– Det här är en dröm för mig att bli politisk chefredaktör och ledarskribent. Jag har ju haft olika yrkesmässiga ben och tycker att detta verkar otroligt roligt.
– Att vara ledarskribent är något av att vara forskare. Det handlar inte om att leverera lite åsikter utan om att på kort tid sätta sig in i ett ämne, ta del av utredningar, läsa på och lära sig nya saker både djupt och brett i en föränderlig värld.
Hur gick det till när du fick frågan?
– Allt har gått snabbt, men jag funderade ett par varv och insåg att detta skulle bli jätteroligt. Att få vara med och sätta formen, bygga teamet och samarbeta med otroligt duktiga kolleger som Cecilia Blomberg (tidigare verksam på Utrikesdepartementet och inom Försvaktmakten, reds anm), Per Gudmundson (tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet och presschef hos Kristdemokraterna, reds anm) och Johan Sundeen.
– Min roll utifrån en fri plattform är otroligt lockande. Frågan tajmade perfekt, jag kommer att hinna sätta mig in i jobbet och vara varm i kläderna innan en spännande valrörelse drar i gång.
– Jag har ju arbetat i valrörelsen inifrån tidigare och nu får jag utifrån möjlighet att granska alla partier.
Du har tidigare varit ledarskribent på olika tidningar, som Barometern, och är kolumnist på Axess sedan många år. Den nya digitala tidningen Bulletin beskriver sin egen ledarsida som frihetligt konservativ. Vilka frågor ska du driva?
– Främst gäller det förstås etiska frågor och värderingsfrågor. Inte minst nu under pandemin har det blivit uppenbart hur de äldre behandlas och uppfattas. De äldre ses inte som individer med full människovärdighet. Att göra läkarbedömningar utifrån ett gruppkollektiv är bara ett exempel på en människosyn som bottnar i en grund och misskött värderingsgrund i vårt samhälle.
– Men de som följt mig vet ju att jag skrivit om så många olika saker på ledarplats, från hur tumlare ska skyddas till Post- och telestyrelsens sårbarhet.
– Men också frågor kring Svenska kyrkan, naturligtvis.
Vad önskar du tillföra i bevakningen av Svenska kyrkan som du saknar i dag?
– Svenska kyrkan är underbevakad, det görs ingen granskning över huvud taget av den största svenska organisationen. Detta innebär ett osynliggörande men Svenska kyrkan som institution betyder mycket för individer. Svenska kyrkan är en spegel av samhället i övrigt med exempelvis en växande polarisering.
– Det finns också en konflikt mellan överbyggnaden på nationell nivå och arbetet som sker ute i församlingarna. Liksom det här med remisser. Där finns mycket att granska - Svenska kyrkan tycker i många frågor där jag undrar: Var finns teologin?
– Det judisk-kristna arvet och den ökande antisemitismen är andra frågor som ligger mig nära liksom kyrkovalsbevakningen och det politiska systemet i kyrkan.
– Jag vill lyfta nivån, helt enkelt och det finns ingen annanstans där man kan hitta kombinationen av insyn och insikt ihop med det akademiska och den expertis som Bulletin kan erbjuda.
Vad tror du att Bulletin kan tillföra det svenska medielandskapet och debatten i Sverige? Vilken röst eller funktion ska Bulletin ha?
– Det finns ett sug efter något nytt i mediebranschen. Jag har sett behovet av ett borgerligt medieprojekt länge och nu får jag vara med att forma det. Det är fantastiskt.
Det har varit en del turbulens på Bulletin som startade för knappt ett halvår sedan. Bland annat har tidigare politiska chefredaktören Alice Teodorescu Måwe lämnat tidningen liksom Ivar Arpi och ytterligare namnkunniga.
Kan du kommentera turerna på Bulletin?
– Jag kliver på mitt nya arbete den 1 maj och jag har ingen förstahandsinformation om det som hänt. Därför kan jag inte säga något om det.
– Bitvis har vi nu en annan laguppställning än tidigare, bland annat med Andrew Rosenthal som ny chefredaktör med bakgrund hos New York Times, och med det en stor glädje och energi.
