Vi firar den treenighet som sänder oss ut att verka

Immanuel. Det är vad Matteus, efter skrifterna, kallar Jesus i evangeliets början. Gud med oss. Efter att i tjugoåtta kapitel ha berättat om Guds uppenbarelse i honom avslutas boken med samma tema: Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Med dessa ord är allt – som kan sägas – sagt.

Orden minner om de som Herren riktar till Mose när han tvivlar på sin förmåga att befria sitt folk från slaveriet. Jag skall själv vara med dig.

Mose sänds från en brinnande buske. Varför? Det finns många svar, ett är detta: kom ihåg vad Herren sade till Adam i begynnelsen. Förbannad skall marken vara för din skull. Med möda skall du hämta din näring från den så länge du lever, törne och tistel skall den ge dig.

Törnet är besvärande, törnet är fallet. Men mitt i vår besvärliga mänsklighet uppenbarar sig Herrens ängel. Inkarnationen, därmed treenigheten, anas.

Det är på Heliga trefaldighets dag som missionen uppmärksammas eftersom frälsningsverket har fullbordats. Påsken har ägt rum, så även himmelsfärden och Andens utgjutelse. På söndag firar vi den treenighet som är verksam i våra liv, och som sänder oss ut att i vår tur verka.

Missionsbefallningen tar sin början med Jesu ord:

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.

Några av er såg kanske den scen i tv-serien Game of Thrones där den aspirerande drottningen Daenerys friköper en armé av slavar med hjälp av sitt barn: en drake. Hon ger draken åt slavdrivaren och får armén i utbyte. Men draken, som inte kan ägas, vänder sig mot slavdrivaren med sin eld. Daenerys ger slavarna frihet, och de frigivna slavarna väljer henne som sin ledare.

Det är en ganska bra beskrivning av den klassiska försoningsläran. Daenerys är Fadern som utger draken, Sonen, till slavdrivaren, Satan – för att friköpa oss från slaveriet under döden. Men dödsriket kan inte behålla Guds egen son, som dödar synden med Andens eld och uppstår i all makt. Han har kallat oss att följa honom, och vi har valt honom till ledare.

Nå, det skulle sedermera visa sig att Daenerys vände sin makt i tyranni. Så är det med världen. Den goda makten kan förvridas. Vi lever i ett spel om den världsliga makten, även om vi sällan vill erkänna dess dragning. Men den finns likväl och den är farlig när den är fördold. Slaveriet fortgår på många platser, även här, i flera olika bemärkelser.

Men det finns en makt – den vars namn är ett mysterium – som i sig inte kan korrumperas av våra begär (trots många försök), en makt som tjänar, som friköper oss från vårt slaveri under död och förgängelse och yta.

Jesus gav oss på så vis ett exodus, en väg ut.

Mysteriet i detta kan vi ana, om vi skådar mot hans hjässa på korset – hans huvud, klätt i en krona av törne.

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.

Vi seglar i ett skepp genom stormarna, tiderna – vi må segla på dödens hav, men Kyrkans skrov för oss mot det förlovade landet. Vi får genom dopet del i det högsta mysteriet, den vishet som inte ens Paulus förmå klä i ord, som får honom att kapitulera och lovsjunga:

Av honom och genom honom och till honom är allting.

Eller, med Gregorius av Nyssas ord (ur Mose liv): ”För oss som fortsätter att leva i stillhet och frid, skall en gång sanningen lysa fram och med sina strålar upplysa själens ögon. Och denna sanning, som en gång uppenbarade sig för Mose i en upplysning som inte kan fångas i ord, är Gud.”

Kyrkoårets klimax må ha bedarrat, boken må vara stängd – men pennan från evangelisterna har räckts över. Fortsättning följer, när vi ids sändas ut.

Rebecca Klitgard Nelsson
Präst i S:t Matteus församling