Kyrkogårdsteater firar hundraåring i Malmö

Det sker ett litet mirakel på Östra kyrkogården i Malmö. Nästan varje dag fram till fredagen den 2 juli ges föreställningen Vandringsteater i arkitektens fotspår. 

Det enda som finns att säga är: Skynda att betala tio (!) kronor och bli en smula lycklig för en stund – och full av tacksamhet över skönheten på den 100-årsjubilerande viloplatsen. 

För mitt i mötet mellan Malmö kyrkogårdsförvaltning, klass ES19D på Malmö Latinskola, en ambitiös producent och två kreativa regissörer har något så ovanligt som kyrkogårdsteater uppstått. En teaterföreställning som skulle kunna inspirera andra kyrkogårdsförvaltningar, andra församlingar. 

Kanske behövs inte det här formatet eller en så här hög ambition, men något åt det hållet. För fler, gärna skolklasser – och andra förstås – skulle kunna få en känsla för kyrkogården och platsen, för begravda förfäder och glömda liv.

Här blandas, i lagom anspråkslös dos, berättelsen om kyrkogårdsarkitekt Sigurd Lewerentz och hans idévärld som utökades under nästan 60 år, med ett antal malmöitiska människoöden. Allt gestaltat av vitklädda teater­elever, unga och levande och samtidigt änglalika symboler för alla som vilar i den eviga gemenskapen.

Med en svart plaststol under armen förflyttar vi oss till olika delar av kyrkogården för att ta del av tablåer ur människors liv, med Sigurd Lewerentz som ciceron och fotografen Otto Ohm som hans sidekick.

Sigurd Lewerentz hade en idé om allt på kyrkogården. Om de två delarna som separeras av åsen; en del utgörs av strikta formationer som kontrasteras mot den flytande andra sidan. Om bokridån med oregelbundet planterade bokar som omfamnar och ramar in. Om norra Europas längsta allé med sammanympade lindar i tre våningar.

Vi hör hans berättelse och vi känner för människorna vi möter och lär känna. Vi får veta var flyktingarna från koncentrationslägren ligger begravda, de som kom med de vita bussarna men som dog på resan till Sverige eller precis vid ankomsten, och vilka som ligger begravda vid flygplanspropellern – allierade flygare som vilar långt från sina hem.

Malmö kallas för Parkernas stad och det är kanske ingen slump att omsorgen om det offentliga rummet känns i hela staden. Men det krävs ändå ett visst mod av kyrko­gårdsförvaltningen att satsa på en vandringsteater med gymnasister för att uppmärksamma en kyrkogård som firar 100.

Och vad hände med arkitekten Sigurd Lewerentz? Efter att hela sitt liv ha arbetat med kyrkogården dog han 1975, 90 år gammal. Ända fram till något år innan han gick bort, gjorde han förändringar på sitt livsverk.

Han är begravd på Östra kyrkogården, men någon gravsten har ännu inte kommit på plats. 

Så här okomplicerat fint kan det bli med en ung och entusiastisk ensemble.

I slutscenen säger den muslimska flickan: ”Att gilla kyrkogårdar är coolt.” 

”Sen när då?” svarar hennes vän.

”Sen alltid.”