Thomas Petersson: Jag tog emot beskedet med stor sorg

Presskonferensen är alldeles nyss avslutad när Kyrkans Tidning talar med Thomas Petersson. 

– Som du förstår var det med stor sorg som jag fick reda på beslutet klockan 12. Jag måste få ta till mig detta besked och fundera på vad som händer nu. Det är först då jag kan se framåt. I livet och för oss.

Hur reagerade du när du fick beskedet?

– Som sagt var det alldeles nyss och många har redan hört av sig och uttryckt att den delen, med informationen till mig, var lite märklig. Men som sagt, jag har ännu inte tagit detta riktigt till mig.

Vad hade du hoppats på för besked?

– Jag hade någonstans hoppats på att få fortsätta i vigningstjänsten, kanske inte som biskop men som präst. Att kunna kliva av som biskop, men fortsätta som präst. Att vara präst är det som jag alltid varit, haft som kall. Jag vet inte vad som kommer att hända nu.

– Det är ett så stort steg. Jag har levt hela livet i Svenska kyrkan och det här är den enda yrkesutbildning jag har. Att vara präst har varit mitt liv. Och nu har uppdraget ryckts bort.

Har du människor runt omkring dig som stöttar?

– Jag har många runt mig som stöttar och som är med oss i detta. Biskopsmötet, medarbetare, förtroendevalda och vänner. Det är en tröst att veta att människor finns där, ber och tänker på en. Det här har ju varit känt i biskopsmötet under hösten och rent personligt har jag fått råd och stöd.

– Det har varit en process i biskopsmötet och jag har haft mina kollegor med mig som stöd i processen, även om biskopsmötet inte uttalat sig i frågan.

Men du har arbetat hela den här tiden, inte varit sjukskriven?

– När jag ser tillbaka är det ett under att jag inte varit det. Situationen har varit oerhört jobbig.

Önskar du komma tillbaka och få kragen åter?

– Det är en sak mellan ansvarsnämnden och mig. Jag kan inte säga något om det i dag. Jag har inte vant mig vid tanken ännu att det har blivit så här. Att jag inte längre är präst i Svenska kyrkan.

Önskar du att du hanterat kyrkoherdarna annorlunda?

– När jag ser tillbaka är det inte relationen till kyrkoherdarna som jag skulle ha hanterat annorlunda utan jag skulle ha gjort annorlunda i själva grunden till ärendet. Det här handlar inte om kyrkoherdarna, det handlar om mig. Jag skulle ha agerat annorlunda i grundfrågan.

Hur känns det just nu?

– Jag måste få ta in och smälta detta. Jag får så många meddelanden just nu om att de inte kan förstå detta. Hela mitt liv har blivit upp och ner.