Fiskarkapell längs kusten lockar turister

Mats Strindlund i kapellaget i Barsta, dryga milen sydost om Nordingrå, är redo. Så fort någon vill titta på det vackra fiskar­kapellet är det bara att ringa honom eller hans vän i kapellaget, Margit Bergarp Åsberg som sköter visningarna.

– Vi berättar om vårt fina kapell från 1600-talet med utsikt över vattnet. Besökarna undrar mest om målningarna och om hur kapellet kom till.

– Vi har förättningar som dop och bröllop någon gång då och då och gudstjänst en gång om året, på Barstadagen som i år infaller den 25 juli. Då kommer en präst från Nordingrå församling som flyttar den ordinarie gudstjänsten hit till oss. Men kapellaget, alltså vi som bor här i byn, äger själva kapellet som inte hör till någon församling.

Länsstyrelsen bidrar med pengarna till tjärningen av fastigheten, som utförs vart sjätte år. En antikvarie som länsstyrelsen godkänt ser till att alla regler kring kulturminnet följs.

– Vi ska låta tjära kapellet nu i maj och det kostar ungefär 100 000 kronor. Ibland kommer det extra tillskott via donationer. Ett äldre par här i byn avled i covid-19 i vintras och de hade donerat 50 000 kronor till kapellet.

Barsta är ett av de kapell som antikvarie Daniel Olsson vid Länsmuseet Gävleborg och Lars Nylander vid Hälsinglands museum har skrivit om i boken Fiskarkapell i Medelpad och Ångermanland som kommer ut senare i år.

Arbetet har skett på uppdrag av Härnösands stift som också har engagerat sig i bokens tillblivelse tillsammans med församlingar och entusiaster.

– Det här är några av kustens bäst bevarade äldre kulturmiljöer, säger Daniel Olsson. Särskilt Barsta med sin bänkinredning från 1600-talet. Sittbrädor utan ryggstöd och kanter att kliva över finns här också. På den norra sidan, där kvinnorna satt, är kanten som skulle klivas över lägre för att kvinnorna inte skulle behöva lyfta så mycket på kjolen.

– Fiskarkapellen är alla ganska små byggnader och så gott som samtliga har samma kännetecken. De ligger ganska isolerat vilket har bidragit till att de inte förändrats så mycket. De har också tagits väl om hand av dem som använt dem och som också varit noga med att de ska se ut som de alltid gjort.

– Det är fascinerande att de är så välbevarade, vi talar i vissa fall om mer än 400 år.

Kapellen har många kopplingar till de fiskelägen där de ligger och är en viktig del av fiskelägenas kulturhistoria, förklarar Daniel Olsson.

– Syftet med vårt projekt har dels varit att samla så mycket information som möjligt om kapellen, i litteraturen, i arkiv, intervjuer med äldre, dels att sammanställa allt material i den här boken. Tanken är att man ska kunna ha den med sig i båten när man kommer kustvägen, men den är förstås även en vägledning för andra intresserade.

Daniel Olsson berättar om kapellen som är utformade för ett gudstjänstrum, men också som gemensamt minne för hela fiskeläget.

Här finns förutom kapellhistorik även kartor och annat som berättar om den tid som kapellen tillkom i.

Många av fiskarna kom söderifrån och reste upp längs kusten för säsongsfiske under sommarhalvåret. Främst var det Gävlefiskare som kom, men även fiskare från Mälardalen. Ända upp mot gränsen mot Västerbotten anlades fiskelägen.

– Det fanns regler om att man var skyldig att gå i kyrkan, men eftersom prästen bara kom en eller två gånger per år fanns ett system med läsare eller bönpräster. Fiskare läste själva veckans texter eller någon postilla, för predikan fick bara prästen hålla.

Till vintern stuvades fiske­utrustningen undan i kapellet, som var den bäst byggda byggnaden i fiskeläget, i väntan på nästa säsong.

– Strikta regler omgav fisket, exempelvis skulle alla vara på plats innan det kunde börja. Det finns till och med uppgifter om att ett sigill skulle brytas då man fick börja fiska. Fiskarna hade med sig sin familj och sina djur, kanske en ko och en get. Man kan se det här som motsvarigheten till bondesamhällets fäbodsystem, säger Daniel Olsson.

Så småningom förändrades fisket och båttrafiken och i början av 1900-talet slutade fiskare komma upp på sommaren på samma sätt som tidigare.

Industrialiseringen tog fart och med den byggdes järnvägen ut. Fisk blev heller inte lika viktig föda för människorna. Bensinmotorer ersatte roddbåtarna och nödåren då det var viktigt med saltad strömming upphörde.

Vissa kapell ägs av stiftelser, andra av kapellag och ytterligare andra av församlingar.