Stilla veckan: När klär man av altaret?

En artikel för dig som nyligen fått en uppgift i Svenska kyrkan eller bara är nyfiken.

Här i Strängnäs domkyrka tar man i ordentligt under Stilla veckan. Altarskåpet stängs och öppnas, ljusstakar byts ut och varenda pryls exakta placering är noga uttänkt. Det kan tyckas överflödigt att lägga så stor energi på yttre attiraljer, men domkyrkokaplan Lars Adolfsson tycker att det har stor betydelse.

– Genom alla tider har vi letat efter vägar för att åskådliggöra ett drama som vi egentligen inte kan förstå. Påsken är ett mysterium, men genom visuella uttryck och symboler som pratar till oss, tränger vi på något sätt in i det.

Lars Adolfsson säger att om man följer en församling från palmsöndagen genom hela Stilla veckan till påsknatten, händer något också i en själv.

– Ibland är ord och musik otillräckligt, vi kan inte berätta fullt ut vem Gud är. Men Gud kan berätta själv för oss vem Gud är och det görs genom Jesu berättelse i passionshistorien. Oavsett om man har en stor, härlig katedral eller en landsortskyrka, tror jag att åskådliggöra det här hjälper oss resten av året som kristna.

Palmsöndag

Liturgisk färg: Violett eller blå. 
På altaret: Två ljus och sälgkvistar. 

Palmsöndagen är inledningen på Stilla veckan. Då tågar Jesus in i Jerusalem och i kyrkan i dag firas detta med festligt viftande med palmblad. Altaret i Strängnäs domkyrka pryds denna dag av höga sälgkvistar.   

– Sälgen har kallats för den svenska palmen, säger Lars Adolfsson. 

Domkyrkans antependium är mörkt blå. Det stora altarskåpet, tillverkat i Bryssel på slutet av 1400-talet, har till palmsöndagen stängts och täckts över med ett vitt tyg. På det vita tyget hänger fem röda band. 
Att drapera altarskåpet med röda band är inte särskilt vanligt förekommande, men har gjorts många år i Strängnäs.
 
– Även palmsöndagen rymmer lidandet i de fem såren. Vi befinner oss i fastan, men så kommer ändå den här dagen med Hosianna. Bakom finns lidandet, säger Lars Adolfsson. 

Skärtorsdag

Liturgisk färg: Vit
På altaret: Sex ljus, vita och röda blommor. Altaret kläds av i slutet av gudstjänsten. 

Även på skärtorsdagen är altarskåpet i Strängnäs domkyrka stängt och övertäckt. De röda och vita blommorna blir en kombination av glädjen i eukaristin, nattvarden, och påminnelse om offret, säger Lars Adolfsson. 

– Det går tillbaka till det Jesus själv säger, det här är mitt blod och min kropp som blir utgjutet för er. Just på skärtorsdagen blir det väldigt tydligt hur de här delarna hänger ihop. Att han är levande, men också utgiven. Han är både i tacksägelsen och offret. 

I domkyrkan är det exakt tolv röda rosor i ett hav av vita blommor. Antalet symboliserar Jesus tolv apostlar. Att valet av blomma fallit just på ros har en mer praktisk förklaring.

– Vi har rosor av den enkla anledningen att då kan vi använda samma när vi har rosor på långfredagen, säger Sara Innerfors. 

När mässan har firats på skärtorsdagen påbörjas avklädandet av altaret. I Strängnäs domkyrka går en procession med ciborium (det kärl där konsekrerade oblater förvaras mellan mässor), kors, ljus och blommor till ett av sidokapellen. 

– Där bildar vi en Getsemane trädgård och håller Getsemanevaka, säger Lars Adolfsson.  

Sara Innerfors kallar skärtorsdagen ”en av de bästa dagarna på året”. 

– Det blir så tydligt vart man är på väg. Hela dramat ryms här i instiftandet av måltiden och sen avslutningen att vi släcker ned, dukar av och det blir tyst i hela kyrkorummet. Jesus ska dö. Känslan som blir i rummet är obeskrivlig, säger hon. 

Ett altare ska alltid ha tre dukar, för att symbolisera lindorna i Jesu grav, säger Lars Adolfsson. Även dessa plockas bort under skärtorsdagsmässan. När altaret är bart klär även tjänstgörande präster och diakoner i Strängnäs domkyrka av sig sina mässkläder. 

– Det är för att påminna oss om att Kristus är utlämnad. När Jesus går mot sitt lidande, flyr lärjungarna. På långfredagen utför vi inte den prästerliga tjänsten och som ett tecken på att kyrkan går in i sin väntan lägger vi också av oss stolan och mässhaken. 

Långfredag

Liturgisk färg: Svart eller röd. 
På altaret: Avklätt, inga ljus. Krucifixet kan omges av törne i någon form och fem röda rosor. 

På långfredagen är altaret helt avklätt. Det är enda dagen på året som den liturgiska färgen är svart. De fem röda rosorna symboliserar Jesus fem sår. 

De fem röda rosorna på långfredagen har länge varit norm i Svenska kyrkan, men många av de rekommendationer kring val av blommor som finns i dag är betydligt nyare.

Lars Adolfsson säger att det är en mängd olika infallsvinklar, personer och rörelser som har format det som är dagens svenskkyrkliga blomsterkultur.  

– Vi har inget facit för hur det ska se ut, men genom att det finns mönster som upprepas på många platser i världen tänker jag att det finns en djupare samhörighet. Det är fint att låta den samhörigheten vara riktningsvisare. 

Påskdag

Liturgisk färg: Vit eller guld
På altaret: Sex ljus, påskljuset och påskliljor. 

– Här bryter glädjen fram och vi öppnar upp skåpet. Det är guldet, ljuset, festen och den vita glädjen som påminner oss om Kristi uppståndelse. Det blir tydligt när vi går från stängt, förhängt, naket och kalt, till det här som är själva crescendot för kristen tro, säger Lars Adolfsson om påskdagen. 

På var sida av altaret i Strängnäs domkyrka har ytterligare tre ljus placerats. Påskliljor placeras i krukor vid trappan ned från koret och i handen på människorna i bänkarna. 

– Det är ett tecken på att påskens och uppståndelsens glädje flödar över och sträcker sig ut, utan gräns. Så småningom får man påskliljan med sig hem och då är det uppståndelsens tecken man bär med sig ut i världen. 

Sex ljus på altaret är i dag förbehållet de största söndagarna. Resten av året är det två eller fyra ljus som gäller. Men förr var det sex ljus på altaret varje söndag.

– Under 1900-talet pågick ett liturgiarbete där man ville tydliggöra växlingarna under kyrkoåret. Därför har Svenska kyrkan också nu de här växlingarna, säger Lars Adolfsson.

Varför det är just sex ljus som anses vara festligast vet inte Lars Adolfsson, men kan teoretisera kring det.  

– Man kan tänka sig att ljusen tillsammans med korset bildar det heliga sjutalet. Och givetvis, den heliga treenigheten upprepas, det blir väldigt tydligt med tre ljus på ena sidan och tre ljus på andra.  

Lars Adolfsson tycker att det finns en starkt dragningskraft i påsken och hur dess firande är uppbyggt. 

– Jag tilltalas av att det här är nu. Vi lever i en sån tid där allt ska gå så fort och allt finns tillgängligt konstant. Det här sker nu, det är presens, sedan får man vänta ett år. Skiftningarna förstärker den känslan och hur viktigt det här är.