Ny musikal ska få barn att gilla psalmer

Allt började med en uppsats. Sommaren 2019 skrev Karin Runow, kyrkomusiker i Sollentuna församling, en kandidatuppsats med namnet ”Vi tar en psalm som alla kan”. Den handlar om vilka psalmer som används mest vid dop och begravning; Karin Runow ville veta hur väl människor i olika åldrar känner till dem.

Med hjälp av ett antal präster, som fick uppge vilka psalmer som brukar ge upphov till bra psalmsång, listade hon tio psalmer som hon sedan testade på körsångare i olika åldrar.

– Resultatet visar något jag känt på mig och som alla kyrkomusiker känner till, nämligen att det finns ett glapp mellan vilka psalmer vi använder och vilka psalmer folk faktiskt kan.

Inte minst visade undersökningen att kunskapen är särskilt låg i yngre åldrar.

– ”Tryggare kan ingen vara” är den mest populära doppsalmen och en psalm som nästan alla kan. Utom barnen. Barn kan den inte.

Samma tendens märks när det gäller ”Blott en dag”. Likaså ”Gud som haver”, en psalm som textmässigt är välkänd i alla åldrar men där melodin börjat ersättas av ”Blinka lilla stjärna”.

Enda psalmen som avviker från trenden i undersökningen är ”Du vet väl om att du är värdefull”, som är mycket omtyckt och välkänd i de yngre åldrarna men inte så bekant för de äldre.

Resultatet fick Karin Runow att vilja göra något konkret åt saken.

– Jag tänkte att jag kan åtminstone göra min del, så att körbarnen blir bekanta med de här psalmerna.

Sagt och gjort. Nu är musikalen ”Jakten på den försvunna psalmskatten” snart klar. Den handlar om en kyrka där musiken och psalmsången tystnat, vilket får kyrkomusikens besökande helgon, Sankta Cecilia, att tro att hon hamnat fel.

Sökandet efter psalmskatten tar sin början, med hjälp av Klockaren Per och tre barn. Ja, och kyrkråttorna då – som är de enda som vet var psalmskatten finns.

Musikalen innehåller ”Bred dina vida vingar”, ”Tryggare kan ingen vara”, ”Blott en dag” och ”Härlig är jorden”, tillsammans med några nyskrivna sånger.

– Den är tänkt för barn från sex till tolv år ungefär. Musikaliskt är den i den stil jag brukar skriva.

”I den stil jag brukar skriva” är inte en fras som många kyrkomusiker kan använda i musikalsammanhang. Men Karin Runow har goda skäl. Hon har skrivit åtta musikaler, bland dem ”Luthers ungar”, som handlade om reformationen och som spelades i många församlingar under reformationsåret. Hon har även komponerat en mässa för barn samt ett julspel.

Karin Runow har också skrivit barnpsalmer, bland annat på uppdrag av Landskrona församling som önskat nyskrivna psalmer kring specifika ämnen och med inklusivt språk.

På hemmaplan har hon gott om möjligheter att pröva sina verk; i Turebergskyrkan i Sollentuna församling finns sju körer. Körtrappan börjar vid 4–6 års ålder. För de små körbarnen har församlingen nu spelat in filmer, för att de ska finnas kvar i verksamheten på andra sidan corona.

– Att skriva musikal är lite som att lägga pussel. Jag börjar med att göra själva pusselbitarna utifrån de delar jag vet att jag vill ha med. Sen försöker jag hitta ramen. Den nya musikalen påbörjade jag i januari i fjol, under sommaren tog historien form.

Musikalens nyskrivna låtar är uppbyggda kring melodier och ackordanalys. Någonstans ”här och där” är det en liten stämma. Karin Runow säger att hon vill göra sången tydlig.

– Jag vill att man ska kunna sjunga mina sånger utan komp. Det är också roligare för sångarna om det är melodier som bär i sig själv.

Kommer de att göra det i den nya musikalen? Hon har försökt att skriva dem så i alla fall, säger hon. Om barnen tycker om dem hör man först när barnen framför den, vilket ännu inte skett.

”Jakten på den försvunna psalmskatten” fick visserligen möta världen redan före jul, då noterna blev tillgängliga och man kunde börja spela låtarna och läsa dramat. Men något framförande är inte inplanerat. Karin Runow kommer ta sig an det så fort församlingen kan ha körövningar igen.

– Förhoppningsvis sker det i slutet av våren. Men vem vet – det kan vara någon annan församling som blir först med uruppförandet.

Varför är det viktigt att barn kan de traditionella psalmerna?

– Det är en bra fråga. Man skulle kunna hävda att alla våra långa psalmer med en massa verser inte passar barn så bra och att de i stället bör få sjunga sånger som är anpassade för just dem.

Men vid de stora högtiderna i livet finns det ett värde i att man kan sjunga tillsammans, säger Karin Runow. Sånger som alla kan. Som ”Nu tändas tusen juleljus”.

– Det är en sång som binder ihop generationer och gör att högtiden blir större när man ses. ”Den blomstertid nu kommer” har samma funktion. På samma sätt som fotbollslag har sina hejaramsor har kyrkan sina psalmer.

Det är också vid dop och begravning som psalmsången är verkligt närvarande för den breda och kanske annars kyrkovana allmänheten.

I dag är barn dessutom allt oftare med vid begravningar på ett annat sätt än vad som förekom förr. Om barn kan sjunga med i det som händer ökar samhörigheten i både familjen och kyrkan, menar Karin Runow, som ser psalmsången som en ödesfråga för kyrkan.

Om människor inte längre kan sjunga de psalmer som kyrkan erbjuder kommer kyrkan i sig att kännas irrelevant, säger hon.

– Det behövs mission åt båda håll. Kyrkan behöver vara öppen för vilken musik människor faktiskt vill höra. Man ser att den musik som efterfrågas vid begravningar blir allt mer profan, folk önskar låtar de hört på radio. Vi måste släppa in det.

Men kyrkan måste också se till att bevara de sånger som är specifika för kyrkan.

– Psalmskatten beskriver sidor av livet som vi behöver få sjunga om.

Karin Runow har personlig erfarenhet av musikens betydelse för vägen in i kyrkan. Som tonåring började hon i Kyrkans unga. Varje söndag träffades man i kyrkan för att sjunga psalmer.

– Jag är uppvuxen med musikklasser, jag gick i Adolf Fredrik och har alltid spelat piano. Jag har däremot inte alltid varit vän med noter. Men mötet med psalmerna väckte min lust att studera melodierna, det var i kyrkan jag lärde mig att sjunga a vista.

Att sjunga tillsammans med andra i en fullsatt kyrka ger henne fortfarande ”rys på hela kroppen”. Psalmboken, med dess sånger och bibeltexter, är viktig för Karin Runow. Även i hennes jobb.

I församlingen har de en må bra-kör där människor träffas dagtid för att må lite bättre. Där sjunger de psalmer, gärna med tidiga melodier. Texterna tröstar.

– I dokusåpan Robinson, som gick för längesen på tv, brukade deltagarna få ta med sig en särskild sak. Om jag hade varit i den situationen hade jag tagit med en psalmbok.

Kristina Lindh