Interreligiöst arbete: Vi måste fortsätta koka kaffe och samla nätverket

Safe room? Vad heter trygga rum på engelska? ­Panic room heter det i alla fall inte. Nej, vi ska ju inte prata om inrymning den här gången. Undrar vad inrymning heter på engelska? 

Komminister Erik och jag sitter i bilen på väg till Fittja för att möta en delegation med tjänstemän från parlamentet i London vars uppgift är att undersöka hur olika religiösa samfund samverkar i våldets närhet.

Under sommaren 2024 plågades England av våldsamma upplopp i flera städer och deras analys är att olika religiösa samfund är viktiga för att skapa fred och lugn så nu är de i Botkyrka och vill träffa interreligösa nätverket.

I bilen fortsätter förberedelserna med hjälp av Google translate. Jag säger att jag vill prata om vikten av att vi är en demokratisk kyrka och att vi har ett ansvar att lära ut och uppfostra församlingsborna i den demokratiska ordningen. Erik vill prata om församlingens arbete med ungdomar och att vi samlar många unga till bön och samtal, vi skapar trygga rum. 

Det är helt uppenbart att ingen av oss vill prata om församlingens interreligösa arbete. Vi har ju inget framgångskoncept att berätta om, ingen festival som samlat massor av män­niskor i samförstånd, ingen mötesplats. 

Det interreligösa nätverket har ett lågintensivt mötes­schema där vi träffas och fikar. Ibland i våra olika tempel och ibland i kommunens olika köpcentrum. Och så var det ju det där med att vi inte är sams, att våra träffar alltid innehåller ett moment av bråk. Men det kan vi väl ändå inte berätta för engelsmännen? Fight? Vi kan väl inte använda ordet fight? 

Relationen finns men hur mår den? Vi enas om en strategi. Vi ska betona församlingens verksamhet som fredsbygge, inte nätverkets obefintliga verksamhet. Både Erik och jag är förväntansfulla och skärrade.

Mötet pågår i flera timmar och vi halkar runt i diskussioner om ideal, om goda krafter och om att vi behöver hjälpas åt. Vi har det trevligt och samtalet är intressant. Det visar sig att både Erik och imamen är inne i predikoskrivande inför helgen så de skickar sina utkast till varandra. Jag sneglar på ­deras texter, orden kärlek och respekt återfinns i bådas. Kul! Hoppfullt! 

Till slut är det som att den vänliga engelska delegationen tröttnar och går rakt på sak: But what do you do? Ja, vad gör vi egentligen? Erik tar ordet och säger att vi utövar ett interreligöst arbete när vi samlar människor till gudstjänst, när vi uttrycker vår tro i våra riter och talar gott om varandra. 

En representant i det interreligösa nätverket väser tyst till oss: Men vi vill ju inte komma till er kyrka. Luften går ur mig och jag vill ge upp, nu är vi där igen, vid sprickan mellan oss och vi som hade det så trevligt. Fight? 

Det är tyst i bilen på väg tillbaka till församlingshemmet. Erik suckar och undrar om det ändå inte blev som vi förväntat oss? Med irriterade och högljudda röster konstaterar vi att nyfikenhet och respekt behövs för samverkan i ett nätverk. Men om det inte finns? Vad gör vi då? Ger vi upp eller står vi ut?

Nästa morgon berättar Ekonyheterna om nattens sprängning i Fittja och jag inser att vi måste fortsätta koka kaffe och samla nätverket, samtal och tala gott om varandra. Fight. Kämpa för nyfikenhet och respektens skull. För fredens skull. För Guds skull.