Clara kyrka satsar socialt trots kärv ekonomi

Kön ringlar lång genom kyrkan när mat delas ut i Clara kyrka. Mellan 80 och 140 personer får hjälp varje dag. Foto: Mikael M Johansson
Nummerlappar bringar reda i matkön så att alla får mat utan att tränga sig före.

Det händer att lovsången i Clara kyrka får ackompanjemang – av snarkningar. Någon uttröttad hemlös som slocknat i en bänk ger sitt ljudliga bidrag. I Clara kyrka ryms både sång och sängplatser.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Kön ringlar lång genom kyrkan när mat delas ut i Clara kyrka. Mellan 80 och 140 personer får hjälp varje dag. Foto: Mikael M Johansson
Nummerlappar bringar reda i matkön så att alla får mat utan att tränga sig före.

Clara kyrka är en traditionell innerstadskyrka med guldglänsande utsmyckningar, ståtligt altare och långa bänkrader. Inte så lämpad för social verksamhet. Ändå är det där som hjärtat i kyrkans praktiska liv finns. Clara kyrka är nästan alltid öppen och en ström av människor kommer dit. Unga mammor med barn. Gamla och ensamma. Slitna hemlösa – missbrukare, psykiskt sjuka.

Vid pianot sitter en kvinna och spelar. Ett bord är fyllt med smörgåsar och kaffe, som delas ut gratis av volontärerna. De som är händer och fötter i Claras verksamhet.

Många volontärer som jobbar i kyrkan har själva varit hemlösa, missbrukare och kriminella. De har en historia där det ofta handlar om år av missbruk, hemlöshet, ibland kriminalitet och en känsla av att helst vilja ge upp.

Kjell Edström säger att han har en kallelse att få saker att fungera i Clara kyrka. Han går ofta ut till Plattan, Sergels torg, alldeles nära kyrkan och pratar med de många narkomaner som rör sig där. Med ett liv som tidigare innehöll både missbruk och kriminalitet som våldsbrott innan han blev kristen vet han en del om hur de har det. Många av missbrukarna är självmordsbenägna.

– Mitt främsta syfte är att få dem att bli frälsta och uppleva gemenskap, säger han. Jag pratar om hur jag har upplevt ett meningslöst liv. Ett par stycken som velat begå självmord kommer till kyrkan nu.

Vi behöver samarbeta med kyrkor på andra platser
Erik-Stefan Årsjok Sagelind, volontär i Sankta Clara

Men att bli kristen är inte någon rak väg till ett nytt liv, Kjell Edström har själv haft problem med återfall och svårigheter att släppa det gamla livet.

– Men i dag har jag inget sug efter det. Nu är jag en del i gemenskapen i kyrkan och med Jesus, säger han.

Erik-Stefan Årsjok Sagelind har år av missbruk och mentalvård bakom sig. Han stod vid en slutstation, hade gjort flera självmordsförsök och hade inget hopp kvar när han blev frälst för 35 år sedan, ”min födelsedag”. Nu hjälper han till i Clara kyrka där det behövs, ofta när den är nattöppen.

– Det behövs, det är inte alltid så lätt att jobba då, man får se mycket svårt. Men vi pressar inte på evangeliet, vi praktiserar det, lever det och når människor i deras misär.

Foto: Mikael M Johansson

En kopp varmt kaffe, en varm plats att sova på, kanske till och med en frälsningsupplevelse – men hur kan Clara förändra de strukturer som gör att människor ändå fortsätter i missbruk och hemlöshet?

Erik-Stefan har en idé: med starkare resurser skulle människor kunna få rehabilitering och stöd på annan ort än Stockholm.

– De behöver komma loss härifrån och vi behöver samarbeta med kyrkor på andra platser runtom i landet.

Han känner människor som kommer till tro, men har svårt att lämna missbruket och den negativa psykiska press som det innebär.

– De lever i ett dubbelliv, det är jättejobbigt. Många har en sådan längtan, men klarar inte själva att bryta med sitt gamla liv. Att komma hit blir som en krycka, det ger lite lindring. Men en riktig förändring skulle vara möjlig om vi hade ett utbyte med andra församlingar, om fler engagerade sig.

Även om en bakgrund i missbruk är vanlig i Clara kyrka finns det många som sökt sig dit av andra skäl. Jelal är kurd från Iran där han stred mot regimen, satt i fängelse och torterades, flydde och hamnade i Sverige.

– Här i kyrkan är min familj, säger han.

– Jag hade traumatiska upplevelser här i Sverige också och blev psykiskt sjuk, berättar han.

