Tänk om kyrkan fick vara en plats fri från skärmar

Vi sitter i ett kapell beläget i skuggan av grönskande bokträd. Ett tjugotal personer är placerade i en cirkel varav många bär vit krage. Biskopar, präster och forskare från Sverige, Finland och Tyskland. Stämningen är hoppfull och budskapen tydliga.

”Kyrkan har aldrig varit främmande för ny teknik.”

”Vi måste hoppa på tåget innan det lämnar perrongen. Digitaliseringen är här nu!”

Själv sitter jag och undrar om jag är den enda som önskar att i alla fall kyrkan kunde få vara en plats fri från skärmar?

Jag är född 1994. Under min uppväxt exploderade den tekniska utvecklingen. Det blev tidigt tydligt för mig att den nya tekniken hade en stor påverkan på mitt liv. Jag kunde inte lämna mobilen i ett annat rum och satt uppe vid min surrande dator halva nätterna. Sommaren efter studenten köpte jag en begagnad smartphone. Så fort jag hade den i min hand visste jag att det inte fanns någon återvändo. Jag var snart helt beroende av den och dess bekräftelse i form av likes och kommentarer.

Min upplevelse är förstås inte unik. Hjärnforskaren Sissela Nutley beskriver hur den psykiska ohälsan har vuxit bland unga i samband med ett kraftigt ökat användande av sociala medier och den brittiska författaren Johann Haris bästsäljande bok Stolen focus lyfter hur vår digitaliserade livsstil och övervakningskapitalismens mekanismer leder till försämrad koncentrationsförmåga och minskad handlingskraft, vilket kan få katastrofala följder i klimatkrisens tidevarv. Världen brinner, men algoritmerna får oss ändå att fastna med blicken på en kattvideo.

Men detta är ingenting som märks på konferensen i kapellet där jag befinner mig. Visst lyfts negativa perspektiv gällande hur Big data kan användas som ett ­politiskt instrument, att artificiell intelligens kan utnyttjas för människorättsbrott och att sociala medier dagligen exploaterar våra rädslor och begär. Ändå blir slutsatsen hela tiden att vi måste fokusera på det positiva med digitaliseringen och att kyrkan inte får hamna efter. Att allt det som tjänar våra medmänniskor är ett verktyg för Gud.

När kulturantropologen Mikael Kurkiala inleder sitt föredrag blir det därför ett abrupt avbrott i den gemytliga stämningen. I linje med Hari trycker Kurkiala på hur digitaliseringen har påverkat vårt uppmärksamhetsspann. Vi har skapat en värld där vi översköljs av alarmerande information, som vi sedan inte vet hur vi ska hantera, vilket skapar hopplöshet och cynism. Kurkiala konstaterar att vi lever under en pågående kulturell revolution, lika omskakande som när tryckpressen uppfanns. Han avslutar med att säga att det måste vara en skillnad mellan Gud och Big data och att det är kyrkans uppgift att se till att människor förstår den skillnaden.

Det fridfulla kapellet börjar snart bubbla av kritiska kommentarer och frågor. Här sitter biskopar, präster och forskare från tre stora lutherska kyrkor och alla verkar så övertygade om att framtiden för kyrkan är digital att de inte kan acceptera ett kritiskt perspektiv. Det är tydligen farligt och bakåtsträvande. Jag funderar över vad som egentligen är farligt i det här sammanhanget.

Jag säger inte att kyrkan inte ska kunna använda sig av digitala verktyg för att utveckla och tillgängliggöra sin verksamhet. Vi var många som tacksamt ställde om i stället för att ställa in under coronapandemin. Men det blev också tydligt att en digital gudstjänst inte går att jämföra med att dela samma kyrkorum, bröd och vin. De unga som jag möter i mitt dagliga arbete ville inget hellre än att mötas fysiskt när restriktionerna till slut hävdes. De får redan mer skärmtid än vad de orkar med, utanför kyrkan.

Som kyrka är det vårt uppdrag att ifrågasätta system som skadar människor. Därför har vi ett ansvar att utmana dagens överdigitaliserade värld. I stället för att hoppa på ett rusande tåg behöver vi skapa en alternativ teknologi som faktiskt tjänar oss och sätta människovärdet före de stora techbolagens vinstbegär. Det behöver inte alltid vara en dålig sak att stanna kvar på perrongen.

Hanna Soldal
Etnobotaniker och deltagare på Svenska kyrkans skribentskola. Arbetar som samordnare för globala påverkansfrågor på Svenska Kyrkans Unga.