"För mig är prepping en kärlekshandling"

Vid pandemins utbrott 2020 började folk plötsligt storhandla toa­lettrullar. Butikernas tomma hyllplan blev snabbt sinnebilden för människors beteende i kris. Ett irrationellt bunkrande som enbart ser till de egna behoven.

Snart tog frågorna om mer seriös prepping plats i medvetandet. Vevradio och vattendunkar klickades hem via nätet.

Synen på den underliggande drivkraften har dock varit ­densamma: Hur ska jag klara mig?

Prepperprästen

Men prepping är inte fråga om jaget utan om laget. Åtminstone om man frågar Jonas Ahlforn, präst i Sörbykyrkan i Almby församling i Örebro.

Han kallas Prepperprästen. Epitetet har växt fram i takt med att hans kunskaper om krisförberedelse blivit kända – och efterfrågade. I början mötte omgivningen hans engagemang med ett överseende leende. I dag vill många ha Jonas Ahlforns tips och råd.

En lång rad av tipsen finns nu samlade i nya boken Prepperprästens beredskapsbok – så överlever du, gör gott och sprider hopp.

– Jag har skrivit boken för att jag slogs av hur självisk preppingrörelsen uppfattades. För mig är prepping en kärlekshandling. Om vi förstår det kan kyrkan göra avsevärd skillnad, säger ­Jonas Ahlforn.

Jonas Ahlforns resonemang bygger på en enkel grundprincip: Förutsättningen för att kyrkan i kris ska kunna bli den stöttande samhällsinstans den vill och behöver vara, är att församlingarnas anställda har förberett sitt eget hushåll.

– Vad händer om personalen säger ”jag kommer inte för jag har ingen beredskap hemma och måste ta hand om min familj”. Som präst vill jag kunna fortsätta att fungera även under en samhällsstörning. Om jag inte försett mig själv och mina närmaste med det som behövs kommer jag inte att kunna hjälpa andra.

Bokens upplägg följer samma princip. Med undantag från ­några bibelord är första delen en allmänt hållen preppingbok med listor och basfakta om värme, vatten och mat. Den andra delen handlar om samarbete och vänder sig till bland annat arbetslag.

Ryssarna övade anfall

Det är snart tio år sedan Jonas Ahlforn började intressera sig för krisberedskap. Långfredagens morgon 2013 övade Ryssland kärnvapenanfall mot Sverige. Det visade sig att Sverige inte hade ”ett enda flygplan” att sända upp. Danska flyg fick rycka in och mota bort ryssarna.

– Jag insåg att svenskt försvar inte bara var nedrustat utan i princip obefintligt.

När så 2017 års försvarsbeslut togs, med den uppmärksammade formuleringen att ”ett anfall mot Sverige inte kan uteslutas”, blev krismedvetenheten konkret. ­Jonas Ahlforn skapade ett ­preppingförråd.

Inte långt därefter höll han en utbildningssatsning i församlingen. I dag är han utbildad instruktör, skolad av Civilförsvarsförbundet.

Kyrkan en viktig del

Församlingarnas krisberedskap lämnar en hel del att önska, menar han.

– Kyrkan är jättebra på kris när det gäller att finnas till för människor med oro och ångest. Men hur ska personalen kunna bedriva den verksamheten när det varken finns elektricitet, vatten eller värme och kreditkorten inte fungerar?

Kyrkorna med dess personal är en kritisk del av det svenska civilförsvaret. Mot bakgrund av kriget i Ukraina och det nya säkerhetspolitiska läget aktualiseras frågan om församlingarnas beredskap.

Fler ledare krävs

Jonas Ahlforn pekar på hur allt mer kyrklig personal kommer krigsplaceras och att allt fler kommer få så kallad allmän tjänsteplikt, vilken kräver att man är kvar på sin arbetsplats och att den fortsätter fungera i pressat läge.

Hur arbetslaget organiseras blir avgörande, säger han.

– Vi är till exempel vana vid att kyrkoherden leder arbetet. Men i en längre pågående kris behöver ledaruppdraget kunna rotera, man orkar inte helt enkelt. Vid större samhällskriser brukar man räkna med att man behöver tre stabsledare per dygn.

Det är inte bara prepping som bygger på tanken om empati. ­Jonas Ahlforn lyfter också fram hur krisen i sig, när den pågår, föder gemenskap. Här hemma har vi sett hur människor gått samman och hjälpt varandra vid skogsbränder, olyckor och samhällsstörningar. I Ukraina har kristna församlingar just nu ett otroligt samarbete inom den ­civila hjälpen, säger Jonas Ahlforn.

Just därför är det viktigt att alla får finnas med i krisplaneringen, menar han och pekar i boken på hur barn och resurssvaga kan ­bidra.

– Att vara behövd skapar mening och sammanhang och kan i riktigt kritiska lägen leda till att man överlever. Det är viktigt att kyrkan förstår det, vi har en tendens att vilja stötta de utsatta. Men i en kris behöver vi engagera dem samtidigt som vi hjälper dem.

Förberedelse viktig

Att förberedelse har betydelse vet Jonas Ahlforn genom sin egen församling.

– Vid pandemiutbrottet var vår kyrka väldigt tidigt ute i Sverige med hjälparbete. Ett skäl till det var de utbildningar vi haft och som handlat om hur vi ska hjälpas åt om krisen kommer. Många var mentalt redo att kunna hjälpas åt organisatoriskt.

Sedan dess har församlingen haft samtal med Civilförsvarsförbundet. De har också gjort besök i lokalerna. Tillsammans har parterna pratat om hur ansvaret kan fördelas om krisen är framme.

Nyskriven bok, kurser och föreläsningar. Jonas Ahlforns kalender är fylld av ämnet kyrka och prepping. Frågan är hur hans personliga tro påverkas av engagemanget.

– Min tro gör att jag vilar i det faktum att världen inte handlar om materiella saker, vilket ofta är det som hotas i en kris, utan om att Gud skapat oss till att vara i gemenskap med andra.