Tung historia berättad i oändligt vackra bilder

The Peasants är en vacker film om det lägsta hos människan. De som tyckte om Loving Vincent (2017), filmen om målaren van Gogh, kommer att känna igen tekniken i denna film. Båda filmerna är gjorda av regissörs­paret Dorota Kobiela Welchman och Hugh Welchman.

En hel stab av målare och animatörer har använt sig av rotoskopisk animationsteknik som omvandlar målningar till rörliga bilder. Det är både märkvärdigt och vackert. Rösterna är kända skådespelares.

Filmen är Polens Oscarsbidrag 2024 och den bygger på en roman av Nobelpristagaren Wladyslaw Reymont från 1909.

Handlingen utspelar sig i en ­liten by i Polen under slutet av 1800-talet. De allra sämsta sidorna av det vi brukar kalla det gamla bondesamhället lyfts fram.

Mest drabbande är de obarmhärtiga patriarkala strukturerna. Hedersvåld. Kvinnornas negativa sammanhållning mot det som bryter av från det traditionella. Maktkamp. Den unga kvinnan Jagna försöker hitta en egen väg men misslyckas totalt och straffas med utdrivning ur byn fastän det är hon som är den oskyldiga. Männens våld, sexualitet och kampen om makt och mark har gjort henne till ett offer. Det finns ingen nåd för henne. 

Det var grannarna i Jesu hemby som ville störta honom utför branten. När han gisslas finns ingen nåd, inte heller när folket ropar ”korsfäst honom”. De som borde stå upp till försvar står tysta. Några vänder bort blicken och i gruppen finns alltid en Judas. Allt upprepar sig.  

Detta är verkligen ingen feelgoodfilm. Lika litet som passionshistorien är det. Men när vi samlar våra tankar inför passionstiden vet vi också vad som händer efter slutet. Därför står vi ut med att följa med in i lidandet. 

Och vi tar med oss det hoppet in i dagens konflikter, annars är det omöjligt att orka med lidandet i Ukraina, Gaza…

I Ibsens Ett dockhem när Nora lämnar/stöts ut ur sin trygga tillvaro vill vi fantisera om ett gott slut för henne.  När Jagna stöts ut verkar det sannerligen inte finnas ett gott slut eller något hopp. Därför är detta en tung film – men med oändligt vackra bilder från fyra årstider bland bönder i en liten stillsam by omgiven av åkrar och ängar. 

Caroline Krook