”Det är långt ifrån över och vi alla har ett ansvar”

Det har gått över två månader sedan Danderyds sjukhus i Stockholm gick upp i förstärkningsläge. Under pandemin har sjukhuskyrkans personal funnits som ett stöd för patienter, anhöriga och sjukvårdspersonal.

– Vi finns med som vi brukar göra, men på ett lite annat sätt, säger sjukhuspräst Carl Henric Svanell.

Det råder besöksförbud och anhöriga får bara komma till sjukhuset i speciella fall och för att ta avsked av en närstående som ligger för döden.

– Men alla anhöriga kan inte komma, vissa kan tillhöra riskgrupper och vara isolerade. Då blir det ibland så att vi får komma i stället.

Carl Henric Svanell berättar om ett tillfälle. En anhörig kunde inte komma till sjukhuset och hade en önskan om att partnern skulle få höra ett särskilt musikstycke en sista gång.

– Jag plastade in en högtalare, tog på mig skyddsutrustningen och spelade upp musikstycket. Den anhöriga visste om vilken tid jag gjorde det och även om det inte alls var samma sak, så blev det ändå en möjlighet att uppfylla den önskan.

Det är en annorlunda situation på sjukhuset och det har varit svårt att i förväg veta hur det skulle bli, säger Carl Henric Svanell.

– Vi kan inte alltid vila i det som funnits förut. Orden kan behöva formuleras om, men behovet av att få ta ett avsked, få stanna upp och få tänka på vad personen har fått betyda. Det är rent allmänmänskligt.

– Jag har gjort det jag brukar, symbolhandlingar, men på ett annat sätt. Jag har fått tejpat fast en ros utanpå en bisättningssäck.

Vad kan du ge för stöd i samtalen med anhöriga som är isolerade och inte kan komma till sjukhuset?

– Det kan finnas en iver i oss att vilja komma med läkande ord, men ibland måste vi utmana oss i att inte för snabbt komma med lösningar utan stå kvar i det som är svårt och smärtsamt.

– Men hur tröstar man någon som inte kan komma och ta avsked av personen den älskar? Nej, jag vet inte om det går. Det finns det inga ord för. Ingen vill ha det så och ändå är det så som det är nu.

En del av sjukhuskyrkans arbete är också att erbjuda samtalsstöd till sjukvårdspersonalen. När trycket på sjukhuset var som störst för en månad sedan fanns inte så mycket tid till det, men nu erbjuder sjukhuskyrkan och sjukhuset kuratorer och psykologer samtal för personalen, enskilt och i grupp.

– Det är starkt att se vilken sammanhållning och vilket kamratskap som finns. Man peppar varandra och är accepterande till människors olika känslor och reaktioner.

– Det är en ny sjukdom som ter sig på ett nytt sätt. Vissa har jobbat tolvtimmarspass, det är många som de ska vårda och de förlorar många, vilket på många avdelningar inte hör till vanligheten.

Antalet patienter som vårdas på covid-19- avdelningarna på Stockholms sjukhus har minskat. På Danderyds sjukhus rådet fortfarande förstärkningsläge, men andra har gått ner till stabsläge. Nu planerar sjukhusen för rehabiliteringen av de patienter som tillfrisknat.

– Men även om vi ser att patientflödet gått ner och att fältsjukhuset i Älvsjö inte har behövt öppna så är läget fortfarande osäkert. Det finns fortfarande anledning att ta Folkhälsomyndighetens och regeringens rekommendationer på allvar. Det är långt ifrån över och vi har alla ett gemensamt ansvar, säger Carl Henric Svanell.

Uppsala har legat några veckor efter Stockholm i smittspridningen. I förra veckan var antalet nya covid19-patienter det minsta på fem veckor, berättar
Kerstin Dillmar, sjukhuspräst och enhetschef för sjukhuskyrkan på Akademiska sjukhuset.

– Det betyder inte att trycket minskar. Nu finns i stället ett inflöde av andra patienter och de som vårdas här med covid-problematik är fortsatt mycket sjuka. Det är en väldigt speciell situation.

Likt personalen på Danderyds sjukhus arbetar sjukhuskyrkan på Akademiska sjukhuset i Uppsala med att stötta patienter, anhöriga och personal.

En del besök har gjorts på covid-19-avdelningarna. Men i den mån det varit möjligt har kontakten skötts via telefon, säger Kerstin Dillmar.

– Det är en komplex situation där vi som sjukhuskyrka behöver sjukhuspersonalens hjälp med påklädning och avklädning, vilket måste relateras till de livsupprätthållande resurserna.

Hur har det fungerat att ha den typen av kontakt på telefon?

– En stor svårighet är att de covid-patienter som behöver behandling har en stark andningspåverkan som så klart skapar ångest och gör det svårt att prata, eller att ens tänka på något annat. Det som varit mest hjälpsamt har varit förbön eller välsignelse.

Redan innan pandemin hade sjukhuskyrkan i Uppsala börjat att i en serie av filmklipp på sociala medier behandla temat ”Avgrundskunskap”. Flera klipp har kommit att ta upp coronaviruset. Nu har sjukhuskyrkan fått en förfrågan om att göra ytterligare tre klipp som riktar sig till personal. De ska handla om utsatthet, tröst och uthållighet.

– Det är en otroligt känslomässig påfrestning att förlora så många patienter, och personal behöver nu också hålla ihop för att orka.

Västra Götalandsregionens strategi var tidigare att i Göteborg enbart vårda covid-patienter på Mölndals sjukhus, Östra sjukhuset och i tält utanför Sahlgrenska sjukhuset. Men för två veckor sedan flyttades ändå patienterna in på en avdelning inne på Sahlgrenska. Där finns sjukhuskyrkan som stöd för personalen.

– Vi är inte bland patienterna på coronaavdelningen. Vi finns i personalrummen. På Östra sjukhuset har de gjort några få besök, om någon till exempel önskat nattvarden, säger sjukhusdiakon Ing-Marie Eklund.

Även hon lyfter att konsekvenserna av besöksförbudet blir stora även för andra patienter och anhöriga.

– Det är en balansgång som handlar om att det ska finnas plats och att inte fler ska bli sjuka. Det kan vara psykiatripatienter eller anhöriga som inte får komma till sjukhuset. De blir frustrerade och vi får lägga om vårt arbete. Vi har många samtal på telefon eller promenadsamtal.

– Jag tror att vi kommer att se många reaktioner efteråt. Det är mycket sorg som ska bearbetas nästa år.