Akuta läget för kyrktaken - oron inför vintern

Det har tagit längre tid än ett år att renovera taket på Hanebo kyrka i Bollnäs pastorat. Under flera perioder har arbetet behövt pausas eftersom det inte gått att få tag på materialet som behövs för att lägga om spåntaket.

Nu står pastoratet inför ytter­ligare en spåntaksrenovering. Undersviks kyrka hålls stängd. Taket är så slitet att det regnar in, men det finns inte material för att sätta i gång renoveringen.

– Vill det sig riktigt illa måste vi nog lägga på presenning på taket. När vintern kommer och snön lägger sig på så vet vi att det blir mer problematiskt, säger kyrkorådets ordförande Tor Jonsson.

Krävs träd som är minst 150 år

För att göra takspån är det så kallat kärnvirke, innerdelen av stammen, som behövs. Det krävs att träden är grova och gamla, minst 150 år. Det har under lång tid varit brist på virke till kulturvårdsarbeten, som omläggning av takspån på kyrktak och klockstaplar eller produktion av grova golvbrädor. Men nu är läget akut. Innan kriget i Ukraina löstes nämligen en stor del av efterfrågan genom import från Ryssland.

Bollnäs pastorat har undersökt möjligheten att i stället lägga plåttak på Undersviks kyrka, men länsstyrelsen säger nej.

– Nu har vi utsett en grupp som tillsammans med förtroendevalda, kyrkoherden och vår fastighetsansvarige jobbar för att vi ska få tag på det här, säger Tor Jonsson.

Pastoratet har även vänt sig till Uppsala stift för att be om hjälp. Svenska kyrkan förvaltar genom prästlönetillgångarna runt 400 000 hektar skogsmark och pastoratet tycker att det borde gå att inventera den egna skogen i jakt på kärnvirke. Men regelverken sätter stopp.

– Det finns ett dilemma, en krock mellan naturvård och kulturvård, säger Helena Eld, chef för egendomsförvaltningen på Uppsala stift.

En brist som det talats om i flera år

När skogsområden blir tillräckligt gamla så blir de också skyddade som naturskog. Skogsstyrelsens målbild för god miljö­hänsyn lämnar litet utrymme för att kyrkans skogsförvaltning skulle kunna avverka träden som behövs. Det finns dock ett undantag för ”överhållna produktionsbestånd där det dominerande skiktet till stor del består av träd som överstiger angiven ­ålder eller grovlek, men som saknar andra karaktärer”.

– Det betyder att de skogar som vi kan ”sätta av” för skapande av kulturvirke måste vara skötta så att vi inte skapar en massa andra naturvärden runt de grova tallarna, för då får vi inte avverka dem, säger Helena Eld.

Bristen på kulturvirke har man talat om i flera år, men jag upplever att det är de sista åren som polletten börjat trilla ner på flera håll. 

Dessutom är Svenska kyrkans skogsbruk certifierat genom antingen Forest stewardship councils (FSC-märkning) eller Program for the endorsement of forest certifications (PEFC-märkning). Det innebär ännu hårdare krav på att bevara gammal skog.

– Bristen på kulturvirke har man talat om i flera år, men jag upplever att det är de sista åren som polletten börjat trilla ner på flera håll, säger Helena Eld.

Hon berättar att Kungliga skogs- och vetenskapsakademin hade uppe frågan på sitt möte i augusti och att det i den revidering av PEFC-märkningen som pågår nu finns ett förslag på att tillåta viss avverkning av kulturvirke.

Tror att situationen kommer lösa sig

Fredrik Sätter, stiftskogvaktare i Härnösand stift, har varit med i arbetsgruppen som jobbat med att ta fram förslag på ­ändringar i PEFC-certifieringen. Reglerna revideras vart femte år och om PEFC:s styrelse godkänner skrivningen så kan det redan under nästa år finnas en öppning för skogsägare med PEFC-certifiering att avverka vissa äldre träd.

– I Härnösands stift har vi ganska mycket äldre skog som blivit avsatt som naturvårdsområden. Där skulle det kunna finnas träd som är lämpliga, säger Fredrik Sätter.

Syftet skulle främst vara för att kunna renovera kyrkans egna byggnader.

– Men det är en lång process från avverkning till att det sitter på ett kyrktak så det är inte säkert att just trädet som kommer från oss skulle sitta på våra kyrktak. Det finns andra kulturbyggnader också som är i behov av renovering, men tanken är inte att vi ska avverka massor träd för att finansiera vår verksamhet.

Fredrik Sätter tror att situationen med bristen på kulturvirke i framtiden kommer att lösa sig.

– I och med att vi sätter av mer skog så kommer det finnas fler sådana här träd i skogen och då kommer det bli mindre känsligt att avverka några stycken. Det är ju till ett ändamål som de flesta är positiva till, även naturvårdarna är positiva till att man använder trä för renovering av saker som varit gjorda av trä tidigare.

Men det kommer ta många år att bygga upp den organisation som behövs för att kyrkan själv ska kunna vara både producent och konsument av kulturvirke, tror Fredrik Sätter.

– Man kommer behöva samarbeta med någon industri eller företagare som gör takspånen ­eller specialvirket. Inköpare av sådant material är väldigt special­iserade.

Finns många kyrktak

Enligt Fredrik Sätter saknas det också i dag en ordentlig samlad bedömning inom kyrkan av hur mycket virke som faktiskt kommer att behövas framöver.

– Det är bara grova uppskattningar. Skulle man få i gång det här löpande tror jag inte det handlar om så stora mängder, men det finns ett uppdämt behov och många kyrktak.

Även Uppsala stift har börjat inventera sitt bestånd för att se om det finns områden där man skulle kunna ha träd för produktion av kulturvirke. Men stiftet är certifierat med FSC och kan inte i nuläget börja hugga ner träd för kulturändamål.

Akut behov av kulturvirke

Bollnäs pastorat och andra församlingar som nu är i akut behov av kulturvirke kommer behöva se sig om efter andra lösningar. I Bollnäs pastorat har Martin Karlsson på Lassas byggnadsvård fått i uppdrag att försöka leta fram material till renoveringen av Undersviks kyrka. Han är nu i full färd med att kontakta privata skogsägare och undersöker även om det finns några träd på pastoratets egen mark som skulle kunna fungera att göra kärnvirke av.

– Det är framför allt hos privata skogsägare som det fort­farande finns den här typen av råvara för skogsbruket har nästan huggit bort allt under åren, säger han.

Långsiktigt tror han att den enda lösningen är att Svenska kyrkan själv tar ansvar för att producera virket. Annars menar han att man kommer behöva sluta med spåntak.

– Det handlar om att ha ett hundraårigt perspektiv, vilket kan vara svårt, men vi måste nog börja med det.