Philip de Croy räcker sörjande en hjälpande hand

Döden städas undan och förträngs till dess att den plötsligt bryter in i våra liv. Det är premissen för Philip de Croys lilla dödsbok.

Personligen tror jag att många svenskar har döden ständigt i bakhuvudet. Som en medvetenhet om livets sårbarhet, för alltid efter att någon nära ryckts bort. Som en oro när vi söker läkarvård eller en älskad inte svarar i telefon. Som en försmak på den framtida sorg som vi bävar för. Som en blick på vårt eget liv – hur länge kan jag ha kvar och vad vill jag ha hunnit med?

Däremot stämmer det nog att det är ganska svårt att prata om döden. Och att det i chocken efter en förlust kan kännas oöverstigligt att också behöva tänka på bouppteckning och olika typer av kistor. Då kan Philip de Croy bli en trygg hand att hålla i.

Som teolog med inriktning på döden är han inläst på dödens bruk både i nutiden och historien. Boken orienterar oss i vad som händer med kroppen efter döden och hur de olika religiösa begravningssederna ser ut. Den innehåller bland annat en checklista på allt som de närmast sörjande behöver tänka på.

Boken för dig som en dag ska dö är både praktisk och inkännande. Inte minst uppskattar jag de kapitel som Philip de Croy ägnar åt några betydelsefulla dödsfall i sitt eget liv. Pappan som dog utan att sonen hann komma fram. Vännen Zaida Catalán som mördades. Farfars död, helt vanlig och odramatisk. Berättelser som ger djup åt författarens engagemang och därmed även läsarens.

Här finns också råd till sörjande och till dem som står bredvid. Jag instämmer helhjärtat i Philip de Croys appell för den dödes vänner: ”Deras sorg kan vara nog så djup och nog så innerlig som den avlidnes syskons eller kusiners. Glöm dem inte. Bär dem i sorgen och visa att vänskap också är en kärleksrelation.”