Diplomat och mystiker som för tankarna till Dag Hammarskjöld

Det finns viktiga likheter mellan Dag Hammarskjöld och diplomaten Hans Gunnar Adén. Båda är burna av helighetslängtan och erfarenhet av verklighetens andliga natur. Den iakttagelsen gör KG Hammar i sitt förord till boken Det sover en sång i alla ting Om verklighetens beskaffenhet.

Boken är en tydlig uppmaning till omvändelse och besinning inför världens tillstånd. Hållbar utveckling förutsätter andligt uppvaknande och medvetandeförändring. Det är fåfängt att, med Albert Einsteins ord, försöka lösa ett problem med samma tänkesätt som orsakade problemet.

I sin tidigare bok Brev från en klostercell – längtan efter det heliga (2017) berättade Hans Gunnar Adén om hur han själv ”drabbades av det heliga” som femåring i en katolsk gudstjänst i Stockholm. En verklighetserfarenhet som har gjort honom mottaglig för ”sången”, samklangen och samhörigheten i tillvarons djup genom hela livet.

Det var just resonansen för livets andliga rötter som fick honom att i unga år avbryta en lovande diplomatkarriär och tillbringa tolv år i kontemplativt kloster. Tillbaka i världen, bland annat som svensk ambassadör i Armenien, Georgien och Azerbajdzjan 2006–2010, fortsätter han att bära bud om livets och samhällsfrågornas andliga natur.

Den här gången tar han hjälp av den amerikanske filosofen Ken Wilbers integrala tänkande för att beskriva människans nödvändiga utvecklingsresa. Evolutionen har bara hunnit halvvägs, är budskapet.

Wilber har i decennier kämpat mot den ensidiga rationalismen och materialismen som gjort människan till en främling för sig själv och sin roll i kosmos. I sin integrala tankemodell sammanfogar han forskningens senaste rön med visdomstraditioner från olika delar av världen.

En insats som gett Ken Wilber epitetet ”medvetandets Einstein”. Ingen lättillgänglig filosof, men Hans Gunnar Adén har gjort en god insats som introduktör.

Boken innehåller många tänkvärda referenser och citat men jag hade gärna lyssnat mer till Hans Gunnar Adéns egna erfarenheter. Hans sätt att likna religionen vid musik och poesi är uttryck för modern mystik. En önskan att gestalta en verklighet bortom den synliga och sinnliga, att finna språk för tillvarons insida.

Sekularisering handlar för honom om språkförbistring och han efterlyser ett nytt existentiellt språk.

För honom är religionen fortfarande bästa sättet att närma sig tillvarons djup, men orden är ofta alltför belastade och behöver tolkas om. Själv talar han hellre om Mysteriet än om Gud.

Jag hoppas Hans Gunnar Adén fortsätter söka det språket, för det är en mystiker som håller i pennan. En kontemplativ praktiker som hör den tysta sången och uppmanar till aktivt deltagande i evolutionen.

Universum strävar efter medvetandeväxt och bjuder in till samverkan och kreativitet. Och, som det står i dikten av Joseph von Eichendorff som han valt till bokens titel, … världen begynner att sjunga med rätta ord på sin tunga.

Lisbeth Gustafsson