Johan Märak föddes i Lillselet, en väglös samisk bosättning i Jokkmokks församling. Där hade föräldrarna Lars och Amanda Andersson ett hemman. Folkskolan genomgick Johan i Kvikkjokk.
I unga år arbetade han som renskötare i Duorbuns sameby och som båtförare på Sitasjaure. Vid Samernas folkhögskola blev det vidare studier 1954–1956. Här uppmuntrades han av rektor Lennart Wallmark till studier vid Stora Sköndal. Sin diakonexamen avlade han 1960. Därefter följde tjänstgöring inom alkoholistvården och ett par viktiga år vid sjömanskyrkan i London.
Med biskop Ivar Hylanders välsignelse fortsatte han studierna i teologi och prästvigdes för Luleå stift 1969. Missivet innebar att Johan och familjen återvände till Jokkmokk, där han blev komminister 1972 och kyrkoherde 1981. En period före pensioneringen 1993 tjänstgjorde han också som kontraktsprost.
Med sin värme och förmåga att lyssna vann Johan Märak snart församlingens hjärtan. Som förkunnare förmedlade han också budskapet på sitt hjärtas språk, lulesamiska. I nyöversättningen av Nya testamentet kom hans kunnande väl till pass. Som översättare medverkade han även i den nya psalmboken på lulesamiska, där hans hustru, organisten Valborg, varit musikaliskt medverkande. Under min tid som kyrkoherde för samer var Johan ett outtröttligt stöd, när jag förberedde predikan på lulesamiska vid vintermarknaden i Jokkmokk.
Johan Märak har i hög grad bidragit till att stärka samiskans ställning i Svenska kyrkan. Han har också medverkat till att jojken, samernas uregna sångart, fått en plats i kyrkliga sammanhang. Som jojkare och berättare med humor kommer många att minnas honom långt utanför Sápmi.
Även som pensionerad ställde han sig till förfogande. Det gällde inte minst vid sommarens kyrkhelger i fjällvistena, som Vájsáluokta och Stáloluokta. Under det sista levnadsåret var Kaitumgården hans hemvist. En trogen tjänare för Guds rike i Sápmi har lagt ner sin stav.
Härrá, vatte sunji duv ráfev – Herre, ge honom din frid!
Bo Lundmark
