Dödfödd sonson placerades i 1600-talsbiskopens kista

För sju år sen, i samband med en renovering, flyttades kistan med Peder Winstrup från kryptan i Lunds domkyrka. Biskopsmumien visade sig, som Kyrkans Tidning tidigare rapporterat, vara en av de bäst bevarade kropparna från 1600-talets Europa.

Omfattande analyser av kvarlevorna har gjorts, och det senaste man kommit fram till är alltså att biskopen var släkt med det lilla fostret som låg i kistan. Det dödfödda barnet låg insvept i ett linnetyg under biskopens ben.

Det var inte ovanligt att placera kistor med barn i koret. Men bara ett barn placerades i biskopens kista.

– Det fick oss att undra om det fanns något släktskap mellan fostret och biskopen, säger Torbjörn Ahlström, professor i historisk osteologi vid Lunds universitet och en av de ledande forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.

Med hjälp av kända fakta om Winstrups familj går det att dra slutsatsen att det troligen är biskopens son Peder Pedersen Winstrup som är pappa till pojken, ett fem–sex månader gammalt foster.

Biskop Winstrup (1605–1679) är berömd som mumie men enligt Håkan E Wilhelmsson, senior domprost i Lund, en doldis i kyrkohistorien.

– Han var biskop i Lund i 40 år och renässansmänniska: professor i filosofi, teologie doktor och framför allt politiker. Han såg till att Lunds universitet grundades, sa Wilhelmsson 2014 till Kyrkans Tidning när kistan nyligen öppnats.

Ett år senare höll Lunds domkyrkoförsamling en minneshögtid för Peder Winstrup och sedan fick han en ny gravplats i domkyrkans norra torn, nedsänkt i golvet bakom det astronomiska uret.