i takhöjd. Det skulle vara minst sagt problematiskt att ha två pågående verksamheter samtidigt, bland annat vad gäller ljudet.

Församlingen hade redan blivit beviljad kyrkoantikvarisk ersättning för att sätta om den stora stentrappan och renovera de två gravkoren som var både fukt- och mögelskadade. Marken runt kyrkan var så kallad prickad mark, det vill säga svår att bygga ut på. Två faktorer som kom att bli viktiga i Lone-Pia Bachs processande.

– En kväll satt jag med de fantastiska originalritningarna som Carl Möller gjort. Hur skulle jag göra? Jag tittade och tittade och plötsligt så jag det bara. Det var helt självklart. Det östra och västra gravkoret skulle byggas ihop och här, under stentrappan, skulle den framtida församlingslokalen ligga.

Nu var det dags för Lone-Pia Bach att snabbt ta fram en skiss och tillsammans med projektgruppen sammanställa en kalkyl. Det här var i mars 2017 och i augusti skulle trappan monteras ned för renovering. Då skulle det vara klart även för byggande av den nya salen. Kyrkorådet, projekt- och styrgrupperna nappade direkt och beslut fattades raskt.

– Jag tillsammans med församlingen skapade en helhetsmiljö med hållbarhet i fokus, förklarar Lone-Pia Bach.

– De båda gravkoren var förråd med mycket skräp i och jag försökte hela tiden frammana bilden av hur det skulle bli, en fantastisk lokal med god akustik och vackra ljusinsläpp. Vi var så rädda att salen skulle upplevas som en källare och gjorde allt för att motverka det, fortsätter hon och exemplifierar med de specialritade randiga trädörrarna som sprider ljudet, de två lanterninerna som släpper in dagsljus och bjuder på en vacker vy mot kyrktornet samt det specialritade akustiktaket i den mittersta samlingslokalen med 1 600 små urgröpningar.

– Vi lät gjuta 1 600 gummiklot för att få till de rätta formerna till gjutningsmallen, berättar Lone-Pia när hon visar runt i lokalen.

Under utgrävningen av gravkoren stötte man på berg som inte gick att spränga bort. I stället fick det spräckas i omgångar för att inte det 60 meter höga tegeltornet som vilade på grundplattan skulle påverkas.

De tre ljusa rummen under trappan till kyrkan är skilda åt, även ljudmässigt, men kan hänga samman när sällskapet är större. Samtliga rum, även köket och kapprummet, har trådlöst wifi och ett ljudsystem med trådlös anslutning till headset och mikrofon. Projektor med duk och mediaspelare finns också.

Golvet är kalksten från Öland med vackra fossiler på, entrédörrarna i koppar och med handtag i lindat skinn speglar ljuset, lamporna i salen valdes med omsorg och kompletterar det befintliga dagsljuset från lanterninerna.

– Ljuset är jätteviktigt för att Johannessalen inte ska kännas som en källarlokal, säger Lone-Pia Bach.

Tillsammans med kyrkoantikvarisk ersättning på 7,9 miljoner kronor, till ny LED-belysning i kyrkan, omläggning av trappan och byte av el under kyrkan, finansierades bygget med församlingens egna medel. Totalt kostade omläggningen av den stora stentrappan och bygget av Johannessalen sammanlagt 56 miljoner kronor. De egna medlen räckte även till möbler och bild- och ljudanläggning, sådant som ursprungligen låg utanför budget.

Nästa steg blir att ta sig an grön-området runt kyrkan, bland annat med hjälp av ny belysning. Till sommaren hoppas Catharina Segerbank att en uteträdgård med kaféverksamhet kan liva upp den anonyma men vackra kulturhistoriska delen av Stockholm city.

– Med hjälp av vår nya fina församlingssal vill vi sätta S:t Johannes på kartan. Och det tror vi absolut att vi kommer att göra.