Strömmad begravning är här för att stanna

Den 17 maj strömmade Kristofer Runow sin hundrade begravning, från Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm. Och fler och fler blir det. För något som verkat opersonligt och lite konstigt bara ett år tidigare har snabbt blivit vardagsmat.

Det som i ett inledningsskede möjligen kändes som en nödlösning när pandemins restriktioner satte stopp för vanliga begravningar har blivit något som uppskattas av många.

Kristofer Runow har jobbat med strömning av gudstjänster, konferenser, konserter och event med eget företag sedan 1999. Redan 1992 var han med och sände kyrkomötet, som tidigt tog till sig den nya tekniken.

– Det är klart jag kände viss oro när allt ställdes in, innan folk började ställa om, säger Kristofer Runow.

När han kontaktades av begravningsbyrån Ignis som just fått sin första förfrågan om att strömma en begravning var det på ett sätt en gammal idé som förverkligades.

– Jag hade tänkt på det länge, att behovet fanns. Tänk på den som bor utomlands, eller om den som dött bott utanför Sverige. Är det inte någon man står väldigt nära, kanske det inte är något alternativ att flyga hem. Då vill man kunna erbjuda digital närvaro.

I början av pandemin ville många avvakta med begravning tills man kunde samlas många igen, men när restriktionerna drog ut på tiden tog begravningarna fart. Nu har strömmade begravningar blivit så vanligt att det är en helt accepterad lösning, menar Kristofer Runow.

– Det är intressant, jag har gjort många olika typer av produktioner, men aldrig fått så mycket respons och tack som efter begravningarna.

Han ser också hur fler kunnat vara med på de strömmade begravningarna.

– Det sitter 15 i kyrkan, men det är 250 som är med digitalt. Det hade varit svårt att samlas på plats, dels för utrymmet, dels om man ser till kostnaden. En minnesstund efteråt kan bli ganska dyr.

Kristofer Runow säger att han förvånansvärt ofta får höra att de som deltagit digitalt upplevt att de kommit närmare.

– Människor kan berätta hur de satt på sig finkläder, tänt ett ljus och satt sig vid datorn. Och tvärtom, den som annars upplever begravningar som något lite otäckt känner sig kanske lite skyddad när man kan sitta vid en skärm.

Det är viktigt för honom att skapa känslan av att den som tittar verkligen deltar i begravningsgudstjänsten.

– De som är med på länk är inte med på nåder. Det är vår filosofi när vi filmar. Även om vi har två, tre kameror gäller det att ha ett öga. Då simulerar man att man faktiskt deltar från sin plats i kyrkbänken eller i kapellet, säger Kristofer Runow.

Det händer något om det blir en för genomarbetad produktion, menar han.

– Med snabba klipp mellan olika kameror, snygga inåkningar och vackra bilder på ljus och andra detaljer i kyrkorummet, blir man åskådare i stället för deltagare. Det är viktigt att våga vila i bilderna, så att tittarna hinner ta in vad som händer i rummet.

Samtidigt kan begravningarna se mycket olika ut.

– Det kan sitta två halvvänner i kapellet, och så följer en eller två till på strömning.

Eller så är det stort och pampigt, som begravningen av en före detta operachef där 700 följde strömningen direkt och efter en vecka var det 4 000 som sett den i efterhand. Och nu är det långt över 10 000 som tittat.

– Förr var det bara kungligheter, statsministrar och en och annan celebritet som förärades med en direktsänd begravning. I dag kan alla få en kungabegravning!

Strömmade begravningar kommer inte att upphöra med pandemins restriktioner, det är Kristofer Runow säker på.

– Det kommer inte att vara lika vanligt, men det kommer att komma beställningar. Även när vi får samlas fullt ut kommer det att finnas anhöriga som vill vara med på ett hörn men inte kan vara på plats. Tekniken är här för att stanna.

Han ser också att strömmade begravningar kan bli ett fönster in i vackra kyrkorum, så att människor som inte skulle besöka dem i vanliga fall blir nyfikna.

När pandemin börjar släppa sitt grepp är det därför dags att fundera på vad vi tar med oss framåt.