AI-verktyget – en guldkalv för präster som ska förbereda sin predikan?

Åter tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg, och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade till honom: ”Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.” (Matt 4: 8–9).

Vi vet vad Jesus svarar frestaren! Det är lätt att stå emot löften om guld och gröna skogar om tron vilar i Herren. Just nu ljuder lockropen från ”AI- frälsta” anhängare mer än någonsin. Och visst är det lätt att både fascineras och skrämmas av AI:s alla möjligheter, inte minst den generativa AI till vilken ChatGPT räknas.

ChatGPT är förenklat en språkmodell som bygger på maskininlärning med enorm kapacitet att utifrån massiva träningsdata generera text, bild, musik och video. Innehållet genereras utifrån så kallade prompter, det vill säga instruktioner och frågor som användaren matar in i det aktuella AI-verktyget. Generativ AI har på väldigt kort tid kommit att spela en allt större roll i skapande av innehåll i diverse sammanhang såväl inom akademin, hälso- och sjukvården, musikindustrin, men också inom prästämbetet, som jag återkommer till.

Givet den miljardindustri som omgärdar AI-forskningen är det närmast otänkbart att bromsa in denna snabbt driva teknikutveckling. Inte bara kolossala ekonomiska intressen ligger bakom AI lanseringen, utan även mycket prestige, inte minst mellan de stora ”techdrakarna” OpenAI, Microsoft och Google, som är inbegripna i kampen om att ta fram en ny ”guldkalv” att dyrka.

Inom akademin som jag är verksam inom har jag fått möjlighet att se de möjligheter ChatGPT erbjuder användaren. För många, både studenter och lärare/forskare handlar akademin om textproduktion. Något som även gäller för präster och pastorer.  Textproduktion, allt ifrån att skriva fram kortare essäer till uppsatser och forskningsartiklar, men även predikningar och minnestal är ett relativt mödosamt hantverk, som fordrar ett stort mått av personliga insatser.

Vid sådana fall kan det vara frestande att ta genvägen med hjälp av ChatGPT. Genom att mata in en lämplig fråga kommer snart ett längre svar ut från verktyget. Det går även att finslipa sina önskade svar genom att låta ChatGPT förklara svåra problem, som om det vore vänt till en 7-årings intellekt. Inom prästämbetet, vilket bland annat består i veckovisa predikningar är det fullt möjligt att lämna åt ChatGPT att skriva predikningarna. På mindre än någon minut finns en färdig predikan vald med utgångspunkt från något av de teman som gudstjänsten följer. Här sparar prästen/pastorn både tid och personliga insatser, men frågan som måste ställas är om hen inte faller för frestarens erbjudande.

Men om nu dessa möjligheter står öppna för användaren vilka bevekelsegrunder finns då för att ta den ”smala vägen” där så mycket egeninvesterat arbete fordras? Framför allt inom forskningen där publiceringshetsen rider forskarna likt den nattliga maran.

Och det är inte förvånande om man likt Stiernhielms Hercules blir stående i valet och kvalet om vilken av de båda vägvalen, Fru Dygd eller Lusta, som är det rätta. Men det är här som individens självaktning blir viktig, att akta sig för att inlåta sig i sådana etiska tveksamheter som gör våld på den personliga integriteten och det etiska samvetets röst. Sokrates skulle sagt att lyssna på sin Daimon, den gudomliga inre röst som vägledde honom att göra gott och undvika det onda.

Men givetvis finns många fördelar med AI som inte går att avfärda. Inom hälso- och sjukvården tänker jag framför allt på den enorma möjlighet AI erbjuder läkaren i sådant som cancerscreening, detektering av sjukdomar eller sammanfattningar av nyaste rönen inom en viss medicinsk disciplins forskningsfält i avseende på optimering av behandlingar. Det går inte heller utesluta att AI kan vara och är till hjälp inom industrin, med robotisering och effektivisering av logistiska system. Allt detta och flertalet andra områden kan AI vara ett behjälpligt verktyg. Så att helt förbjuda dess användning vore att driva kritiken mot AI för långt.

Men låter man bruset från AI-anhängarnas frälsningsrop tona ner något ljuder en annan fråga och det är vilken typ av kunskapsetik som aktualiseras utifrån denna nya sköna digitaliserade värld som vi nu delar. Lite beroende på i vilken av alla livsvärldar vi rör oss inom så blir frågan viktig, eller kanske mindre viktig att ställa, beroende på om den moraliska kompassen får ta ut riktningen eller inte. Inom akademin som jag känner bäst är frågan ständigt aktuell. Både när vi som lärare skall förhålla oss till studenternas textproduktion, som till egna och andras. Givet vanan hos användaren att hantera ChatGPT är spårbarheten mer eller mindre, kanske inte alls möjlig att upptäcka.

En uppsats eller en forskningsartikel som blir publicerad kan alltså ha blivit helt eller delvis framställd av ChatGPT. Och det är här som kunskapsetiken måste få ta plats i samtalen om generativ AI. Mer precist handlar det om att inte leda, förleda eller missbruka sig själv och andra genom att använda otillåtna hjälpmedel för att nå snabba framgångar. 

Det handlar om att slå vakt om den egna integriteten och självaktningen, oavsett om man är forskare, präst eller pastor. Att förvisa frestaren och att inte göra ännu en guldkalv att dyrka.

Håkan Nilsson, filosofie doktor, teologie kandidat och universitetslektor i psykologi vid Högskolan Väst i Trollhättan