Prästkläder med stil: Det här är något mer än en vanlig tröja

I egna studion kan Maria ­Sjödin ta upp specialbeställningar. En del av produktionen sys upp i en liten fabrik i Portugal. Foto: Mikael M Johansson

En kompis bad henne sy upp en prästskjorta. Det blev startskottet för Maria Sjödins kollektion med prästkläder av ett helt nytt slag. Nu fyller Casual Priest 20 år, och behövs lika mycket fortfarande.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Taggar:

Mode Präst

I egna studion kan Maria ­Sjödin ta upp specialbeställningar. En del av produktionen sys upp i en liten fabrik i Portugal. Foto: Mikael M Johansson

När Forum för prästvigda kvinnor hade konferens i början av mars var temat ”Kvinna och pionjär”. Att designern Maria Sjödin skulle vara med på något sätt var självskrivet, även om den planerade modevisningen med 20-årsjubilerande Casual Priest fick skjutas upp. För trots att Maria Sjödin själv inte alls har någon kyrklig koppling, har hennes funktionella och snygga prästkläder banat en ny väg för både kvinnliga och manliga präster. Fast att de ens kom till var en tillfällighet.

– Ewa Lindqvist Hotz, som jag lärt känna genom våra barn, var nyvigd präst och kom till mig för att fråga om jag kunde sy en prästskjorta till henne. Jag funderade på vad jag själv skulle vilja ha på mig, och jag använde ju ­aldrig skjorta. 

I stället blev det en mjuk trikåtopp med trekvartsärm och blixtlås i ryggen. Modellen fick heta Eva. För första gången hade någon gjort en prästskjorta direkt för kvinnokroppen. 

– Det fanns blusar anpassade för kvinnor, men de utgick ändå alla från herrskjortan. Ännu tidigare fanns ju bara Margit Sahlin-klänningen, men den var ju något helt annat. Allt som gjordes för kvinnor var något annat, det såg annorlunda ut. Jag utgick från ett kvinnoplagg.

Maria Sjödin tror det var bra att hon aldrig hade tänkt på prästkläder innan. 

– Jag var liksom ren i tanken, hade inte med mig någon idé om hur det alltid hade varit. Jag tänkte att det skulle vara något enkelt, strikt men snyggt, och då var det inte jättesvårt att översätta till något som jag skulle vilja bära själv. 

När Ewa Lindqvist Hotz började få frågor om sina kläder, insåg hon att det här var något som var för bra för att stanna hos henne. Till en kläddag på Svenska kyrkans utbildningsinstitut 2002 satte Maria Sjödin ihop den första kollektionen.

– Många som såg den sa att med de här kläderna kunde de vara sig själva och präster. Innan hade de burit på en oro att de skulle behöva bli någon annan när de prästvigdes. 

Efter några år spred sig ryktet om Casual Priest utomlands. En kommentar på en blogg i ett nätverk för unga prästvigda kvinnor väckte intresse från hela världen.

– Plötsligt rasade det in beställningar och jag fick lösa en massa nya saker: göra utlandsköp möjligt, lägga till nya valutor på hemsidan, lära mig det här med tull…

När jag hör kvinnliga präster säga att de äntligen kan vara sig själva, då blir det också något feministiskt.

Utbytet mellan de internationella kunderna har fortsatt. På Instagram delas bilder på ­Maria Sjödins kläder från Tyskland, Österrike, USA och Australien. Kollektionen verkar onekligen ha fyllt ett tomrum. 

– Ja, och det är ju alla designers dröm! När det finns ett behov och man kan fylla det. Det är svår­are om man måste skapa ­behovet först.

Hon är noga med hur hon visar kläderna. Alla modeller är präster eller diakoner själva, och bilderna blir en del av ett ständigt pågående fotoprojekt. Utställningen Casual Priest Stories visades för första gången på Kirchentag i Berlin 2017. 

– Det är något mer än en tröja. Den står för så mycket – man tänker en vanlig svart t-shirt, men den står för frigörelse. När jag hör kvinnliga präster säga att de äntligen kan vara sig själva, då blir det också något feministiskt

Maria Sjödin beskriver sin kollektion som både en rustning och något som stärker.

– Den knyter an till den jag är men visar samtidigt vad jag är.

Förhoppningen är att människor ska kunna identifiera sig lättare med en präst som vågar sticka ut.

– Du ser att det är en vanlig människa och inte någon från 1700-talet. 

På det viset kan kläderna bli en del av en modernisering av kyrkan. 

– Alla präster och diakoner är individer, och kan jag öppna upp för att de ska kunna vara sig själva, då kan de också öppna för att andra ska kunna vara det. Det kan väcka tanken att ”om den personen är präst och ser ut så där, då kanske jag som ser ut så här också kan hitta en plats i kyrkan”. 

No Waste är en del av kollektionen som görs av ihopsydda spillbitar från produktionen. Sömmarna bildar ett unikt mönster. Det är tidskrävande, men Maria Sjödin har alltid varit mån om hållbarheten. Foto: Mikael M Johansson

Den allra första toppen, Eva, är fortfarande storsäljaren. Med ­undantag från ett par mönstrade varianter håller sig Maria Sjödin till klassiska färger. 

Har något ändrats genom åren? 

– Kanske att det blivit lite andra modeller, lite lösare. Det är mycket figurnära i kollektionen, och efter tjugo år har vi ju alla blivit lite äldre, så det kanske har ändrats.

Visningen på Forum för präst­vigda kvinnors konferens fick skjutas upp på grund av kvar­dröjande pandemi. Men under hösten ska den bli av, och då hoppas Maria Sjödin kunna visa upp nya ­modeller. Samtidigt har hon alltid jobbat med hållbarhet och vänt sig emot modebranschens fokus på konsumtion och säsonger.

– Visningen ska ses mer som ett konstprojekt, jag måste ju tänka till och hänga med. Men även modebranschen i stort drar åt det mer hållbara, och där är ju Casual Priest perfekt. Det finns ju liksom ingen säsong.

Målgruppen kvinnliga präster växer dock, och Maria Sjödin ser fram emot att utveckla kläderna. 

– Ska jag lyckas hålla mig i framkant får jag inte luta mig tillbaka och tänka att det där gjorde jag bra. Man måste hela tiden vara en nagel i ögat på sig själv och fortsätta tänja på gränserna. 

Fakta: Casual Priest 20 år

Den första kollektionen av toppar och klänningar för präster premiärvisades i Uppsala våren 2002.

Målet är att göra funktionella ämbetskläder för präster och diakoner som är snygga, enkla och tidlösa, och samtidigt förmedlar värdighet och själv­förtroende. 

Studion ligger i Midsommar­kransen i södra Stockholm, där måttbeställda plagg sys upp. Delar av produktionen sys i Portugal.