Anders täljer och ber

När vissa präster ska skriva sina predikningar så tar många fram tjocka böcker med teologiska texter. Men Anders O Johansson har en egen metod. Han ger sig ut i snickarboden, startar motorsågen och tar fram sina snidarjärn. Så börjar han tälja på söndagens ämne.

– Det är mina predikningar, säger han med ett leende. Jag läser söndagens bibeltext och försöker föreställa mig hur det kunde se ut i verkligheten.

I snickarboden limmar han ihop plankor av lind och skär till dem så att han får en tavla på 40 gånger 60 centimeter, och fem centimeter tjock. På tavlan skissar han söndagens bibelord i bild. Med motorsåg och snidarjärn bearbetar han trätavlans yta, fram växer Jeremia i brunnen, Marias möte med Jesus eller uttåget ur Egypten. I Anders O Johanssons arbetsrum är två väggar täckta med tavlor med bibliska ämnen.

– Där ser du Jeremia som predikade om omvändelse, fortsätter han och pekar på en av tavlorna på väggen. Människorna lyssnade inte på honom utan kastade honom i brunnen. Och där ser du nubiern som fick hjälp av tre personer för att dra upp Jeremia. I min predikan liknar jag det vid nutid. När man ska hjälpa människor ur missbruk så behövs minst fyra personer.

Anders O Johansson har mot slutet av sitt arbetsliv bytt spår. Från att ha varit präst i Broby i 27 år, varav 15 som kyrkoherde, så bygger han nu upp ett diakonicentrum kring S:ta Maria kyrka på Södervärn i Malmö.

– Min uppgift är att få i gång andaktslivet. Nu firar vi mässa tre gånger i veckan och morgonandakt nästan varje dag. Hit söker sig lite tilltufsade människor, det är inte så många som satsar på dem.

I S:ta Maria kyrka får de frukost, gemenskap och Guds ord. En konfirmandgrupp med vuxna, en alphagrupp och flera bibelstudiegrupper har vuxit fram.

Det gäller att inte bara tjata på Gud utan lyssna ordentligt. Jag tror att han talar till oss genom våra tankar.

När Anders O Johansson ska predika för sin församling tar han ofta med en av sina tavlor till kyrkan. De täljda bibelorden gör det lättare att förklara bibeltexten för den som inte är så van vid teologiska utläggningar.

– Jag tycker om att berätta, säger Anders O Johansson. Det blir inte så komplicerat. Andra är duktiga på teologi, jag är bra på att berätta om Jesus. För dem som kommer till min kyrka är varje berättelse ny.

Medan Anders täljer fram sina berättelser med motorsåg och snidarjärn så ber han till Gud. Han ber för människor som har det tufft, han ber för arbetslösa, för sjuka och för att människor ska bli befriade från sitt missbruk.

– Jag samtalar med Gud. Jag vill veta vad Gud vill med mig och med vårt liv i församlingen. Det är en blandning mellan böner, tankar och ord – de går i varandra. Bönen finns naturligt i min vardag. Skrivna böner är inte min grej.

– Det gäller att inte bara tjata på Gud utan lyssna ordentligt. Jag tror att han talar till oss genom våra tankar. Sedan får vi pröva tankarna och se om de bär.

– När vi byggde upp AlltMöjligt-verkstaden i Broby så satt jag ofta i snickarboden och pratade med Gud. Hur vill du att verkstaden ska se ut, frågade jag?

I dag är AlltMöjligt-verkstaden ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Östra Göinge kommun, arbetsförmedlingen och Sensus där man jobbar för att arbets-
lösa ska komma närmare arbetsmarknaden.

Anders O Johansson började tälja som liten pojke. Han är händig med det mesta – från att renovera hus till att bygga möbler. Men det är arbetet med trä som han har fastnat konstnärligt för. Och mycket är konstnären och evangelisten Eva Spångbergs förtjänst.

När Anders var tonåring hade han Eva Spångberg som lärare i skolan. Han fascinerades av hennes figurer snidade i trä. När han sedan fyllde 40 år så fick han en kurs hos Eva Spångberg av sin hustru.

Att läraren var nöjd med sin adept kan man tro. När hon blev äldre så lät hon Anders ta över vissa beställningar. Och på den vägen är det. Eva Spångberg dog 2011. Men Anders har fortsatt att ta emot beställningar, framför-allt på snidade skulpturer och julkrubbor. Numera samarbetar han med konstnären Michal Hudak som gör ordentliga skisser och står för färgvalen.

– Jag har två snickarbodar, en större i Broby och en i källaren på det hyreshus där vi bor i Malmö.

– Att tälja, det är min avkoppling. Det är mest en vintersysselsättning. Men jag går ut till ”sneckaboa”, som det heter på småländska, när jag är ledsen eller när det regnar. När man jobbar som präst så ser man inga resultat på kort sikt. Då kan det vara skönt att göra figurer i trä som blir färdiga.

– I Sneckaboa sitter jag och småpratar med Gud. Men jag lyssnar en del på P1 också. Där lär man sig en del om hur livet ser ut.