Kristendomen kände han inte till mycket, men via en bibelskola när han fortfarande mådde psykiskt dåligt blev han både frälst och döpt. Men medicineringen och isoleringen hemma fortsatte.

Så småningom kom han till Clara kyrka och började må bättre – och medicineringen kunde minska, visar han och måttar med en sjunkande hand.

I dag jobbar han som volontär i kyrkan. Den är hans trygghet och gemenskap, ett par gånger i veckan hjälper han till i kaféet.

– Här har vi den högsta – Gud – över oss, säger han. Det här är inte bara en kyrka, det är ett sjukhus också – sjuka blir helade.

Fakta: EFS

Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) är en självständig organisation inom Svenska kyrkan.

EFS har omkring 13 500 medlemmar, organiserade i cirka 320 föreningar.

Ungdomsverksamheten organiseras i Salt med cirka 6 600 medlemmar.

Riksorganisationens säte finns i Uppsala.

EFS bildades 1856 och är en självständig missionsorganisation inom Svenska kyrkan med syfte att på den evangelisk-lutherska bekännelsens grund främja Kristi rikes tillväxt och med visionen att göra Jesus Kristus känd, trodd, älskad och efterföljd.

”Många vill ge pengar och engagera sig i frivilligarbetet”
Mats Nyholm.

När värsta vintern är över slutar Clara kyrka med nattöppet. Två nätter i veckan har hemlösa kunnat sova i kyrkan.

– När nöden knackar på måste kyrkan öppna. Det är ett av hennes skäl till existensberättigande. Det säger Mats Nyholm, direktor för Sankta Clara.

Sankta Clara kyrka har blivit ett begrepp i Stockholm. Med sitt läge mitt i stan nära Sergels torg finns den mitt bland stans hemlösa. 100–150 volontärer arbetar tillsammans med de anställda i kyrkans sociala verksamhet. Den omfattar en viss ekonomisk hjälp och några kan hjälpas till husrum. 

Men framför allt är det frukostmackorna med varmt kaffe som delas ut i kyrkan och på Sergels torg som skapar kontakter med hemlösa och andra som söker sig till kyrkan. Mellan 80 och 140 hungriga får hjälp varje dag. Den 1 december startade Clara kyrka dessutom en särskild satsning, Clara vintern, och höll öppet för hemlösa som fick sova i kyrkan två nätter i veckan. Den nattöppna kyrkan stängde för säsongen den sista mars.

Clara vintern försöker hjälpa kyrkan med ekonomin. Trots att kyrkan ingår i Domkyrkoförsamlingen står den på egna ben ekonomiskt. Förutom de 10 miljoner som samlas in av kyrkan – föreningen S:ta Clara kyrka, som är en EFS-förening – tillkommer en miljon i kostnad sedan september för Clara vintern och mer socialt arbete.

– Många i samhället vill ge pengar och engagera sig i frivilligarbetet. Det är en djupt bevarad hemlighet att det roligt att ge, säger Mats Nyholm. Och trots att det är svårt ekonomiskt vill vi ju inte lägga ner.

Kyrkan hoppas på fler företag som sponsrar verksamheten, men för Clara vintern-satsningen har man fått hjälp av EFS riks. Där har man i samarbete med församlingen tagit fram en omfattande kampanj, från filmer till annonser och marknadsföring.

Trots att kyrkan inte längre håller nattöppet vet de engagerade i Clara förstås att behoven inte försvinner.

– Lidandet är orimligt i juni också, säger Mats Nyholm. Att vara hemlös sliter på hälsan, både fysiskt och psykiskt – du får ingen ro och vila när du inte har något som du kan kalla ditt hem, du känner ingen trygghet.

Mats Nyholm hoppas att Clara ska kunna ha nattöppet igen från november.

Men är det Claras ansvar – är inte de hemlösa en fråga för samhället?

– Ja, vi hoppas att vi får ett samhällsupprop till politikerna: vi accepterar inte att det står hus som står tomma och varma, medan tusentals människor fryser. 

Mats Nyholm önskar också att fler innerstadskyrkor skulle engagera sig i socialt arbete.

– Tänk om vi i Clara kunde dra ner till att ha nattöppet en natt i veckan, säger han. Om fler kyrkor tog ansvar skulle vi vara mycket starkare. Vi behöver vara många som hjälps åt för att lyckas. Det blir roligare också, och arbetet ger mycket.

– Det finns många som vill ge pengar och av sin tid, men de behöver veta hur de kan hjälpa, som volontärer i Clara till exempel, säger Mats Nyholm.