En evig dans för de tre personerna i treenigheten

Wilfrid Stinissen har i decennier varit en uppskattad andlig vägledare inte bara i katolska kretsar och alls inte enbart i Sverige. Han har skrivit ett trettiotal böcker om meditation och kristen mystik. Hans sista bok Fadern själv älskar er är postumt utgivna föredrag och tankar om treenigheten. Det är en inte helt lättläst bok som inbjuder till många tankepauser. Ämnet är centralt för den som vill kalla sig kristen: Hur kan Gud vara tre i en och en i tre?

Ingen hade väntat sig att Stinissen skulle göra det lätt för sig. Han har ett långt liv bakom sig som karmelitbroder då han mediterat över detta ämne och har i olika sammanhang försökt att pedagogiskt bena upp också det svåra och obegripliga, utan att göra avkall på själva mysteriet.

Som Guds barn får vi tränga in i mysteriet samtidigt som Gud vill ta plats i oss. Språket befinner sig hela tiden på randen till det outsägliga som det ofta gör för den som varit med om mystika upplevelser och som vill klä dessa erfarenheter i ord. Orden blir då snarare poetiska än teologiska.

På mystikers vis talar han om kärlekens intimitet och han beskriver de tre personerna i treenigheten som en ständig rörelse, en evig dans. Stinissen vet att vi har bara våra mänskliga och i sammanhanget bräckliga ord men de ord vi har använder han väl. Han vill uttrycka sig enkelt utan att förenkla, han vill fördjupa utan att drunkna.

Han lyckas väl för den som inte är främmande för en mystikers sätt att uttrycka sig och ger sig tid till de nödvändiga tankepauserna.

Boken är försedd med ett förord av Anders Arborelius och ett efterord av Gösta Hallonsten. Också de mycket läsvärda.