Organist för en dag – 20 hugade kom

Visst kan det verka spännande att få börja dagen med att gå till kyrkan och sätta sig ned framför instrumentens drottning, kyrkorgeln. Att få låta så väldig och pressa fram toner så starka att taket nästan lyfter sig.

Ett tjugotal personer i Sandvikens församling tyckte det och de trotsade en grå, duggtät lördagsmorgon för att få delta i prova-på-dagen. Men trots mysfaktorn fanns där också en baktanke.

– Rekryteringen av nya musiker är livsviktig. Så efter 40 år som kyrkomusiker i den här församlingen har jag nu fått möjlighet att frigöra tid för rekrytering av organister. Det är första gången som vi gör det och det är faktiskt hög tid. Just nu har vi ingen orgelelev.

Det berättar Lotta Tonlycke som själv tycker att det är världens bästa jobb att vara kyrkomusiker. Hon känner dessutom att kyrkomusiken ligger i tiden.

– Kyrkans roll i det svenska musikundret är viktig men har varit lite undanskymd, tycker hon.

Fast i Sandviken finns ett rikt musik- och kulturliv och det är faktiskt den enda kommun som varit årets kulturstad två år i rad.

I åratal har det flaggats för att kyrkomusiker blivit ett bristyrke i landet och om femton år kommer var tredje att ha gått i pension. Så någonting behöver göras. Och enligt Kyrkomusikernas riksförbund ligger lösningen på tre plan: att väcka intresse för musik och orgelspel, att skaffa användbara verktyg samt att skapa schysta arbetsvillkor för kåren. Prova- på- dagen i Sandviken är ett exempel på den första delen av planen.

Och när Lotta välkomnat alla som mött upp framme vid koret, kan hon konstatera att inbjudan verkar ha fungerat. Ett tjugotal hugade i alla åldrar är på plats.

– Man behöver inga särskilda förkunskaper i dag, försäkrar Lotta och fortsätter:

– Ni kommer att delas upp i två grupper. Den ena får bygga en orgel tillsammans med Mats Stenlund, stiftsmusiker från Uppsala och Martin Andrén kyrkomusiker i den här församlingen. Och den andra gruppen får komma upp till läktaren där vi berättar allt om instrumentet. Efter det får ni provspela och har möjlighet gå in i orgeln.

Vid dagens slut kommer det att finnas en lista där den som är intresserad kan skriva upp sig för att prova på allvar. Efter fem tillfällen blir det en utvärdering om att eventuellt gå vidare. Och alla lektioner är gratis, påpekar Lotta.

– Om så bara en enda skulle nappa så ser jag det som en seger, tillägger hon.

Vad skulle du spela ifall du fick fria händer på en kyrkorgel? För Jeanette Rosén har svaret varit givet i decennier.

– House of the rising sun! säger hon och vecklar upp ett tummat papper som hon sätter på notstället.

Av med skorna och händerna på klaviaturen och strax flödar en av pophistoriens största och mest långlivade hits fram ur piporna i Sandvikens kyrka. There is a house in New Orleans …

Jeanette skrattar lyckligt och sätter bastonerna nästan rätt vid första försöket. Alla applåderar och någon spelar in på smartphonen.

Gruppen samlas så runt Lotta Tonlycke som sitter på pallen och berättar om hur orgeln fungerar. Hon drar ut registerandragen – de vita knapparna på sidorna – som förändrar instrumentets ton och karaktär.

– Hör, här är en oboe, säger hon. Och en piccolaflöjt. Bruset när hon trycker ner tangenter på manualerna låter lydigt precis så.

För att alla ska få en hum av vad orgeln verkligen förmår, sätter sig Inti Oyarzun–Jonsson som är en av församlingens organister på pallen och släpper loss den kanske mest kända av alla orgelkompositioner: Bachs toccata i d-moll, och det går en rysning av välbehag genom de samlade.

Kanske låter det inte lika imponerande när alla i gruppen sen får chansen att själva prova på, men till och med ett enkelt ackord känns ända ner i tårna där uppe på läktaren. Ännu mer känsla får man inuti det gigantiska instrumentet, stort som ett hus, men man får inte ha anlag för klaustrofobi. Det har inte Astrid Svensk som är här med mamma Veronica.

De klättrar omkring på stegar och trappor och kikar ner i piporna, och Astrid blir mycket imponerad av hur höga de största är. Och att det finns hela 2 387 stycken i orgeln som byggdes 1931 av ett orgelbyggeri i Knivsta.

Det har blivit dags för Daniel Wikholm att sätta sig bakom klaviaturen. Han drar djupt efter andan och släpper sedan loss … Blåsningen. Ledmotivet ur filmen med samma namn (The Sting) från 1973 skrivet av Scott Joplin. Daniel får till ett riktigt ragtime-gung och ler lyckligt.

– Det här var det sista stycket i pianoläran som jag hade för många år sen, berättar han, och den har hängt med.

Att prova på orgel kändes självklart:

– Som ljud- och musikintresserad måste man ju bara få bekanta sig med synthens urfader, ler han.

Nere i kyrkans källare kanske tonerna inte är lika imposanta som uppe på orgelläktaren, men gruppen där har ändå lyckats bygga ihop en tvåstämmig ombyggbar Do-orgel med två oktavers tonomfång. Byggsatsen som mest liknade ett plockepinn eller en oskruvad Ikeahylla har blivit ett fullt fungerande instrument under stiftsmusiker Mats Stenlunds handledning.

Och att den fungerar att spela på visar gruppen som får göra en stafettspelning med först två, därefter tre toner och slutligen ett tretonsackord. En av dem som gillar orgelmusiken så pass att han redan skrivit upp sig på intresselistan är Henning Andreasson.

– Orgel är ett otroligt vackert instrument med en fascinerande historia. Jag skulle verkligen kunna tänka mig en utbildning för att få spela det jämt, säger han.

Anjelica Nordström, som redan jobbar inom församlingen med barnverksamhet, håller med.

– Jag är oerhört imponerad av orgeln som instrument och skulle absolut kunna tänka mig en utbildning. Det handlar bara om att ha tid, säger hon.

Både hon och Henning är också överens om att församlingens initiativ är både roligt och viktigt. Och Lotta Tonlycke och hennes kollegor håller med:

– Att spela på en kyrkorgel är en chans att ta del av ett kulturarv, säger hon. Så kul att så många tog den i dag.