Att som biskop kunna nå Generation Z i en video är stor konst. Men Svenska kyrkans satsningar på unga stannar inte där och ser nästan ut som ett medvetet mönster. I så fall är tajmingen utmärkt, för Generation Z kan vara mer mottaglig för kristen tro än vad som har varit fallet under lång tid. Åtminstone om trovärdigheten och språket finns där.
Förra veckans stora kyrksnackis var förstås biskop Johan Dalmans bejublade insats i den video där han presenterar Strängnäs domkyrka på Generation Z-språk, det vill säga med ett antal inflätade engelska slangord som slay och demure. Den blev inte bara viral på nätet, utan också i dagspress och nyhetssändningar.
Det är värt i sammanhanget att påminna om att humor är svårt i offentliga sammanhang, i synnerhet när den förmedlas av en makthavare, men här tycks det lyckas. Och det är särskilt svårt att imponera på Generation Z, som har ett kort uppmärksamhetsspann och som är särskilt känslig för vad som upplevs som äkta eller inte.
Men låt oss dessutom försöka sätta in denna händelse i ett lite vidare perspektiv, för det tycks som om ungdomar och unga vuxna får extra uppmärksamhet av Svenska kyrkan just nu och det är intressant. Kanske är det det faktum att antalet konfirmander ökar igen efter många års stadig nedgång som har tänt en hoppets låga på nytt.
Ungefär samtidigt har nämligen biskopsmötet gått ut med en inbjudan till ett nationellt ungdomsmöte i Stockholm i slutet av augusti nästa år, som en del av det ekumeniska året. Kyrkostyrelsen ligger dessutom steget före med en kampanj för en synlig och närvarande kyrka, där unga vuxna står i fokus. I början av nästa år kommer musiken på ett särskilt sätt att vara kyrkans språk i relation till den gruppen. Och på tal om musik har säkert många noterat att unga upphovsmakare har fått extra uppmärksamhet i en pågående psalmboksrevisionen. Inte lika nytt, men ändå relevant är att flera av biskoparna numera har särskilda ungdomsrådgivare.
Har detta inte gjorts förr? Jo, många gånger och på olika sätt, men situationen är nog ändå speciell just nu. Att antalet konfirmander har ökat något är säkert inte bara en slump eller resultatet av ett bra och medvetet konfirmandarbete i Svenska kyrkan. Det handlar förmodligen också om det som särskilt präglar Generation Z, det vill säga de som är födda mellan 1997 och 2012.
De har vuxit upp i en tid, som har präglats av ökad otrygghet, oklara sanningsbegrepp liksom oro i omvärlden och för framtiden. Det har skapat en generation som har en stark etisk känsla, som söker efter äkthet och är extra målmedveten. Att under sina formbara år gå igenom en lång pandemi har dessutom gett extra mycket tid att fundera över identitet och livsval.
Att som tonåring göra det obligatoriska upproret mot föräldragenerationen när mammor och pappor inte längre vet om de tror på något eller någon kan därför vara att just försöka hitta en egen tro. Kanske är det fröet till det som vi ser just nu.
Så även om Svenska kyrkan har försökt tala till ungdomar och unga vuxna förut är det kanske extra relevant att göra det nu, vare sig det handlar om konfirmation, samtalsgrupper om kristen tro eller något annat. Anknytningspunkterna i sanning, trygghet, etik, äkthet, mål och mening med tillvaron är åtminstone alldeles uppenbara.
Sedan räcker det aldrig med satsningar på stifts- eller nationell nivå, för det är på lokalplanet i de enskilda församlingarna som relationerna byggs och får tid att utvecklas och mogna. Det gäller bara att alla medarbetare är införstådda med möjligheterna och språket för att förmedla tron också till denna generation. Vi kan inte alla vara slay eller lit, men i bästa fall en trovärdig main character.
Jonas Lindberg
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.