Konfalägret vaknar på nytt ställe varje dag

Knappt har Elida hunnit lämna Marstrand innan ovädret brakar loss. Seglen fylls, farten ökar. Lutningen blir allt djärvare. Att vara på en 100 ton tung segelbåt i hård blåst är en mäktig upplevelse.

– Hälften av oss blev sjösjuka. Man ska kolla ut över havet och stå i mitten på båten så mår man bättre. Och äta sånt som är salt, som chips, berättar Vidar Lindblom.

Tillsammans med 37 andra konfirmander från Luleå domkyrkoförsamling har han precis lämnat Lysekil där de firat gudstjänst i land. Ungdomarna är utspridda på båten i små klungor. De är på konfirmationsläger på Elida V, som varje år tar emot närmare 900 konfirmander från hela Sverige.

Vardagen är lustfylld. De badar från båten – hoppet från fören till vattenytan är 220 centimeter – sjunger, leker lekar och hänger på däck. Varje dag har de morgonbön och aftonbön i mässen, där de också har undervisning och måltider. Det privata utrymmet är den egna kojen i den minimala hytten. Toan i hytterna har tunga tygstycken som dörrar. (Vidar avslöjar att alla hur som helst går på kaptenens toalett.)

– Det här är ju en båt, inget lyxhotell. Det funkar bra för oss. Vi får en fin gemenskap – vi är 41 personer som är fast här tillsammans på båten, vi är hela tiden nära varandra, säger Joel Bergenstråhle.

Han har lite seglingsvana, men låter helst kompisarna sköta själva seglarsysslorna. Elida är helt manuell och det finns ett rep för alla. Många händer behövs när segel ska sättas och revas, och när båten ska lägga till.

– Vi får hjälpa till mycket mer än vi skulle ha gjort på land. Inte bara med att segla, vi diskar och så också, berättar Moa Renberg.

Konfirmanderna blir en del av en gammal tradition. Den första Elida tog ombord kristna seglare redan 1963, och Elida V är som namnet antyder den femte båten. Allt började med nuvarande skepparen Stefan Abrahamssons pappa Lennart ”Tarren” Abrahamsson, framgångsrik försäljare och kappseglare. Han hade ingenting till övers för Gud eller kyrka, men desto mer för sus och dus. Bakom fasaden växte ett missbruk fram.

– En jul for min pappa på rehabilitering. Allt var som mörkast, han var på väg till sitt rum för att ända sitt liv. Då hejdades han av en envis person som drog med honom till en jullunch. Han ville absolut inte, han skakade så illa av abstinensen att han inte ens kunde hålla i en gaffel, berättar Stefan Abrahamsson.

Men till lunchen kom han, och där fanns en präst. Pappan försökte smita igen men misslyckades och tvingades stå ut med julbönen. När prästen läste ”en frälsare är född”, avbröt han sig och förklarade: ”En frälsare är någon som kan rädda dig.”

– Pappa brukar berätta om det märkliga som hände då. Det gick en varm ström genom hans kropp, han blev alldeles lugn. Händerna slutade skaka. Efter den julaftonen tog han inte en droppe.

Lennart Abrahamsson blev pastor i Missionsförbundet, och drömde om en båt för gudstjänster. Till kyrkan kom ju så få. Han bildade en ekumenisk förening med en präst och en metodistpastor, och så köptes den första Elida.

De senaste 25 åren är det Stefan Abrahamsson som har varit ansvarig skeppare. Fem veckor varje sommar turnerar Elida i svenska hamnar, tillsammans med ett gäng skickliga musiker varav de flesta är tidigare konfirmander. De spelar gospel och psalmer, och kristen gladmusik.

– Vi är störst överallt där vi drar fram i gästhamnarna, vi får mycket gratisuppmärksamhet. Människor är på semester. När båtarna lagt till på kvällen, och dagen har klingat av, finns gott om tid. Då har vi en liten spelning, och så blir vi en träffpunkt i hamnen, berättar han.

Tanken är att skapa möten och samtal, att träffa dem som vanligtvis inte kommer över kyrktröskeln. Elida fungerar också lite som utlandskyrka, sammanlagt fem veckor varje år besöker Elida Spanien och Kanarieöarna. Där bor 50 000 svenskar och lika många norrmän.

– Våra egna konfirmationsläger är i Spanien, Portugal och Kanarieöarna. Vi gör dem tillsammans med Gråbo församling i Göteborg, då läser konfirmanderna tre veckor ombord.

De kortare lägren på Elida är på två till tio dagar. Då håller man sig runt Göteborg, men deltagarna kommer från hela Sverige. Många är återkommande – Luleå­konfirmandernas präst Mikael Sundqvist har varit med i tio år. Han kan inte komma på några nackdelar, möjligen en utmaning i att lägret inte underlättar att knyta konfirmanderna till det lokala församlingslivet. Själv löser han det med att ha med unga ledare som kan visa vägen.

Under sina år med Elida har Mikael Sundqvist sett intresset för konfirmationen öka från 20 procent till nuvarande 35 procent av församlingens ungdomar i konfirmationsbar ålder. Han är inte förvånad.

– Att vara på en båt stärker gruppgemenskapen väldigt mycket. Det går inte att tappa bort någon, skulle någon vara lite utanför så märks det tydligt och fort. Och så detta fantastiska med en lägergård som förflyttar sig. Vi vaknar på ett nytt ställe varje morgon. Det är underbart!

Konfirmanderna håller med. Om allt. Elin Almroth tycker framför allt om att få nya vänner:

– Här måste vi göra så mycket tillsammans, så vi är med alla. I land hade man hittat sitt lilla kompisgäng. Och vi får se så mycket, vi kan sitta och snacka och se ut på havet. Det blir lättare att prata med varandra då.