Högervriden, vänstervriden eller helt skruvad?

En kyrka är, per definition, mångfald. Kyrkan består av människor varför all entydighet kommer till korta. Det räcker att gå till Wikipedia och söka bakgrunden till begreppet kyrka. Där står: ”Kyrka, grekiska kyriakon, ’det som hör Herren till’, underförstått ’Herrens hus’. Ordet hus kan i det här sammanhanget inte bara betyda byggnad utan även familj, släkt eller hushåll; jämför kungahus”.

Kyrkan har många olika ansikten, precis som personerna i en släkt eller ett kungahus. Det perspektivet är värt att ha med sig när man funderar över den senaste tidens debatt om kyrkans politiska vridning.

Är Svenska kyrkan vänster? Den som tänker efter lite längre än det tar att ropa ”sosse” inser att svaret egentligen är glasklart: ja och nej. Eftersom kyrkan består av människor finns både vänstervridna kristna och högervridna. Och dem mittemellan. Jo, invänder någon, men det som avses är kyrkans företrädare och de röster som hörs i organisationen? Okej då. Men låt oss då ställa motfrågan: är frikyrkan högervriden?

Man kan ju undra när man läser om missionsförsamlingen i Rimbo. Församlingen lämnar Equmeniakyrkan då den är för ”liberalteologisk” eftersom jämställdhet, solidaritet, inkluderande och miljöfrågor tar för mycket fokus, enligt Olof Persson. Persson är ordförande i församlingen, i vilken det har föreslagits att den som lever som sambo eller är homosexuell inte ska kunna bli medlem (Sändaren 28/2). Eller när man tar del av den famösa, och rent bisarra, ledartexten i Världen idag. Chefredaktören antyder att massmördaren Mattias Flinks vansinnesdåd i Falun 1994 på något sätt hörde samman med att Riksdagen tidigare samma vecka röstat igenom lagen om partnerskap för homosexuella (2/3 och i reviderad/mildrad version 7/3). Detta är röster som hörs inom frikyrkan och vad skiljer dem från radikal högerpopulism eller från Moskvapatriarken Kirills kulturkrig?

Men innebär exemplen att frikyrkan är högervriden? Naturligtvis inte. Precis som Svenska kyrkan är svensk frikyrklighet spretig. Här finns allt och frikyrkan är därmed, på en och samma gång, högervriden och vänstervriden.

Fast, invändaren framhärdar, Svenska kyrkans system med sekulära partier i kyrkans beslutsfattande går väl ändå utanpå allt? Det stämmer. Svenska kyrkan har ett unikt system för att utse förtroendevalda. Andra liknande folkkyrkor har andra modeller. Men inte ens här är bilden entydig utifrån politisk vridning. Dels finns olika politiska partier representerade, både vänster- och högervridna. Till och med AfS har mandat i Kyrkomötet. Dels finns en mångfald också inom partierna, där olika företrädare har skilda motiv.

Klas Hansson beskriver i Principer och praktik (Uppsala universitet 2023) hur socialdemokraterna under 1900-talet förändrades från en kyrkofientlig inställning till att se kyrkan som en del av folkhemmet. (Per Ewert gör en liknande beskrivning i boken Landet som glömde Gud (Norma 2022) som Ola Sigurdson recenserar i dagens KT). Inom rörelsen fanns en spänning kring hur kyrkans religiösa sida skulle lyftas fram. KG Hammar framhöll att partiet borde betrakta kyrkan ”som en folkrörelse som skulle få verka på sina egna villkor”, medan Olof Palme ”var tveksam till en för stark betoning av det religiösa budskapet”. Ambitionen att vänstervrida kyrkan verkar med andra ord inte varit entydig ens från vänsterhåll.

Vän av ordning kan bli trött på det mångtydiga och längta efter ett alternativ som – kort och gott – är kyrka. Somliga tenderar att i sådana lägen rikta ögonen mot Romersk-katolska kyrkan. Där är väl det kyrkliga i centrum och man slipper politiska vinklingar? Men säg då vad påve Franciskus uttalande från i fredags kvalar in som. När han om kriget i Ukraina menade att det är pådrivet av flera olika ”imperier”, inte bara Ryssland (Reuters 10/3). Är det höger- eller vänstervridning eller bara skruvad galenskap? Hur många av katolska kyrkans 1,3 miljarder medlemmar håller med?