Grannlaga vara religiös i föränderlig värld

”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.” Med dessa ord inleder författaren Lev Tolstoj sin roman Anna Karenina. Det är en bok om kärleken, familjen och lyckan. Men det är också en idéroman där Tolstoj i slutet av 1800-talet ställer sig frågan om vägen framåt för det ryska samhället finns i den europeiska moderniteten eller om det snarare ska grävas djupare i den ryska traditionen och andligheten. 

Denna kluvenhet mellan tradition och modernitet är den fråga som också upptar boken Moderna gudar – Progressiv religion i vår tid. Redaktörerna ­Johan Adetorp och Stefan Arvidsson skriver i förordet till boken om de olika förhållningssätt till moderniteten som skilda samfund och grenar inom de stora världsreligionerna har anammat. Har de valt att gå en antimodern, ”traditionell” väg eller väljer de att anamma moderniteten och gå en ”progressiv” väg?

Ett brett spektrum av religioner diskuteras i bokens kapitel, allt­ifrån protestantism, katolicism, judendom och islam till mer spretiga rörelser som teosofin och nyandligheten. Varje rörelse gås igenom med gedigen kunskap och som läsare får man en god insikt i religionernas historia och bakgrund, men också hur de förändrats i mötet med moderniteten. Åt ena eller andra hållet.

Om man ska hårdra insikterna efter att ha läst boken skulle man faktiskt kunna parafrasera Tolstoj och säga att: ”Alla progressiva religioner liknar varandra, varje traditionell religion är traditionell på sitt eget vis.” 

Där de flesta religioner utgått från olika heliga och oföränder­liga skrifter, sina specifika betydelsefulla traditioner och riter och ofta varit kopplade till centrala heliga platser, har moderniteten med globaliseringens utökande av världen samt förändringar i synen på bland annat förhållandet mellan kvinnor och män, mellan rättvisa och makt samt mellan exklusivitet och ­öppenhet förändrat förhållandet till texter, riter och platser på liknande sätt. 

Där rörelserna tidigare skilde sig åt börjar de progressiva rör­elserna närma sig varandra alltmer i grundfrågorna och hitta gemensamma vägar för att smälta samman moderna ideal med sin tradition. 

Boken nämner exempelvis den symboliska tolkning av skrifterna som progressiva rörelser anammar, vilken gör att en etisk eller andlig kärna kan lyftas ut ur den specifika kontext som texten är skriven i. Ett annat exempel är omförhandlingen av relationen mellan människan och Gud. Där gör mystiken och upphöjandet av den personliga erfarenheten, snarare än texter, riter och särskilda platser, att religionen kan locka en bredare massa i en alltmer individualistisk tid. 

Vilken väg som är den rätta får man förstås inte svar på i boken, som inte argumenterar utan snarare är en genomgång av läget som det ser ut i några av våra största religioner i dag. Efter att ha läst boken känner jag att världen har breddats med de nya insikter jag fått. Det gäller både min egen religion och förstås också i andra religioner, där de progressiva stråken ofta hamnar i bakgrunden för den ofta förenklade mediebild som målas upp.

Det är en grannlaga uppgift att vara religiös i en föränderlig värld. Boken Moderna gudar visar på komplexiteten och de specifika frågorna som varje religion och samfund brottas med på ett föredömligt sätt. 

Ludvig Lindelöf