Övre Älvdals församling nominerad till landets bästa arbetsplats

Frihet i jobbet betyder inte att respons är oviktigt. I Övre Älvdals församling, som nominerats till landets bästa arbetsplats i en undersökning gjord av konsult­företaget Great place to work, har kyrkoherde Birgitta Halvarsson medvetet jobbat med att på samma gång vara tillåtande och tillgänglig.

Att församlingen deltog i undersökningen har sitt ursprung i Karlstads stifts arbete med rekrytering. Redan i en första kartläggning blev det tydligt att det inte fanns så mycket att lägga tillrätta i Övre Älvdal.

Arbetsplatsen stack ut, på ett mycket positivt sätt. Även i konsultföretagets mer djupgående analys blev det uppenbart att medarbetarna trivdes väldigt bra. Så bra att man alltså hamnade på nomineringslistan med Sveriges allra bästa arbetsplatser.

Birgitta Halvarsson säger att de anställda själva inte blev så förvånade över resultatet i undersökningen.

– När vi har mött andra i olika sammanhang har vi insett att vi ofta lyckas lösa saker själva, tillsammans. Det är kanske ovanligt.

Församlingen har ett antal säsongsanställda, men inkluderar medvetet hela personalstyrkan oavsett anställningsformen.

– Vi håller kontakten, och vi ser till att ha med dem i det vi gör. Vår och höst brukar vi göra något tillsammans. Då ser vi till att göra det när de kan, så att de är med även i det festliga och roliga.

Sammanhållningen byggs minst lika mycket genom gemensamma projekt.

Bland annat har hela arbetslaget målat en av församlingens kyrkor tillsammans.

– Först frågade jag mig om det verkligen kunde vara personalbefrämjande att måla, men det var det. Alla var med, och det ligger en stor stolthet i att ha gjort det tillsammans.

I församlingen finns fem kyrkor och fem kyrkogårdar, och i många år var ekonomin ordentligt ansträngd. Det blev bättre när systemet för begravningsavgiften gjordes om, men under de magra åren blev den en vana att se vad man kunde göra själva.

– Vi har lärt oss lösa mycket på egen hand. Vaktmästarna och kyrkogårdspersonalen byggde en askgravlund, och gjorde det för att de hade lust, för att det blev fint och för att man har idéer. Det ger ett mervärde att man är extra stolt över arbetet.

Ett väl sammansvetsat arbetslag är oftast en tillgång, men kan vara svårt att komma ny till.

– Det är förstås bättre med en stark positiv kultur än en stark negativ. Men kulturen får ändå inte bli så stark att man inte släpper in andra, förklarar Birgitta Halvarson.

Det sattes på prov på svårast möjliga sätt när tre medarbetare gick bort under bara ett och ett halvt år.

– Det var otroligt tungt. Och vid nyrekryteringarna gäller det att man i arbetslaget är ense om den som anställs, att man hittar rätt person, någon som har lust och vilja att ta tag i saker. Och det gick bra! Vi visade att vi klarade av att välkomna nya också.

Östra Älvdals församling är spridd rent geografiskt. Birgitta Halvarsson är ofta på språng, och medarbetarna jobbar självständigt på sina respektive platser.

Det har varit en medveten strategi att alltid finnas tillgänglig.

– Jag är inte alltid på plats, jag sitter mycket i bilen, men finns alltid på telefon. Och jag kommer till möten om någon vill det.

En gång i månaden har man personalmöte där alla får ses och komma till tals.

– Eftersom vi jobbar så mycket på olika platser är det viktigt för att saker inte ska falla emellan. När alla får prata igenom saker blir det sällan konflikter. Nu har vi så bra teknik med mejl och sms att det går jättebra att informera även på avstånd.

Birgitta Halvarsson började som komminister i församlingen 2010 och blev kyrkoherde 2012. Det arbetslag hon blev chef för var vant att ta eget initiativ.

Så har det fortsatt, även om Birgitta Halvarsson försöker ge ännu mer respons och återkoppling.

– Alla är stärkta i att lösa saker själva, men ingen jobbar isolerat, utan kan bolla saker med mig eller med någon annan. Alla ska känna att de får stöd.

Hon ser ledarskapet som en växelverkan.

– Ledarskapet är beroende av medarbetarskapet. Som ledare har jag inte alla svar, utan behöver medarbetarnas tankar. Medarbetarskapet är ju också att stötta sin ledare att bli bra. Är det för höga trösklar där emellan blir det svårt.

Som chef vill hon låta med­arbetarna göra det de kan och är bra på, oavsett vad de är anställda som.

– Det är viktigt att jag kan säga ”Det här kan inte jag” och att en medarbetare vågar säga ”du, det här kan faktiskt jag.” Vi har anställda som arbetar inom räddningstjänstkåren och som kan mycket om riskhantering. De har jobbat fram beredskapsplanen, för det kan inte jag så mycket om, säger hon.

Trivsel, stolthet och ett öppet samtalsklimat i arbetslaget bidrar till den goda arbetsmiljön. Men högsta poäng i undersökningen fick Östra Älvdal för något annat.

– Det som berörde mig mest var att så många har svarat att vi jobbar för något som är större. Det var väldigt tydligt, och en dimension utöver de andra frågorna. Det finns så mycket diakoni i det svaret, så mycket teologi, säger Birgitta Halvarsson.

Hon tror att alla i arbetslaget känner att det som de gör i församlingen verkligen inte är något som alla gör.

– Kantorn kan få ett samtal om musik när någon har gått bort. Eller så träffar vaktmästaren någon på affären som behöver prata. Det ligger i hela deras livssituation att de jobbar i kyrkan.

Känner alla att jobbet är meningsfullt, följer det nästan av sig själv att organisationen blir effektiv, menar Birgitta Halvarsson.

Hon upplever att alla medarbetare tar stort ansvar för arbetstid och ekonomi.

– Vi har nått effektivitet utan att prata om det i ekonomiska termer. Men en organisation är ju aldrig bättre än de människor som är i den. Den är människorna, inte några rutor på ett papper.